förut otrolig lätthet. Alla folks språk hafva blifvit efterforskade, och uwutvägar att inhemta dem gjorts åtkomliga för hvar och en. Tankan sprides numera med blixtens hastighet — och äfven med blixtens tillhjelp. A en annan sida har arbetsfördelningens stora grundsats, som kan kallas civilisationens rörelsekraft, sträckt sig till alla grenar af vetenskap, konst och slöjd. Medan de öfverlägsna snillena forlomdags eftersträfvade allkunskap, men vinnandet deraf blott kunde vara några få förbehållet, vända sig nutidens snillen åt särskilda xunskapsgrenar, men forska inom dessa efter leras minsta omständigheter — och de sålunda vundna insigterna samlas, för att blifva hela nensklighetens gemensamma egendom. Medan apptäckter förhemligades fordom, åstadkommer vår tids offentlighet, att en upptäckt knappast ir gjord, innan den fullkomnas ytterligare och ifverträffas af medtäflande ansträngningar. Alla nemisferers alster hafva blifvit oss tillgängliga; vi behöfva blott välja deribland hvad som för våra ändamål synes tjenligast och lättast anska ffadt. Så närmar sig menniskan det mer och mer uliständiga utf randet af det heliga värf, som blifvit henne anförtrodt på jorden. Hennes örnuft blef danadt till Guds afbild; det tillkommer henne att nyttja det till uppdagande af de lagar, efter hvilka Allmakten leder sin styrelse, och att — sjelf ett verktyg i Allmaktens hand — efter deras anvisning eröfra naturen. Vetenskapen uppspårar dessa kraftens, rörelsens och förvandlingens lagar: Slöjdlien tillämpar dem på de råämnena som jorlen bjuder oss i öfverflöd, men som blott gerom vetenskapen få för oss ett värde; — och Konsten förkunnar oss skönhetens och harmoniens eviga lag, efter hvilken vi äga att gifva orm åt hvad vi frambringa. Den allmänna framställning, M. H., som förinstaltas till nästa år, skall förskaffa oss en illförlitlig insigt, en lefvande uppenbarelse af vårt slägtes utvecklingsgrad på denna stora vana, och åt nationerna anvisa nya utgångsounkter, för vidare framsteg.