Aftonbladet – 18 april 1850, sida 3

nycket; ni hade måhända kunnat hjelpa den gode guden vi kapelsen. Ni skulle till och med hafva kunnat göra svam var lika bra som han sjelf; men en förälskal hade ni al lrig kunnat fabricera, om ni ock bråkat aldrig så mycket. Ett ungt vackert fruntimmer, hvars bruna öga skalk ktigt hvilade på den stackars professorn och tycktes njut Mt bans illa dolda bryderi, skrattade omärkligt vid dessa orc Har jag icke rätt, grefvinna? frågade talarinnan. N er just ut som förstode ni något af kärleken, lik Juli lå hon sitter på balkongen och väntar på Romeo. Vänt vara, lilla barn, natten kommer nog cch lärkan ska junga och ni skall icke veta annat än 1 det är sjelfv läktergalen., Det unga fruntimret rodnade starkt. Hennes ögo ade märkt, att midt emot henne stod Karl, somobemärk jade närmat sig denna grupp, här och der helsad af be anta med en liten nickning på hufvudet. Hans blicl nötte hennes. VYet ni hvad, herr professor), utropade den originell run, jag skall säga er något om kärleken. Man kan äl ka, man måste älska, hvad man dock måste förakta. Ja et en saga, som jag skall berätta för eder, om ni vill g nig någonting derför. Nyfiket trängde sig åhörarekretsen omkring den under ara frun, hvilken var bekant för sin talang att berätta Ion begynte: Min historia heter Blomsternunnan. Som ni vet har jåg blifvit uppfostrad i ett kloster Bland dervarande nunnor höll jag en mycket kär, ja kä fver allting. Hon hette Agatha och var blek som el ja, och hennes händer doftade alldeles som om de vari erkliga blommor. Då hon talade tyckte man att hor jöng och då hon sjöng så var det inga jordiska toner et var ett språk sådant som englarne i himmelen tal: ned hvarandra, i fall englarne ens behöfva tala såsom tenniskorna; ty jag tror att språket i det hela skada: anken och att det bästa alltid går förloradt på vägen frår Nunnen till örat. Om ni blott en gång hade hört syste igatha, då hon gick med mig i trädgården, huru mång; nderbara sagor hon berättade mig om blommorna: on