Aftonbladet – 8 april 1850, sida 1

verket instämmer med oppositionsle bekräftas för öfrigt deraf, att d de: förmodade handgemänget uteblef. Bege mötena höllos och afslutades i den fulikomligaste ordning; man talade väl skarpt och yttrade skarpa föresatser å ömse sidor; men dervid stadnade det; och på eftermiddagen aftågade begge skarorna helt fredligt, hvarefter ledamöterna skingrade sig småningom på vägen, hvar och en till sina hem, RYSSLAND. De i fredagsnumret från Galacz meddelade underrättelserna om Rysslands stora rustningar bekräftas äfven i ett bref från Odessa, dateradt i början af Mars. Rusiningarnen — säger korrespondenten — ,bedrifvas redan i så stor skala, att de icke mera kunna förhemligas. Två anledningar kunna finnas till krig: aldraförst de oroliga hufvudena inom sjelfva Ryssland, hvilka man heldre bjuder äran på slagfältet än tillfälle till uppror — och för det andra utsigten att kunna på kriget vinna klingande mynt; ty krigskontributionen skulle inbringa mer, än de dryga summor, som Ryssland annars utan all ersättning nödgas kosta på den väpnade freden. Man vet blott icke rätt ännu, hvem kriget gälier; somliga tala om det upproriska Frankrike, andra om det uppstudsiga Turkiet. Allmännast anses kriget dock åsyfta den förstnämnda bland de begge makterna, ehuru det kan på samma gång begagnas såsom skrämskott åt den sednare. I Bucharest är nedsatt en rysk giftermålskommitte, under ledning af generalerna Komar och Bagration samt generalkonsuln Kotzebue. Det för närvarande åsyftade ändamå!et härmed är, att åt ryska officerare skaffa romaniska brudar, som medföra minst tvåtus2: dukaters bemgilt i fast egendom; det framtida, att småningom befolka Romanien (Moldau och Wallakiet) med ryska jordägare. GREKLAND. Pireos den 12 Mars. Med undantag af den upphäfda blokaden synes förhållandet mellan Grekland och Storbritannien vara detsamma som förut; ankomsten till Athen af den franske underhandlaren, baron Gros, tycks icke hafva ändrat det minsta. Han har väl haft ett samtal med engelska sändebudet Wyse och med amiral Parker; men det var blott en ceremonitisit. Underhandlingarne äro ännu icke började, och man försäkrar att grekiska styrelsen vägrat öppaa dem, innan blokadskeppen afseglat och de kaprade skeppen blifvit återställda. Efter hvad man förnimmer, skall franska kabinettet hafva erbjudit sin bemedling endast på det vilkoret, att det grekiska måtte medgifva Englands befogenhet till ersättningar; men ännu har det atheniensiska hofvet icke röjt någon håg att obetingadt ingå härpå. TURKIET. Den för mordanslaget emot Kossuth misstänkte österrikiske agenten Jasmagyi hade, jemte sina kroater, anländt från Varna till Konstantinopel och begärt turkiska pass, åt sig och sitt sällskap, för en resa till de åt de ungerska flyktingarne utsedda förvisningsorterna Brussa, Kiutahia och Aleppo. I Konstantinopel trodde pluraliteten icke mera på mordhistorien; Jasmagyi och hans följeslagare betraktades der såsom blotta polisuppsyningsmän, dem Österrike utsändt, och skälet till denna förändrade åsigt var, att Jaismagyi medfört officiell fullmakt från Österrike, att i Turkiet hafva tillsyn öfver flyktingarne. En sådan utländsk polisbefattning kan likväl icke af Porten medgifvas inom dess eget område; men då Porten icke står i fiendtligt förhållande till Österrike, har den ej kunnat hindra österrikiska undersåtare, som från sin regering iro försedda med behöriga pass, att resa inom Turkiet. Genom mr Canning voro dock hemställningar gjorda hos Porten om uppsigt på appsyningsmännen; han säges till och med hafva yrkat vägran af turkiska pass åt dem till örvisningsorterna. FÖRENTA STATERNA. Den 4 Mars afgaf mr Calhoun sitt yttrande den med frågan om Kaliforniens införifvande återväckta slaffrågan; han var sjelf juk, utan hopp, men hans tal, som var skrifvet, upplästes af en annan kongressledamot, nr Mason. : Det gjorde starkt intryck. En afsjord försvarare för slafstaternas så kallade väfdvunna rätt, kunde mr Calhoun ändå icke örneka slafveriets orättvisa i abstrakt mening; nen han erinrade att de södra staternas män efva likasom öfver en mina af missnöje och tt hvarje uppmuntran åt slafbefolkningen hoar dem med en explosion. De slaffria staerna hade småningom tillvext både iantal och olkmängd, medan slafstaterna förblifvit jemörelsevis stationära; skulle den vid Unionens ngående befintliga proportionen rubbas ännu ytterligare, genom sådana tillägg på de slafria staternas sida, som Kalifornien och de öfiga al Mexiko äfträdda områdena, så vore de laffria staterne i tillfälle att stifta hvilka laar som helst emot slafstaternas intresse; och ieldre än att underkasta sig ett så oberäkneigt framtidsöde, tvungos de sednare af nödvänligheten att utträda ur unionen. Kongressen hade, när detta yttrande afgafs, varit tillsammans i tretton veckor, snart sagdt utan att sysselsätta sig med någonting annat n denna enda fråga, och man trör att konressen kommer att åtskiljas utan att algöra jen. Emedlertid förutses att afgörandet icke an uppskjutas ännu ett år, utan att ett tredje tatsförbund bildar sig kring det med oerhörd astighet tillvexande Kalifornien. Detta blir i kafullt ett förbund af slaffria stater, som förr ler sednare kan förenas med den likasinnade elen af det gamla. I alla fall äro slafstaterna örlorade genom sin slafbefolkning; ty skulle e våga på allvar afsöndra sig från det stora örbundet, så väntar dem ett slafkrig, som de cke af egna krafter förmå qväfva; och de orra staterna ega då ingen förbindelse att bitå dem. s BRASILIEN. Ey a