Aftonbladet – 8 april 1850, sida 2

sioraiet Ingar I DISKOpseilvuctcts DeRitppY ACKSE såsom något accidertelt (hvilket man hittills vågat tro, anmärker Sk. P.) utan såsom något väsendtligt (eller, kanske ännu mer derföre att 1844 års kopgl. bref för skolelärare medgilver stt undantag från det i skolordn. 2 sect. 3 kap. I 8 befintliga allmänna stadgande för ecklesiastike tjenstemän, hvilket undant2g hr F. önskade till sin fördel begagna.) ortsätter derefter resonnemanget i följande ord: Man kan i sanning tveka om, hvad man bär mest bör förundra sig öfver: en Ephors försök ett .yda Skolordningens paragrafer, eller en biskops an-l: språkslöshet att rangera sig bland skollärarne. Skulle den försökta tydningen 8f nämnde Skolordnings S vara den rätta, och således biskoparne ej mera böra :nses såsom ecklesiastike embetsmän, så finna vi cke heller något skäl, hvarföre biskepars enkor och ,försörjda barn skola kunna få tillgodonjuta nädår. Hade sätedes biskop F:s framlidne företrädare lem-!. nat efter sig enka och barn, så skulle efterträdaren konseqvent hafva hos Kongl. Majin elier Konsisto rjum anhållit, det nämnde er:ka och barn straxt måtte yfilytta vid tjenstärets slut och gå miste om det påräknade nädäåret af privilegiinatur, och Kongtl. Moj:t j haft rätt att gifva extra nådår. — Teger man a pväsendtlig egenskap från något, så upphör det att vara hvad det förut var; är således Ephoratet vågot väsendtiligt för Episkopatet, som biskop F. för lönens skull pästår. så skulle, i samma ögonblick ephorsbefattningen fråntogs Sveriges biskopar, dessa således förlora sin egenskap af verkiga biskopar, och alla de protestantiska länder, der Ephoratet är lemnadt åt laici hvarom äfven hos ss fråga förevarit), skulle således vara i satnad af biskopar, som uppfylla bela det begrerp kyrkan i alla tider dervid fästat. sinnar, att ban varit nog lycklig att slippa vänta mera än ett år på den ganska betydliga biskopslönen i Westerås, och under den korta tiden eger sin goda professorslön, under det en utsliten skolkarl eller pastorsadjunkt, när han ändtligen blifrer hugnad med ett litet pastorat, ganska ofta får vänta 5 å 4 år efter utnämningen, innan lönen får tillträdas, och dertill utan att hafva någon utsigt för att genom lagparagrafers tydsnde se tiden förkortad med en enda dsg.n Med erkännande af riktigheten i Sk. P:s! framställning, kan man endast erinra, att det tyckes vara förspildt krut att allvarsammare egna sig åt vederläggandet af en persons argumenter, som egentligen blott är renommerad för sina löjliga infall, bland hvilka åtskilliga! varit rätt lyckade ), men af hvars verksamhet ! i skrift och handling, såsom litteratör eller embetsman, man eljest icke har sig några synnerliga frukter bekanta. Hvad betyder det för en sådan rolighetsmakare som hr F., att. säga det biskoparne ieke äro ecklesiastike. tjunstemän eller prester? Han torde en annanj gång med lika god smak och säker uppsyn arifva den satsen, att biskoparna äro militärer. Saken är lätt. Kallas icke församlingen här på jorden den stridande, — ,eccelesia militans, — till skillnad från ecclesia triumphans, som utgör församlingen i en annan verld. Men nu ingår det i biskopsbegreppet, — icke ,såsom något accidentelt, utan ,såsom väsendtligt — att tillböra församlingen på jorden. Ergo ..äro biskoparne militärpersoner. Detta måste vara lika ovederläggligt, som att biskoparne äro skolelärare. Emellertid torde väl br F. icke efterfråga att kalla sig krigsman, såvida icke något kongl. bref utkommer, som ger honom anledning att tänka på saken. Antag, t. ex., att principen för husröta vid militärboställen vore den, att efterträdaren vid sådana hade alt uppbära dubbel ersättning ur sin företrädares sterbhus emot hvad bekommes vid prestboställen. Då vore tidepuukten inne att uppträda och bevisa: biskoparne äro icke prester, deras affär är icke att tjena religionen: nej! ce måste räknas till militärtjenstemän och njuta dubbel husröta. Ett starkt stöd för satsen turde hemtas deraf, att jesuitercheferna kallas generaler,, hvilket är en krigartitel; ytterligare deraf, att en mängd katholska biskopar klädt sig i harnesk, gått i drabbningar och fört svärdet, hvilket här måste vara ett godt argument, sedan i Herdabrefvet blifvit med vanlig erudition ådagalagdt, hurusom en konseqvent protestantisk, biskop eger att uppföra sig på håret när likt en katholsk. Men sedan nu bhiskoparne en gång äro militärer — och dit komma vi väl med hr F:s tillhjelp en dag — så uppstår alltid den beniga frågan, till hvilken corps de skola räknas. Möjligen få vi då inbemta från den aldrig förlägne järdes mun, att de rätteligen tillhöra invalidkåren, hvilken, numera upplöst på Ulriksdal, skall Ispridas och nedsättas i landsorterna, der den bör förstärkas med nya truppafdelningar. Hr F. torde anföra skäl -— goda, såsom alltid — för denna sin nya tanke. Han kan söga: gör icke episkopatet ett andeligt och verk sligt igagn, som uppgår till paritet med invalidkårens? men ingår det icke tillika i dess begrepp, att stödja sjelfva det mysteriösar i landet? IHvad kan nu verkligen vara underligare,, än Jatt staten består en af de högsta aflöningar åt en af de gagnlösare tjenstebefattningar? Detta blir alltså utmärkt konseqvent för episkopatet under synpunkten afatt vara det mysteriösa kompagniet inom invalidkåren ; med vilkor nemIgen, att det icke, i likhet med de öfrige f. d. Ulriksdalarne, har en knapp inkomststat I— hvilket vore rimligt — utan åtnjuter en Iganska rundelig, hvilket utgör sjelfva det orimliga i saken, och följsktligen det rätta såsom Imysterium. Denna deduktion å la Fahlerantz låter väl nu en smula skrufvad; men få se om licke den dag randas, då någonting dermed anailogt skall på allvar framställas till biskopslöInernas försvar vid blifvande riksdagar. L Ehuru vi icke velat lemna helt och hållet Jåsido dessa resonnemanger, hvartill landsortspressen jemte åtskilliga framställningar här och der gifvit anledning, erinra vi dock om ange. lägenheten att icke begå någon orättvisa hvar: ken emot biskop Fahlcrantz enskildt, eller e , mot det embete, i och för sig, som han be kläder. Hvad det sednare vidkommer, grund: sig våra anmärkningar deremot endast på hvac ofta har blifvit anfördt, nemligen dess s:ällning ee Aa os FMV mana baritta Skånska Posten En egen belysning får kan-! ske detta biskop F:s nog egna anspråk, om man be;