Aftonbladet – 16 april 1850, sida 1

SkeppsmakKiare. UTRIEES. FRANKRIKE. Den 4 April framlade finansministern, enlig hvad förr blifvit nämndt, budgetsförslaget fö lår 1851. I inledningen förklarade finansministern att regeringen ej ville sätta sig emot reduktion af krigsoch marin-budgeten, så l vidt det kunde förenas med landets värdighet Toch säkerhet (finansministern föreslår en förminskning i krigsbudgeten af 12 millioner i jemförelse med 1849 års budget och af 119 I millioner i jemförelse med 1848 års budget, så att krigsbudgeten nästa år skulle bli något mer än 201 mill. fr.). Vidare ville regeringen icke sätta sig emot stora entreprenaders öfverlemnande åt privatindustrien, så vida de på detta sätt kunde utföras för billigare priser, än staten kunde gå i land med; finansministern talade äfven om indragning af öfverflödiga embetsmannaplatser. För att återställa den skakade krediten hade regeringen tvenne medel i sin hand: troget uppfyllande af ingångna förbindelser och noggrann bokföring. Man ville icke taga nya lån, men deremot hålla den ,sväfvande, skulden inom tillbörliga gränser. Nya skatter skulle läggas på hittills icke träffade föremål, hvaremot åkerbrukets bördor skulle lättas. Utom hypoteksreformen skuile regeringen äfven föreslå andra reformer till förmån för åkerbrukets lyftning (lifligt bifall på alla sidor). I de särskilda ministerernas budgeter skulle iöfrigt ingen betydlig förändring inträda. Statsutgifterna skulle i sin helhet belöpa sig till 1283 mill. och inkomsterna till 1292 mill., hvadan ett öfverskott skulle uppstå af 9 millioner. Ett förslag att sälja en betydlig del af kronoskogarne för att lägga dem till åkerbruket väckte stort uppseende. Med lifligt bifall mottogs planen att göra en nedsättning af 27 millioner i grundskatten genom efterskänkande af de 17 s. k. tilläggscentimerna. Ministern slutade med den anmärkning att alla dessa kombinationer likväl berodde på fredens och ordningens upprätthållande, hvarförutan inga reformer och besparingar kunde ske. Om det lyckades upprätthålla detta vilkor för framåtskridandet, så skulle dymedelst mer vinnas, än med de mest tillkonstlade systemer. Ett lingt afbrott följde på detta genom sitt innehåll betydelsefulla föredrag, som tyckes visa regeringens afsigt att genom reformers beviljande gifva efter för landets önskningar och, enligt vissa tidningars antydan, icke torde blifva utan inflytande på det förestående valet. I den diskuterade deportationslagen föreslås deportation till Marquesasöarne såsom straff i stället för det genom republiken i politiska mål afskaffade dödsstraffet. En Pariserkorrespondent skrifver följande den 3 April: Det förhåller sig med de politiska partierna nästan såsom med gamla menniskor; de blifva svaga, barnsliga, darrande, misstänksamma och grymma, såsom öfveralllt der egois.nen är rådande. I afdelningarne hafva högra sidans gråskägg, med Mole i spetsen, hvilka nu en af deras egna kamrater gifvit namnet burggrefvarne (efter Victor Hugos groteska drama af amma namn), yttrat den åsigt att den nya deoortationslagen borde hafva retroaktiv verkan ch sålunda äfven användas mot de redan dömda ångarne i Doullens. (Det var äfven mot denna sigt, som V. Hugo i sitt sednast omnämnda al uppträdde). Detta är likväl ieke allt. Ni kommer väl håg, huru Segur dAguesseau en dag, då jan talade om Iebruarirevolutionen, påstod att Qunicipalgardisterna, som slagits mot folket, nsamt hade anspråk på belöning såsom förvarare af lag och ordning mot insurrektion ch anarki. Det ser dock ut, som om denna räckhet icke skulle vara nog för legitimitetens andrande riddare; de vilja äfven innefatta sitt öråldrade groll i lagform. En af de munvige, nybakade lagstiftarne land altarets och thronens parti har genom 0 it amendement formligen föreslagit att den ir