Aftonbladet – 19 april 1850, sida 3

Redaktionen har, för att ej blifva beskylld för ensidighet, ansett sig böra lemna rum oafkortadt åt ofvanstående reklamation, oaktadt det långtrådiga framställningssättet deri, hvarpå man för öfrigt tycker sig lätt igenkänna en förut bekant författares penna. Men då Red. förut utan reservation lemnat rum för den artikel, hvarpå denna utgör ett svar, och detta skett derföre att den förra artikelns uppgifter enligt vår öfvertygelse äro enliga med förhållandet, kan det ej vara olämpligt att genast vidfoga några korta anmärkningar, hvilka kunna tjena till belysning af reklamationens verkliga valör. Det torde observeras, att den förra artikelns hufvudföremål, så vidt vi rätt fattat den, var att påminna derom, att hrr sockerbruksidkare, under det frågan om tullen var å bane, allmänt läto förstå, att de svenska sockerraffinaderierna omöjligt skulle kunna bära sig med 5 skillingars importtull på raffinad, men att erfarenheten hittills icke visat tecken till att denna farhåga behöfde realiseras, utan tvärtom nya sockerbruk efter tullförändringen tillkommit och det största förutvarande skall blifvit utvidgadt, samt att just det, hvarmed man sökte väcka de svåraste betänklighetern3, således ännu blott visat sig vara ett tomt skrämskott. Nu hafva reklamanterne visligen med total tystnad förbigått hela detta argument, nemligen uppgiften om raffinadfabrikationens utvidgning sedan sista riksdag, och härmed kunde vara nog sagdt till sakens bedömande, då frågan huruvida fabrikanterne ville hafva förbudet qvar, eller 6 skillingars tull, härvid är sekundär. Men i anledning af hvad reklamanten i detta hänseende yttrat, tillåte vi oss likväl blott ett par frågor: 1:o. Ar det ogrundadt att fabrikanterne i det längsta önskade få importförbudet bibehållet sålänge någon utsigt ännu fanns för möjligheten dertill? Finnes ej denna åsigt framhållen i den å fabrikanternes vägnar af grosshandlaren RB. v. 5. författade och utdelade skrift? Och begäres ej i denna skrift såsom alternativ, ej 6 skillingar utan 6 sk. 8 rst. såsom skyddstull? Oaktadt vi nu ej hafva denna skrift till hands kunna vi dock ej minnes något annat. 2:o Vigilerade icke hrr sockerraffinadörerne efter riksdagen för att emot ständernas beslut få ett års ytterligare förlängning på förbudet beviljad af regeringen, hvilket äfven lyckades? Ar detta då icke bevis nog att deras önskan gick ut på förbudets bibehållande? 3:0 Försvarades icke förbudsprincipen, äfven i afseende på artikeln socker, ifrigt af Stockbolms fabrikssocietets ombud i borgareståndet, hr Almgren, emot hrr Brink, Murön, med flere? Detta är allt hvad redaktionen för sin del ansett nödigt bifoga reklamationen Frågan om tullen på råsocker är naturligtvis en sak för sig. Om hrr fabrikanter kunna åstadkomma en nedsättning deri, äfven med borttagande af den transatlantiska tullindringen, så lärer troligen allmänheten icke bafva något deremot att invända, utan tvertom tacka dem för deras bemödande. a a a EA a