Aftonbladet – 15 april 1850, sida 3

läkare samt kronobetjening och socknenämnderne å landet eller magistratens ordförande i städerna tillkännagifva sjukdomens utbrott. Derjemte bifogas af sundhetskollegium sis. år utfärdade underrättelser om sjukdomens beskaffenhet, orsaker, kännetecken och nödiga åtgärder till sjukdomens förekommande. — Vår stad hemsöktes förlidna natten af en olycka, som, utan försynens bistånd, i förening med menniskornas ansträngningar, bade kunnat blifva 0beräknelig. Omkring kl. 41 i gär på aftonen -oroades stadens invånare af lifliga brandsignaler. Eld hade .nemligen. utbrutit i den, gärd-vid Östra Tullen, der hr Åbergs begeri är dbelöget, och med den häftighet, att flera bjggnader redan voro antända innan manskap ech brandredskep hbunno ankomma till platsen. Utom mansbyggnaden, bageriet och gesällkammaren, jemie 2:ne spanmålsbodear, tillhöriga bagaren Åberg, nedbrunno äfven en dei af mansbyggningen jemte ätskilliga utbus af kakelugnsmakareenkan Hellstens gård, samt en del af ett vedlider, hörande till landskamereraren Sellings lägenhet. Atskiliiga på gårdarne liggande vedtrafvar blefvo ock uppbrände; deremot bergades större delen. af de brandskadades öfriga redbara lösegendom. En Guds lycka var, att vädret var stilla lugnt; ty alldenstundvinden låg rätt öfver busraderna längsefter etora gar tan, skulie, i bändelse af blåst, säkert en-stor del af staden blifvit lågornas rof. Genom kloka anordningar och ansträngdt arbete blef man efter några timmar mästare öfver elden; men olycksen är i alla fall stor nog för att berättiga de brandskadade till allmänhetens deltagarde bjelpsamhet. — Ått björnarne esomoftast och alla tider på året besöka vår goda stad, är troligen för något kvar bekant, men att vargarne denra årstid äro så närgångna, torde vara någonting bögst ovanligt. Natten emellan sistl. tisdag och onsdeg gjorde nemligen 3:ne af dessa objudna gäster en påhelsning vid Persbo, der de i trädgården under manbyggnadens fönster togo ett nappatag med gårdens hund, hvilken de högst obarmhertigt tilltygade, så att om ej egaren i tid kommit det trogna djuret till bjelp, kade det säkerligen blifvit ett rof för deras glupskbet. (W. L. T.) Götheborg d. 9 April. Den uti M 77 af denna tidning o3förmälte förre fästningsfången J. P. Wessberg, som af gevaldigern Flygare m, fl. öfverraskedes, under det han höll på att tillverka skillingssedlar, her sistl. gårdag, uti länshäktet, gjort försök att afhända sig lifvet medelst skärning i halsen med en bleckbit, hvarå ena kanten blifvit slipad liksom på en knif. Företeget Jyckades likväl icke bättre, än att det bemärktes af åtskillige i samma rum förvarade fångar, hvilka gerom fönstret tillkännagåfvo förhållandet, hvarpå läkarebiträde genast påkellades och erhölls, så att Wessberg, ehuru illa sargad i halsen, nu är utom all fara för lifvet. Det säges, att fruktan för au åter komma på fästning lär varit orsaken till det gjorda sjelfmordsförsöket. Den 40 April. En efter undergången bestraffning från Malmö häkte nyligen hitkommen fästningsfånge, Johan August Thorson, som under sitt vistande derstädes, enligt slottspastorns intyg, gjort sig känd som en i hög grad moraliskt förderfvad yngling, men genom förvarande i cell numera ansågs Vara förbättrad, har såsom ett prof härpå. i går å norra stora hamngatan öfverfallit och fråntagit drängen Erik Andersson en summa penningar, samt derefter begifvit sig på flykten. Thorsen greps likväl straxt derefter af gevaldigern Fiygeare och affördes till poliskammaren, der han uppförde. sig så våldsamt, att polisbetjeningen måste begifva sig in uti rummet, der han förvarades. En af polisuppsyningsmännen, som sökte förmå Thorson till tystnad, kom dervid att med sin band vidröra dennes mun, då Torson, lik en arg hund, ögonblickligen afbet polisuppsyningsmannens ena finger. Den afbitna fingerstumpen dolde Thorson en stund uti munnen, så att men trodde, att han nedsväljt densamma: — I dög på rmmorgonen enkom :hit ångfartyget Libeck från Trawemuände. Det är af 160 hästars kraft och dess machineri förfårdigedt i Motala. (G. H. 0. 5. T.) Carlstad den 10 April. Det i Wermland allmänna, och här invid staden i högsta grad utöfvade, oskicket att fira påskhelgen med skjutande af styckeskott, hear sistl. pisksfton skördat ett: offer bland stadens befolkning. En dräng hos kepien Norström hade laddat en kanon så oförsigtigt att densamma sprang i stycken, och skärfvorne krossade den oförsigtige skyttens hufvud. Flere personer voro i närheten, men blefvo lyckligtvis ickeskadade. Det vore väl om hos våra auktoriteter dennarhändelse bleve en anlednitig till förbud emot bombardemanget i framtiden. — Från Fryksdablen skrifves den ö dennes: Hår har i nära: fjorton. degar. varit fullkomlig. vinter, isarne blifva allt tjockare och i natt har fellit snö. De af snöfellen under vintern hindrade körslorna pågå nu raskt. Bristen på foder blir allt kännbararare; men prisen på spanpmålen synes deremot vara i failande. (W. T.)