Aftonbladet – 17 april 1850, sida 3

och hållet allena. I detta ögonblick märkte oritterna hans belägenhet och vände sig hastigt mot honom; hans motståndare voro Tarleton ch tvenne kraftiga dragoner. Som Washington likväl visste, att bjelp måste vara nära, red han beslutsamt fram emot sin iende, i afsigt att taga ;Tarleton till fånga. Men innan han kunde upphinna öfversten, rusade de tvenne dragonerna på honom, den ene rån höger, den andre från venster: Han såg ikväl endast den förste af dem och vände sig öljaktligen emot honom, fållde honom med ett nda bugg af sin sabel och störtade derpå emot Tarleton sjelf. : Men under tiden hade den andre dragonen bemärkt närmat sig honom, och med svärdet högsta hugg skulle han hafva fällt honom illmarken, om icke vår hjelte, som skyndat tätt efter sin anförare, i detta ögonblick -bruit fram om skogsbrynet. Med en enda blick ippfattade. han hela scenen. Albert såg att nnan han kunde uppnå Washington skulle lenne blifva slagen, så vida icke skjutgevär nvändes. Vid detta fall tvekade ban icke att fverträda sin anförares order. Han ryckte en vistol ur hölstret och sigtade på dragonen: just om denne sednares sabel sänkte sig mot Wahingtons hufvud. Mannen tumlade ur sadlen ch hans svärd begrafdes i stoft. : Ha! hvem är det?, sade Washington strängt, å förvånad att finna sin Order öfverträdd, att an vände sig om; en rörelse hvaraf Tarleton egagnade sig för att taga till flykten. Du Albert! Dul, .MDet fanns ingen annan utväg, svarade vår jelte och pekade på den döde dragunen, att ädda ditt lif. Hans sabel var omkring .sex um öfver ditt bufvud, när jag sköt. Det, kunde icke hjelpas då, förmodar jagn, ;v.rade Washington, som nu förstod saken, och nsåg, att han hade sin unga väns sinnesnärvaro att tacka för sitt lif; men stanna, du är jelf sårad., Som han talade, märkte han att blodet dropade från den unge mannens arm, och ett ögon