Aftonbladet – 15 april 1850, sida 2

omdöme 1 Iragan ociver torslagels möjiiga antaglighet icke kan bestämmas i följd af de här gjorda anmärkningarna, äfven om de till största :delen erkännas såsom riktiga, sarut att det resultat, som kan beräknas af de förväntade vallängderna, ailtid biifver hufvudsaken. Vi anse oss jemväl i öfrigt böra tillägga ännu några ord för egen räkning. Vi bafva i en föregående artikel i denna tidning (se JM 56 för d. 7 Mars) uttalat våra åsigter om representaiionsfrågans närvarande ställning, hvilka, såsom läsaren torde påminna sig, i korthet gingo derpå ut; att en kraftig medverkan från nationens sida vore nödvändig, i fall man skulle kunna göra sig någon förboppning, att se den bragt till en för landet och folket tillfredsställande lösning. Vi lofvade derjemte, att i en följande uppsats närmare utveckla våra tankar om sättet för denva medverkan, och h aruti den borde bestå. Uppsatsen i JZ 36 gaf emellertid en insändare, med den bekanta signaturen C. H. A., anledning till åtskilliga anmärkningar, ledande till det resultat, att han ansåg den politiska klokheten, som sammanband de nationella angelägenheterna med de stora verldsförhållanderne, råda till antagande af det förslag till representationens ombildning, som regeringen framställt vid sistlidne riksd:g, och öfver hvilket kommer att röstas vid den, söm iår förestår. Vårt genmäle på C: H. A:s anmärkbingar har läsaren haft tillfälle inhemta af bladet för d. 21 Mars, och vi smickra oss raed hoppet, att bvar och en, som dömer passionfritt och billigt, ej skall kunna undgå att erkänna vår benägenhet, att låta allt, som möjligen kan tala till fördel för det hvilande förslaget, äga den vigt i vågskålen, som det i följd af sin beskaffenhet rimligtvis kan äga. :Då vi sade, att vi skulle gå in på att votera för detsamma, om blott någon viss öfvertygelse kunde erhållas, att ieke den politiska svaghet och det representativa bländsken, som den närvarande författningen företer, återkomma i en annan form, och att man således icke tager skalet för kärnan, så ansågo: vi oss hafva gått så långt, som samvete och pligt emot det allimänna kunde medgifva; ty det vore att förråda begge, om man, oaktadt en bestämd, på giltiga skäl grundad öfvertygelse, att det hvilande förslagets antagande ej skulle förbättra ställningen, dock arbetade för detsamma. Det vore då i vår tamka bättre, att ännu vänta ett eller annat år med frågans afgörande, och emeller id söka leda allmänna tänkesättets kraft till framgång för något annat förslag, som kunde tillfredsställa nat:eneds billiga önskningar. Å Genom tankevexlingen mellan C. H. A. och oss samt några andra omständigheter, hvilka läsaren här nedan får tillfälle blifva bekant med, anse vi emellertid vår: ställning till det hvilande representationsförslaget vara sådan, att det i närvarande stund vore väl tidigt att yttra sig mera bestämdt om sättet stt arbeta för något förslag, som förutsatte förkastandet ef det, hvilket hvilar till omröstning på Ständernes bord. Pligten för den lihera!a pressen att göra det, kan visserligen intröff:; och denna öfveritygelse hafva vi redan i vår första uppsats uttryckt. Det skulle ock med skäl kunna förebrås oss att ej hafva afvaktat de utlofvade vallängdstabellerne, af hvilka de, som anse det hvilande förslaget böra antagas, vänta sådane resultater, som borde tillintetgöra betänkligheterba e sot detsamma. Det har aldrig varit vår afsigt, och kan icke heller blifva det, att icke giva det kungliga förslaget samma. fair play, som är en pligt emot hvart och ett anpat, och det är derföre ej mer än billigt att, linnen man stadgar sitt ultimata omdöme om dets:mmo, afvakta buruvida vallängdstabellerna tilläfventyrs kunna gifva en. större sannoilikhet för lyckliga valresultater, än vi bittills vågat hoppes. Flere af våra politiska vänner, som i grunden dela vår oberägenhbet för det Ihvilande förslaget, i anseende til de brister, Isom onekligen vidlåda det, men hvilka ändock l vilja votera för detsamma, i öfvertygelse att Idet skulle förskbaffaOss en bättre representaltion än den nuvarande, bysa den tankan, lika med C. H. A., att vallängdstebe lerna komma latt gifva någon. grund för denna uöfvertygelse. ILåtom oss således tillse hvad de komma att linnehålla. j Men då vi på detta sätt gå deras önskninIgar till mötes, som vi:ja artsga det kungliga förslaget, torde de ej finna mer än billigt, att I vi ställa till dem ett par frågor till besvarande. Det är ett icke ringa susvar, som hvilar öfver pressen, då den skall uttala sitt Ja -Jeller Nej till ett förslag, som står i ett så nära sammanhang med fäderneslandets tillkommande I väl eller ve, och man måste önska att inför sitt eget samvete kunna göra det med full öfI vertygelse och moralisk trygghet på hvilkenIdera sidan pligten än kan bjuda att ställa sig. Tro verkligen de, som vilja votera för det Thvilande förslaget biott för att få något, ait, vi fall den liberala pressen och särskildt Afton:löladet uttalar sig för detsamma, det då också Iskall blifva antaget? Om de på samvete skulle Inödgas att bärtill svara Nej, månne de då skulle ;lkunna anse det patriotiskt, att dröja ända till riksdagen med förberedande af et annat förslslag? Vi skulle knappt tro det. Men om a Inödvändigheten inträffar att vara betänkt på något annat förslag än det, som nu hvilar till ylafgörande, vilja väl då de liberale, som nu äro beredde att rösta för detsamma, i fall det änaldeck törkastas, med själ och bjerta sluta sig till ett annat, konseqventare genomfördt, på -Jmoderat demokratisk grund? Vi skulle önska natt våra kolleger i landsortspressen ville, hvar -loch en på sitt båll, efter den kännedom de kunna äga om åsigterna och sinnesstämningen, tlingå i diskussion om dessa frågar, öfver hvilka t.Idet måste vara maktpåliggande för den iibedirsla pressen i hufvudstaden, ait med någon 2 lyuliförlitligbet känna ajlmär ättet i