Aftonbladet – 17 april 1850, sida 3

— Aftonbladets musikreferent hr —u— har begärt rum för följande: Den i Je 84 af Aftonbladet d. å. införda artikel Om dramatisk sång, äfvensom något om den musikaliska kritiken i Dagligt Allekhanda innehåller-bland annat ock ett yttrande af hr Nauenburg, hvaraf ins. i n bifogad not gör en tillämpning på hr Gänthers qvalifikation till sånglärare vid kongl. teatern. Till nämnde tillämpning ber undertecknad att få bifoga en ej oväsendtlig anmärkning. Hr Nauenburgs yttrande (som återfinnes i Schilings Musikalische Encyklopädie, art. Gesangmethode) anbefaller med rätta talöfningar före sjungandef, samt Mt högt och långsamt reciterande af texten till det sångstycke som är under öfning, hvarvid man noga bör fästa sig vid iakttegandet af ett tydligt och rik igt uttal af hvarje ord. På grund häraf och mea anledning af hr Gönthers stammande uttal i samalsspråket fäller ins. (som för öfrigt erkänner hr G:s goda sångmetod och mu-jkaliska smak) det omJöme, att hr G. sär obestridligt alldeles olämplig att vid elevernas undervisning lägga den vigtiga grundn, som i det föregående blifvit åberopad. Nu är det en känd sak; att det vid sång eller deklamatoriskt föredrag förherrskande rytmiska elementet, i förening med den regelbundnare behandlingen sf andhemtningen, vid dessa tillfällen merendels återgifver talorganets funktioner hos en stammande den regelmessighet de i samtalsspråket sakna. Till följd af denna omständighet är ock hr Giönthers uttal ej blott i sång utan äfven i deklamatorisk recitation fritt från ofvannämnde olägenhet. Om det förra har man vid br G:s offentliga uppträdanden såsom sångare ofia öfvertygat sig; det sednare kan serskildt intygas af undertecknad, som varit i tillfälle att höra hr G. fullkomligt obebindradt och utan minsta häftande i uttalet recitera flera större poemer. Då detta är en erfarenhet som hvilar på fysiologisk grund, så tor