Äro grosshandlare förhindrade att utan erläggande af bränvinsminuterings afgift idka handel med utländska distillerade drycker. Det har förut nämnts att öfverståthållaresmbetet nyligen företagit sig att förbjuda grossandlare att sälja utländsk romm, cognac, arack, m. m., så framt de ej erlagt serskild ränvinsminuteringsafgifi. Häröfver hafva bevärt blifvit anförda hos Svea hofrätt, hvilka vär införas såsom ganska upplysande i frågan. Till Kongl. Maj:ts och Rikets höglofl. Svea Hofrätt! . Efter hänvisning söka vi härmed vederbörlig änlring uti hosföljande af Kongl. Överståthållareembetet för polisärender den 29 Mars 18350 sfsegda utslag, enligt hvilket grosshandiare, som här i hufvudstaden idka vinbandel, skulle sakna rättighet att låta ilmänheten köpa och afbemta utländska brända oller distillerade spirutuösa drycker, såsom arrak, rhum, konjak, utländska likörer med mera, i mindre qvantiteter än en kanna, så framt de icke bereda sig rättighet att jemväl utminutera vanligt bränvin. Poliskammaren har för detta sitt beslut sökt stöd uti ö7 S af Kongl. förordniogen den 43 Oktober 1848, angående villkoren för tillverkning och försäljning af bränvin, lydande, att allthvad i denna författning finnes stadgadt om utminutering af bränvin äfven gäller för andra brända och destillerade spirituösa dryckero. Om i legskipningen man vill löstycka ett särskildt stadgande, tolka det isoleradt utan sammanhang och i harmoni med öfriga föreskrifter i den lag der det förekommer, utan hänsigt till ändamålet och omfånget af denna lag; så aflägsnar man sig:alltid från det rätta och kan komma till de besynnerligaste slutledningar. Sjelfva rubriken till den af poliskammaren åberopade Kongl. förordningen, ui hvilken de i förening ställda orden tillverkning och försäljning, lemna inbördes förklaring öfver hvarandra, visar att der afses bränvin af sådant slag, som här i landet tillverkas och för jemte de sammansättningar medelst hvilka detsamma under olika KOSTER INNAN er ENSO SSR RR RR OEEECRITNEETRERINLIN