Aftonbladet – 8 april 1850, sida 3

någon mån bibehålla en större frihet i handling och yttranderätt 5). Såsom ytterligare bevis må anföras att den i November år 1849 utnämde Jlandshöfdingen redan inom två månader hunmt att genom två officiella handlingar fullt ådagalägga systemets skröpligheter. Den första handlingen är om Wisby stads Drätsely 8) dervid landshöfdingen hos Kongl. Maj:t afstyrker ett nytt förvaltningsoch beskattningsförslag, som, efter många och långa meningsstrider, slutligen antagits af plurahteten bland stadens innevånara. Alldeles dylika förändringar hafva i sednare åren skett i flere städer, men i Wisby skulle det vara overkställbart. Då milet är att återförvänta, så äro många motbevis att förutse och komma desse då att uttalas mot landshöfdingen af Militärbefälhafvarens, underlydande. Krigslydnaden och den fria yttranderätten kunna lätteligen här komma i en stridig och vådlig ställning. Frågan är visserligen af rent civil natur, men personligheterne äro oskilaktige och utan att beskylla hvarken ena eller andra sidan för bristande oväld eller bumanitet, så kan man dock icke ur beräkningen utesluta menskliga lynnets och passionernes egenskaper; ty om äfven juridiska åtal uteblifva, så kan dock minnet af meningsstrider bli moraliskt skadligt och i framtiden gifva sig luft vid annat tillfälle. At utan behof försätta fredliga och rättsinnade medborgare i en så tvetydig ställning är lin drigast sagdt oläropligt. Vidare synes af ett förslag till upphje!pandeaf jordbruket på Gottland, äc. 7) hviike!, af den nya landshöfdingen inlemnadt till hushållningssällskapets förvaltningsutskott, blifvit med allmän ovilja bemött, måhända icke så myc ket för förslagets ringa värde som fastmer för de dertill anförde motiver, hvilkas halt är så grofkornig mot öns jordbrukare, att de off-ntligen fått ovederlagdt uppbära det bastanta omdömet: att motiverne äro minst sagdt lika ohöfliga som osanna 2). Då denna fråga gäller öns bufvudnäring, som idkas af det stora flertalet bland nationalbeväringens befäl och trupp, så äro skarpa meningsstrider derom att förvänta. Detta lilla jisningsämne har förvå nat, då det, utgånget från en ancnym, utan serdeles behof upptogs och utkastades af den nye landshöfdingen, som redan torde hafva erfarit att många af ,Militärbefälbafvarens, underhafvande ogilla hans förfarande. De nu anförde två tilldragelserne, profstycken å hvad som redan är och framdeles, måhända i högre må t, komma kan, tala mer för en förändring i systemet än en skälig anmärkning uttalad af sjelfva konstitutionsutskotte:, kunde göra. Nu tyckes vara bevist att man tillskapat en ngeneralguvernöre och allt det obehag som deraf följa kan ?9).