Aftonbladet – 13 april 1850, sida 3

Kunna icke fem hundra dollars, herr Warren ...n Nej, nej, icke femhundra tusen dollarsh Nå väl, herr Warren, exponera mig blot! icke: lofva mig blott på ert hedersordatt ni bevarar min hemlighet och May är er! Harry lugnade sig underbart Hastigt, då man besinnar i hvilket passioneradt tillstånd han nyss befann sig, och lofvade ganska förbindligt allt hvad hans svärfader begärde. Men det är en sak, herr Warren, som jag måste lemna åt ert ädelmod, sade herr Lillie, May är moderlös och hon är mitt enda barn — om detta-arrangement skulle vara mötbjudande för hennes känslor, hoppas jag ni ej vill påyrka er fordran, vi kunna då kanhända finna någon annan utväg att ordna denna lilla affår. Jag skall kalla ner May, vi kunna så gerna med ens inhemta bennes tankarn. Harry hostade och gick till fönstret för att dölja ett leende, i det han på samma gång erfor en känsla af aktning för herr Lillie, som gjort detta sista vilkor? till sitt barns: fördel, och som sålunda förvärfvade sig ett större rum i svärsonens hjerta än han hittills haft. En blick på älskarens glada ansigte underrättade May att segren var deras. Också antog hon genast en hel mängd miner, sköt ut sin vackra läpp, och påstod att hon tyckte det vara en högst barock ide att gifta sig med en man, som gjort sig så löjlig; hon älskade poeter, det tillstod. hon, men icke en så inbilsk karl, som deh, hvilken skrifvit det der poemet! ) Harry hvisslade under tiden Sweet William och mätte rummet med ett utseende som tycktes säga: Det är mig fullkomligt likgiltigt, miss, huru ni beslutar. Men, dåraktiga barn,, hviskade hennes fader, poemet är mitt! Ert, kära pappa, ahl det förändrar saken, det är då ni, som skrifvit det der dum — Tyst, tyst, Mayl Publiken är sammansatt af dårar, som ej kunna fatta det sanna snillet; poemet är ett godt poem.n