Aftonbladet – 10 april 1850, sida 3

absolut monarki; såsom vi kunna se af Roms historia. FE en republik är ingen hyllning eller dyrkan egnad åt någon menniska, utan den högste och lägste anse sig sjelfva lika kungar och kejsare; såsom man kan se af den karakteristiska hållningen hos hvarje man i Holland. Den ende de dyrka är Gud. Och då Gud är ensam dyrkad, och icke menniskor tillbedda i stället för och bredvid honom, är en sådan dyrkan honom mest angenäm. För öfrigt herrskar i Holland den största frihet. Inga äro slafvar, utan alla äro som herrar och mästare under den högste Gudens styrelse; och följden är, att de hvarken genom falsk blygsel eller fruktan nedsätta menniskans egenskaper, utan alltid bevara en stark och sund själ i en sund kropp, och med en fri andaöch upprätt hållning anförtro sig sjelfva och sin egendom till Gud, som ensam borde styra allt. Det är icke så i absoluta monarkier, der menniskorha uppfostras till förställning och dolskhet; der de lära att hafva en sak förborgad i bröstet och föra en annan på lungan: der deras sinnen, genom inrotad vana, blifva så falska och förställda, att till och med ti deras dyrkan af Gud deras ord söndras från deras tankar, och de försöka sitt smicker och hycklande inför Gud sjelf, hvilket visserligen är det mest misshagiiga för honom. Detta synes vara skälet, hvarföre holländarne äro mera lyckliga i sina företag än andra folk. Nu följer en apostrof mot den tidens holländare för deras kärlek tiil guldet, eller dyrkan af Mammon,, hvaraf S. förutspår undergången af deras lycka. Huruvida denna undergång sedermera inträffade och skulle bestått i den af förf. så berömda republikens upphörande bland dem, säges icke.