Aftonbladet – 11 april 1850, sida 2

I ——-----—-— Homer att nicka s!og sin knutna hand i bordet, utropade: han: Jag vill skrifva. Ja, jag vill skrifva ett poem — jag vill förvåna verlden — mitt jus skall icke längre gömmas under ena skäppo, utan bryta fram såsom Gideons svärd, för :1tt nedgöra alla småskalderna! På hvad ämne skall jag först öfva mitt snille — lit mig se (han drager papperet ännu närmare och doppar pennan i den flytande vätskan,) guld — guldåldern — den gyllne åldern — ja, Den gyllne åldern, skall det heta. Min sublima stylskall sätta Milton i skuggan, (en blick på den blinde skalden) mina glödande målmngar af landtiifvet skola öfverraska Homeri dyrkares, (nickar åt den gudasända) min qvickhet skall tysta Shakespeares skarpa satir (ser den illustre Will rakt i ansigtet) under det tout-2nsemblen skall bilda en sådan helhet af visdom, att den hunnat hedra till och med en Piatos hufvudl (ett triumferande ögonkast på den gamle fi:osofen). Och sålunda uppmuntrad, skrapade den gyllne pennan, hoppade och flög hit och dit, som en galning — satte ett utropstecken här, ewannan krumilur der, nomadiserade kors och tvers och dök derpå djupt ned i biöckhornets haf, beredande sin perlemovinge till en ny och högre flygt. Under: trehne veckor begrafde sig poeten i sitt bibliotek: bland lefvande och döda författare. S s Och hvarje morgon kysste han sin vackra majblommay; då hon påknöt sin lilla mössa. Så så, fortfar barn; var en snäll flicka och lyd din lärare.n Och då bon kom atttaga godnatt af honom: Så, så, gå och lägg dig, barn, och glöm inte ina lexor., : Var alls ingen: fara! Hon glömde aldrig en enda lexa som magistern lärt henne — hon lkunde hvart ord par-coeur: 7 (Slutet följer.)