Aftonbladet – 11 april 1850, sida 3

om på dess rum, hvilket både hustru Sjöberg och Johnson medgifvit, under förklarande dock af begge Itt sådant endast skett under barnens lektioner och ör att öfver dessa hålla behörig tillsyn, dertill Johnjon ytterligare lagt de tillfällen, då hustru Sjöberg indan sin mans misshandlingar tagit sin tillflykt till le rum Johnson och sonen gemensamt bebott, hvarörutan hustru Sjöberg vidgått att hon, i följd af len omvårdnad Jobnson egnat hennes barn, för honom byst större aktning och tillgifvenbet än för nannen, som icke skulle bekymrat sig om barnen; nen som hustru Sjöberg och Jobnson icke gittat införa några giltiga anledningar, än mindre åstadcomme någon bevisning, som till förriogande af ofvanåberopade personers på viltnesed aflagda berätelser kunnat föran!eda, samt det, vid sådant förhålande, måste anses vara ådagalagdt och styrkt, att nustru Sjöberg, kort efter Johnsons ankomst till nakarne Sjöberg, under beständigt stigande ovilja mot mannen, deremot börjat visa Johnson allt större illgifverhet, så att hon, med förklarande att hon ilskade honom öfver allt annat i verlden, sökt att ned hozom enskildt sammanträffa dagar och nätter, lerunder de tillbragt flera timmar tillsammans utan utt för barn eller tjenstefolk öppna de då inifrån illästa dörrarne, hvarförutan de i hvarandras sällskap flera gånger om aftnarne åkit bort samt icke iterkommit förr än tidigt på morgonen dagen derefter, hvilka omständigheter, i förening dermed att de i sitt tilltal till hvarandra begagnat sig af den örtroligare benämningen du,, att de vid ett tillälle, då de trott sig af andra ob2:märkta, kysst hvarndra, att hustru Sjöberg, såsom hustru Holmgren omvittsat, påträffats uti ett mörkt rum sittande i Johnsons knä, och att den sednare, enligt gesällen Fillbergs vittnesmål, då ban, jemte hustru Sjöberg, sommit ifrån de af Johnson bebodda rum, hållit in arm omkring hustru Sjöbergs lif, tydligen ådagaägga, att hustru Sjöberg, med åsidosättande af de ligter henne såsom hustru ålegat, till Johnson tällt sig uti ett sådant förhållande, som gifver grunlade arledningar att förutsätta ömsesidigt brottsligt umgänge med hvarandra; fördenskull och då hustru Sjöbergs uppgift derom, att endast moderlig omtanka och tillsynen öfver barnens undervisning föranledt nennes besök hos Johnson, Kvarken står tillsemmans med tiden då besöken vanligen skett eller hennes af ett större antal vittnen intygade likgiltighet för sina barn, och hvad Johnson anfört om de större eller mindre sannolikheter, som, i följd af den emellan honom och hustru Sjöberg varande olika ålder eller hennes lefnadsförbållanden i öfrigt, skulle fianas deremot, att han och bustru Sjöberg skulle till hvarandra stått uti ett brottsligt förhållande, icke kan verka till förringande af det som genom vittnesmåen blifvit derom upplyst, finner rådstufvurätten att, om än full laga bevisning icke blifvit emot hustru Sjöberg och kanslisten Johnson förebragt derom ett de med hvarandra horsbrott föröfvat, sådana bindande liknelser och skäl likväl hafva emot dem i berörde hänseerde förekommit, att Rådstufvyurätten, med stöd af 47 kap. 30 Rättegångsbalken, förpligtar dem att hvar för sig med sjelf sins ed vita och erhålla, att de icke efter den tid Johnson blifvit anställd såsom informator hos makarne Sjöberg med hvarandra öfvat olofligt umgänge och sålunda hor begått; med afläggandet af hvilken ed dock anstånd lemnas till Måndagen den 3 nästkommande Juni månad, då de böra före kl. 49 på dagen för edens gående sig hos Rådstufvurätten infiona, vid äfventyr att, i händelse de utan anmäldt och styrkt laga förfall då uteblifva, de anses hafva åt eden brustit, hvarförutan dem, vid vite af sex riksdaler trettiotvå skillingar banko hvardera, åligger att förete bevis af sin själasörjare att de om edens vigt och värde samt vådan af mened erbållit nödiga föreställningar; viljande Rådstufvurätten, sedan sig visat om hustru Sjöberg och kanslisten Johnson eden fullgöra eller icke, vidare yttrande såväl öfver det angifna horsbrottet, som i öfriga delar af målet meddela. Ifrån ofvanstående utslag var hr rådmsanaen Weser af ski!jektig tanka, och yttrade, att ehuru under den i må!et hållna ransakning serdeles bindande liknelser och omständigheter före: ommit d-rom, att hustru Sjöberg och keanslisten Johnson, under dennes vistande i makarne Sjöbergs hus, med hvarandra lefvat i en otillbörlig och högst oskick!ig förtrolighet, ansåg hr rådmannen likväl härigenom icke sådan bevisning om föröfvadt horsbrott vara ästadkommen, att hustru Sjöberg och Johnson kunde finnas böra med ed ifrån angifvelsen sig värja. Den med utslaget misspöjde — — — — — — År och dag som ofvan. På Rådstuöfvurättens Vägnar Ad. Fogelström. ———— Summarisk uppgift på de i poliskammaren under förlidne vecka förekomne mål. Målens antal . . . so ss s s 6 se vo 2 153. hvaribland: Sjellmo:d . cec... vv ve Hastiga dödsfall sea . ; . 8B Sjuke. personer å gator och annorstädes anträffade 3. Eldsvådå. . . ss sc ss. ss vv 0 ÅA Mynatförfelskning . . rr S Olofliga tillgrepp . . sc es vn 18. Bedrägeri . . . cor ort vv A Öfverdådigt körande . . v vv 4 Slagsmål och oljud å allmänna ställen . . . 13. Fyllerti . sc oc os ks Skorstenseldar . . . . .s . , 4 Oloflig bränvinsförsäljaing och olaga gästning . Olaga handel . . .. s ss s ss Le sk ov 9 Oloflig varutillverknipg . . . . . ov ÅA Tvister emellan husbönder och tjenare . . . 4. Försuimmelser vid eldsvåda . . . . . . 8 Försummelse vid mantalsskrifning . . . . 4. Försäljning af skämd vara . . : . . 2 Försummad gaturenhållning . . . . : . . 40. Dito lyshållning. . . — s . 6 Tiggeri . ss ss ss — — — ss o os vv Av ÅL Lögdrifveri . . . . . os se vv ÅL allmänna arbetshuset intagne: Manspersoner . . . . .— s s s v s 10. Qvinspersoner . . . — co sc se ee oe 2 Å