Aftonbladet – 15 april 1850, sida 2

ett mynt väger en tredjedel, ett annat ända till hälften mindre än de som anses för rigtiga; ett tredje åter är, för att jemna räkningen, betydligt tjockare än de vanliga. — Detta är illa; värre kunde det blifva. Allmogen, som med känd förkärlek omfattar sina smutsiga papperstolfskillingar, mottager med en viss betänksamhet det nya silfvermyntet, och skall visserligen icke blifva det mera benägen genom att formera bekantskap med myntverkets nu lemnade prof. Detta verks stat är så rundligt tilltagep, att man har all möjlig rätt att fordra noggrannhet i dess vigtiga åligganden. Föregående visar en bedröflig motsats, och hvem skall felet tillräknas, om icke i främsta rummet chefen, som har öfverinseendet? Det vore öpskligt, att anmärkningar af dylikt stag kunde, i den mån det nya myntet hinner spridas, blifva allt mindre behöfliga cch slutligen lemna rum för en allmän belåtenhet.