Aftonbladet – 13 april 1850, sida 3

När herr Lillie kom hem fann han Harry väntande sig, stormande och ursinnigt springande fram och tillbaka i biblioteket som en galning. Han rusade strax på stora Diogenes och fattade honom i kragen. Ert uppförande är ovärdigt! ropade han. Ni skall gifva mig upprättelse, herre — ni skall det vid himlen! Jag vill icke bli behandlad på detta sätt. Sedan jag påtagit mig ert odugliga stycke, tror. ni jag vill underkasta mig ert åtlöje! Nej, herre — stig antingen fram och förklara er sjelf öppet såsom författaren eller också skall jag basuna ut det öfver allt. Lugna er, jag ber, lugna er — vi skola rangera allt inom ett ögonblick, sade herr Lillie, blek och darrande. Jag är ganska ledsen att ert första försök skulle hafva så liten framBångp. Mitt första. försökl. afbröt Harry föraktfullt. Jag låter icke skämta med mig — nej — herre — jag skall med ens låta er skyldra för allmänheten — det är er som åtlöjet bör träffa, icke migl! och han rusade mot dörren. Vänta, vänta, min bästa vän, ropade herr Lillie fattande bans arm, hör mig ett ögonblick; för himlens skull exponera mig ej, det blir min undergång. Jag vill gifva er hvad ni begär; om ni endast skonar mig; ni skall tå pengarn. Penningar! Kunna penningar gälda den förödmjukelse jag utstått för er skull! Tala om penningar med en mån, söm känner sin framtids hopp förstördt! ropade Harry bånfullt. ,Herre, det finns blott en btväg att rädda ert rykten. dj Och hvad är det, bästa herr Warren?, frågade författaren ifrigt. Gif mig er dotters hand, svarade.han bestämdt. Min dotter, herr Warren — ni förvånar mig — min dotter!; Herr Lillie gjorde en paus och öfvervägde, bet sig i läppen och , rynkade ögonbrynen. Men i all verlden, herr Warren, May är ju bara ett barn. Gör ingenting., var svaret, vill ni eller vill ni icke antaga mitt förslag ?