Aftonbladet – 16 april 1850, sida 1

oo UUFJUS INCE UETE I MUJ IBJU. —— —Ä— I belöning, som komme att beviljas åt dem som blifvit sårade och stympade i Febrnari och Juni 1848, äfvensom åt sådanas enkor och barn, skulle utsträckas äfven till de kämpar, som enligt den militäriska disciplinens lagar gripit till vapen och stridt i Juli 1830. Detta vill med andra ord säga: Carl X:s garde och schweizarne skulle ur 1850 års re-Ipublikaners pung erhålla belöning derföre att .Ide i blodig slaktning försvarat Peyronnets och Chantelouzes ordonnanser samt grundlagens förnärmande mot folkets rättvisa vrede. Hvad L skulle br Dupin, president i deputeradekam. maren under Julimonarkien; hafva sagt, om en legitimist år 1832 nedlagt en sådan motion på : byrån. Hvad skulle Orleanisterna hafva svarat? Vi ha blott ett ord att tillägga: Legitimiristerna äro ett parti, hvilkas bestämmelse det JItyckes vara att med alla sina steg och planer komma en dag försent, och orleanisterna äro i Idag deras bundsförvandter. Hvad skall man tänka om en regering, som sjelf utgåuagen från februarirevolutionen och republiken, hvarje dag, hvarje stund låter båda skymfas af deras hämndlystna, besegrade motståndare? Vidals beslut att bestämma sig för Strassburg, har åstadkommit en ny rörelse i sinnena. Paris skall således inom kort blifva vittne till en ny valstrid: under hvilka vilkor? under hvilka förutsättningar? Skall det blifva tillåtet, att såsom vid va len den 10 Mars, kalla pressen och valförsamlingarne till hjelp, eller skall det förestående valet företagas under de nya lagarnes tryck? Rösterna äro delade, äfven i demokraternas läger, angående lämpligheten af Vidals beslut. Visserligen äro de otroliga lagarne emot pressen och valförsamlingarne ett oförväget trots emot den allmänna rösträtten och en speciell utmaning mot den stora hufvudstaden, som ville gifva en pligtförgäten regering en lexå; och i detta afseende finner mången det passande, ändamålsenligt och af stor betydelse, alt Paris upptager den sålunda kastade handsken och genom ett nytt val bekräftar betydelsen af det sednaste. Häremot svaras dock med skäl, att det strider mot en god taktiks reglor, att onödigt sätta en nyligen vunnen lysande seger på spel. Emellertid skall Girardin, den oundviklige kandidaten, gifva lif och eld åt valstriden!s ITALIEN. I Bologna har österrikiska kommendanten skriftligen befallt Casino och andra dervarande allmänna sällskaper att stänga sina samlingsrum, emedan den hållning, som i hela landet iakttages emot österrikarne, är af sådan beskaffenhet, att den rättfärdigar en dylik åtgärd. Casino har dessutom icke gifvit någon bal under karnevalen, och — som man har anledning att förmoda — af det skälet att man sålunda undvek nödvändigheten af österrikiska officerares inbjudande. Om redan detta ådagalägger att underrättelserna om italienernes stegrade hat emot österrikarne icke innehålla någon öfverdrift; så fattades likväl officiell uppgift öfver orsaken till den vexande spänningen. Får man sätta tro till nedanstående bref från en engelsk tidningskorrespondent, så har äfven denna brist nu blifvit på det fullståndigaste undanröjd: Wien den 29 Mars. Grefve Montecuculi var här för några dagar sedan på besök hos sin familj. Man torde erinra sig att ban är en af Österrikes två kommissarier för styrelsen af Lorebardo-Venezianska konungariket. Den anIre är Radetzky och grefve Mont cuculi innehar alltså, näst fältmarskalken, den vigtigaste administrativa befattningen i Italien. En eller två dagar före sin afresa härifrån inbjöds han att öfvervara en konferens öfver italienska ärendena, mellan flera af de ledande statsmänren härstädes, hvaribland befunnos v. Schmering, v. Bach, prinsen af Salm, m. fl. Härvid nförde han, bland annat: Hela österrikiska Italien står för närvarande unler militärstyrelse; endast krigsmannen äger der nåsot in .ytande. Ingen civil embetsman rådfrågas om vidtagade af en politisk åtgärd. Hvar löjtnant är u!lkomligt oberoende, och befaller civilembetsmänren inom sitt kommandodistrikt, samt åtlydes af dem 1tan motsägelse eller vädjande till någon högre mynlighet. Jag sjelf, såsom medrepresentant af H. M. Cejsaren och näst grefve Radetzky irang, äger minre inflytelse än yngste kaptenen, och det ändå i dministrativa frågor, som röra befolkningens vigtiaste angelägenheter. Militärerna uppföra sig öferallt med lika råhet (brutalityp) mot innevinare och mot de österrikiske embetsmän, som äro så lyckliga att ha nödgats qvarstadna i Lombardiet. adetzky har genom sin höga ålder blifvit slapp och arnskg; derhän, att han står fullkomligt under sin ngilnings kontroll. Soldaternas utsväfningar (Dexavagances) äro otroliga. Skattkamniaren befinnes händarna på Radetzky samt militärguvernörerna i lilano och Venedig, och det är lätt att föreställa g huru dessa militära funktionärer vårda de allänna medeln. Vågade någon embaetsman yttra ett d emot utsväfningen och slöseriet, så skulle ban nast blifva häktad såsom misstänkt och förlora sin nst. Radetzky har sedan sitt tjugonde år gjort 3 känd som en slösare utan like; hans skuder fra blifvit betalade mer än en gång af Östemikia styrelsen före Mars 1848. Med dessa facta är t icke svårt att fatta invånarnes i Lombardo-Vezianska konungariket känglar: men ösferrikista