Aftonbladet – 11 april 1850, sida 1

—— ----...e-Å0e: oo VVENEESSSSSSINSSNETR ONE NE — AA och sådana lärdomsgrenar,, förslösade hr Lillie största delen af sin ovärderliga tid. Nu, säges det, ingifver stor visdom sin egare förakt för rikedomen, hvilket, i förbigående sagdt, lär vara orsaken hvarför så många lärda författare och snillrika män dö i en vindskammare. Om så är, har det ingen fara, det icke Diogenes Lillie Esq. skulle utandas sitt sista andedrag i ett attiskt rum, ty han förlorade icke i djupet af sin visdom sitt guld ur sigte, utan förvaltade så skickligt sina financieila angelägenheter, att, fastän han, såsom han satt der fördjupad bland sina böcker och papper, syntes föga bekymra sig om sina affärer, göromålens hjul likväl rullade i stigande fart. Det som mest stod i vägen för Harry Warrens kärlek var Iikväl, att hr Lillie, alltifrån den tid då vackra May slapp ifrån sina led band, hade beslutat ait hon skulle blifva hu stru åt ea stor man af betydande anseende; och säg, hvad låg det väl för förtjenst i det nätta björkris och den tolf tums långa linial, hvilka voro de enda tecken till den unge skolmästarens makt och inflytande? Likväl behöfver jag ej ännu oroa mig för den saken, sade hr Lillie år efter år till sig sjelf; v May är endast ett barn, det skall nog bli tid att söka ut en man åt henne., Söka ut en man! Just som om Mays klara ögon inte skulle kunna välja för sig sjelf, eller att sextio års gamla ögon skulle kunna se bättre än de sextonåriga. Men hr Lillie behöfde i sanning icke alls bekymra sig, ty saken var uppgjord, och den illa skälmska May var fattad af en så vacker känsla, som någonsin spridt sitt kärleksrika rosenskimmer kring ungdomliga hjertan. Låt mig fritaga min olycklige bjelte från la försök att vinna sin vackra pupills till