Aftonbladet – 18 april 1850, sida 3

8 lådor innehållande 380 skifvor fönsterglas kostar C:t mil 427 å 104 sk. Cour. 50 V, Rgsrdr 137: 28. Frakt och kaplake : . . . . . D 5: 20. Rgs rdr 443: — således i inköp af 2:dra eller 3:dje hand cirka 18 sk. per st. Tull och tolag på detta parti 80 rdr 24 sk. rgs, eller öfver 53 procents tull. Härvid bör ytterligare icke förbises, att råämnena till glasfabrikatonen såsom pottaska och kiseljord äro inhemska produkter, samt bränsle här är obestridligt billigare än på de flesta ställen i utlandet. Denna näring, om någon, borde således för de enklare produkterna ganska väl kunna stå sig, utan skyddstull; och en sådan af 40 till 43 procent borde åtminstone vara mer än tillräckligt. Härtill kommer ännu att då det utländska glaset har att föras vida längre vägar än det svenska, så blifva transporter och expenser för det förra dyrare, likasom risken af sönderslagning, hvilket allt är ett ansenligt skydd för den svenska glasbruksidkaren. Också är man för närvarande nästan icke i stånd att få något svenskt fönsterglas som är tjockt och i förhållande dertill således äfven starkt, hvilket dock är högstvigtigt äfven för värman i husen; tryggheten af monopolierna gör att det i bandeln förekommande glaset till största delen är tunnt som löf, ofta nog så att det brister då man tager en ruta i hander; och likväl var man sista vinter i hufvudstaden icke en gång i stånd att få något glas af vissa dimensioner! O, visa lagstiftning! R—n—g. (Insändt.) Några ord om Bränvinsbränning. Insändaren vill med några rader fästa allmänhetens uppmärksamhet på en sak, som för mången synes förunderlig, nemligen bränvinsprisets förhållande till sädespriset. Förlidet år var, som alla veta, total missväxt på potates, hvadan man, åtminstone i södra Sverige, började att af säd tillverka bränvin, för alt genom sädesdrank ersätta potatisdranken, hvilken i nära ett halftårhundrade i denna del af landet underlättat kreatursfodringen; men genom vissväxten på potates uppstod ändå det förhållande att pluraliteten nedlade sin bränvinstillverkning, och kan man med all visshet beräkna, att under nuvarande bränningstid ej stort mera än en tredjedel bränvin blifvit tillverkadt i Skåne, och i Halland, Småland och Blekinge knappast hälften mot föregående åren. Hvad kan då vara orsaken, att brännvinet likväl, i jemnförelse mot säden, är i så lågt pris, att producenten i närvarande förbållande bestämdt ej har någon ersättning för sitt besvär, utan tvertom, såvida alla omkostnader tagas med i räkningen, icke riaga förlust? Kunna vi glädja oss åt, att det är nykterheten hos svenska folket, som härtill är orsak — då äro vi stor tack skyldiga dem, som kämpat för nykterhetens befrämjande inom vårt land — eller kan det vara handelsintresset, som för närvarande så nedtryckt priserna å bränvin, på det att en desto större vinst skall under loppet af som maren tillfalla köpmännen? Hvilketdera det än må vara, uppstår dock härigenom en god sak, ithy att genom de låga priserna betydligt mindre brännvin tillverkas. Och huru stor förminskning vi än under loppet af denna bränningstid haft, kommer den, åtminstone i södra Sverige, att blifva ännu betydligare nästa år, emedan pluraliteten, i följd af att det ej lönar sig för de nedtryckta prisernas skull, ej ernar fortsätta denna smutsiga handtering.