Aftonbladet – 18 april 1850, sida 3

Jag lagar och lappar så mycket jag kan Så långt som förmågan sig sträcker; Men glömma allt annat, det går icke an Och lönen till allting ej räcker — Det vore ej svårt, ej heller nöd Om bara den räckte till kläder och bröd; Men ingen vet hvad kapellanen lider. När hundrade tunnor min pastor tar in — Jag hundrade kappar får räkna — Hans barn äro glada, med rosor på kind, Men mina de magra och blekna — I stället, att andra i skolan gå De måste arbeta, de fattiga små: Men ingen vet hvad kapellanen lider. När pastor i lugn med sin slipade sax Bortklipper på fårena ullen — Då går jag på åkern, att skära mitt ax Och samla in strået på skullen — När han icke vet hur väl han vill må, Då får jag för nöd skull båd tröska och slå; Men ingen vet hvad kapellanen lider. Vårt embete är dock detsamma likväl — Vi skola ju begge predika, Och föra till himlen hvar syndares själ? Fast lönen derför är olika. Kanhända-en pastor, mer rik och fet Förstår sig på sådant, långt bättre, hvem vet! Men ingen vet hvad kapellanen lider. Allt mållligt — det skola kaplanerna ha — Det vet jag af lagen till pricka; Men vore det så, då vore det bra, Då fick jag båd äta och dricka; Men nu mången gång, det är sannt och visst — År jag rädd att förgås uti nöd och brist; Men ingen vet hvad kapellanen lider. När folket ser presten, som uslaste träl För knappaste bergning arbeta — Då går det med embetets aktning ej väl Och lätt man kan kyrkan förgäta; Men vill du att denna skall ega sitt stöd, Så gif hennes ringaste tjenare bröd; Ty ingen vet hvad kapellanen lider. s—lU—Mm. — UPPTÄCETA MÅLNINGAR. Det i kyrkan St. Eustache i Paris särdeles lyckligt verkställda borttagandet af Kalköfverdraget från flere betydligare målningar från sjuttonde århundradet, hvilka tillfälligtvis blifvit upptäckta, har gifvit anledning till vidare eftersökningar efter på lika sätt dolda målningar, och mean har verkligen redarm lyckats att i fem andra kapeller finna lika beskaffade väggmålningar, tillhörande samma tid. (P. T.) — HÖGST VIGTIG UPPTÄCKT VID BEREDNING AF LYSGAS UR STENKOL. Vid Rugby Gasworksp har en serie försök nyligen afslutats, under ledning af gasverkets föreståndare, Phillipps, och resultaterna sägas bebåda en fu! Iständig omhvälfning i de förut gällande priserna på l;sgas. Hitills har 1 ton kalk erfordrats till rening af 46 000 kubikfot rå gas, och till och med dubelt vid mindre gasverk; utan att den en gång nyttjade kalken sedan kunnat användas till någonting, men väl hopat sig i besvärliga massor, som med särskild kostnad måst undanskaffas. Phillipps har pu uppiäckt ett reningsmedel, hvilket, så långt erfarenheten ännu räcker, icke behöfver förnyas. Hen bar låtit den ur retorterna kommande rå gasen genomströmmå n blandning af jernvitriol, kalk och sågspån, som befunnits rena gas på nytt, utan annan åtgärd, än att emellanåt utsätta blandningen -för luftens åverkan. Han blendar en mättad lösning af jerevitriol med så mycket sågspån, som behöfs att uppsuga löspingen fullständigt, och blandar vidare den sålunda fuktede sågspånen med kalk, 44 delar kalk mot 5 delar jernvitriol. När gasen drifves genom derna blandnirg, framkommer den derutur i renadt skick. När reningsämnet sedan uttages, är det svart; men utbredes det i öppna luften till torkning, så blir det -rödt, och kan då begagpas på nytt; hvarvid en mindre rmassa deraf behöfs än förut, till rening af samma gasmängd. Reningsmassan återfår härvid sin svarta färg, men hvilken på nytt förvandlas till röd, genom utbredning i luften; och sedan kan massan åter begagnas, med samma verkan som förut. Man har redan upprepat detta många gånger, och med så oförändradt lika följd, att man begynt anse denna reningsmassas förmåga kunna bibehålla sig för obestämd tid. Men äfven om massan framdeles skulle behöfva förnyas, medförer dess användande så stora förmåner framför det gamla sättet, att man anser priset på lysgas härigenom böra för framtiden blifva ofantligt mera lindrigt än hittills. — ÖFVERMÅTT AF SÄLLHET. En fransk tidning innehåller fö!jande egna berättelse från Saint-Lö (Manche): En af de rikaste possessionaterra i vårt Jand och mär i en af vårt arrondissements kommuner har nyligen slutat sitt lif under ganska besynnerliga omständigheter. Han hade länge varit kär i en ung flicka, som älskade honom tillbaka; men tvenne hinder hade satt ig emot deras förening, först och främst olikheten i förmögenhet och sedermera äfven en svår ovänskap som uppkommit mellan de unga personernas respektive familjer. Oaktadt denna dubbla svårighet lyckades det dock för älskaren, P, att efter tusende bekymmer och vedermödor erhålla bifall af den unga flickans föräldrar och giftermålet blef omsider en försoningshögtid för de båda familjerna. Bröllopet firades på det ståtligaste sätt. Men följande dagen kl. 6 på morgonen väcktes bröllopshusets invånare af ett pistolskott. Man ilade till de nygifta makarnes kammare, hvarifrån skottet tycktes komma, och i ett närbeläget rum fann man P:. liggande död på golfvet. Han hade gått ut medan bruden sof och skjutit sig för pannan. På ett bord hade han lagt ett med svart lack försegladt bref, hvari han utvecklade skälen till sitt sjelfmord. Han hade nu kommit, skref han, till den högsta grad af sällhet, hvarom en mensklig inbillning kan drömma cch ville aldrig nedstiga derifrån. Han förmådde ej lida den tanken att en dag kunde komiha, då den ömsesidiga kärleken kunde bli mindre; han hade icke styrka att afbida denna förfärliga tid. Mitt beslut att afhända mig lifvet, skref ban, härleder sig sålunda från öfvermått af sällhet. — I den franska staden Vassieux sågs en man ila för att skaffa läkarehjelp åt sin hustru, som låg i svåra födslovärkar och dertill var mycket or0olön af an ADA Ts a AR Mi