Aftonbladet – 6 april 1850, sida 2

snabbare och dagligare postgang melian sjeilva hufvudstaden och landsorterna, hvaraf behofvet redan länge varit erkändt. — Vi hafva varit förbindrade att förr än nu enligt löfte återkomma till belysande af en artikel i Folkets Röst för förra lördagen, hvari förmäles, att åtskilliga källaremästare och andra restauratörer hos nämnde tidning beklapat sig öfver det sätt, hvarpå Allehanda och Aftonbladet framställt frågan om rätten till minutering af öl och svagdricka inom hufvudstaden, hvarefter Folkets Röst tager parti för handelskollegii beslut, som förbjuder bryggare att försälja öl och dricka buteljvis, och skjuter skulden på sjelfva lagstiftningen, oaktadt Folkets Röst, gudbevars, å andra sidan säger sig ingalunda kunna frångå den åsigten, att handeln med en sådan förnödenhetsvara borde ;vara fri från hvarje inskränknirg. Det torde icke skada att närmare utreda, det denna framställning innefattar åtskilliga oriktigheter. Först och främst är det alldeles icke fråga om, att göra handeln med öl och dricka så fri och oinskränkt, att äfven iskänkning i huru små portioner som helst, till förtäring på stället, skulle få äga rum, utan endast om rättigheten att sälja buteljvis. För det andra bör man hålla sig vid att granska handelskollegii utslag, som här utgör corpus delicti eller föremålet för anmärkningen. Det första märkvärdiga i detta utslag är, att handelskollegium stödjer förbudet derpå, att hvarken genom äldre författningar eller öfver,ståthållareembetets kungörelse den 29 Novempber 1847 är vordet bryggeriidkarne medgifvet, natt hålla till salu nämnde varor till mindre nqvantitet än de för dessa idkare tid efter annan och sednast len 30 i nyssnämnde månad vutfärdade taxor besiämrma, eller en kanna Detta innehåller ett skeft räsonnemang och en oriktig uppgift. Genom fabriksoe handtverks-förordningen är nemligen industriidkare i allmänhet mdgifvet att sälja sina tillverkningar i huru stora eiler små qvantiteter som helst och att för sådant ändamål jemväl hålla öppna bodar, och brygg.rne är det dessutom särskildt ålagdt, att hålla öl och dricka allmänheten tillhanda. Detta måste således äfven innefatta den ifrågaställda rättigheten att sälja dessa varor på buteljer och buteljvis, så vide icke sådant är för dem uttryckligt förbjudet genom någon särskild undantegslag. En sådan undantagslag förmenar handelskollegium nu ligga uti taxorna, hvari en kanna är det minsta qvantum hvarpå priset är utsatt och som derjemte säga, att med minutering af öl och drieka må bryggare icke befatta sig,. Härutaf söker nu handelskolleg:um draga den tydningen att försäljning på buteljer skulle vara bryggarne förbjudet. Men utom det att sunda förnuftet säger, att med minutering af våtvara efter vanliga begreppet derom förstås att kunna sälja i huru små qvantiteter som helst, det vill säga glastals, men icke att sälja varan i den form hvari de bättre sorterna deraf måste förvaras och utgå från fabrikanten, samt att försäljningen på buteljer alldeles icke någonstädes är uttryckligen förbjuden förr än handelskollegium nu sjelfmyndigt tillskapat detta förbud såsom en lex in casu för att kanhända få så mycket större afgifter af krogar och källare, så finnes ett annat ännu långt mera öfvertygande skäl. Det är nemligen bekant, att de förutnämnda taxorna, som nu lära existerat sn rt i ett sekel, under denna tid för hvarje månad först uppgöras af magistraten, och sedermera föredragas inför konungen i konseljen till fastställelse. Under hela denna samma tid eller så långt man minnes tillbaka hafva bryggare oklandradt och oqvaldt äåtnjutit rättigheten att sälja öl och dricka buteljvis. Det är då väl svårligen möjligt att tänka sig en mera fullständig sanktion på en sådan rättighet än den, som här ägt rum; ty huru kan man annars föreställa sig, att hvarken någon af magistraten eller någon al dem som haft taxorna till handläggning bos konungen, eller åklagare, skulle någon enda gång under hela denna tid fästa sin uppmärksamhet vid den förevarande försäljningens utöfvande om den innefattat någon olaglighet? Man ser således här ohestridligt att hande:skollegii sjelfgjorda tydning af ordet minu!ering) står i rak strid emot: 1:o En nära urgammal, af både siadens och rikets högsta myndigheter genom tyst sanktion gillad häfd; 2:o Kongl. Maj:ts fabriksoch handtverksordning, och 3:o Sunda förnuftets tydliga begrepp som säger att med uminutering, sådant som detta ord nyttjas om försäljning af bränvin, öl och dricka, icke kan förstås de båda sistnämnda varornas försäljning buteljvis. Emedlertid ser man också en annan sak, nemligen att Folkets Röst emellanåt låter tala vid sig, hvilket äfven kan inhemtas af en 2rtikel i dag, deri samma tidning försvarar anammandet af ytterligare 10.000 rdr från drätselkommissionen till polisen, utan herrar fem110 äldstes hörande, utöfver det begärda och beviljede bidraget. Vi skole en annan dag återkomma till detta sednare ämne. Äger någon, på grund af ett patent, beröfva annan dess välfångna egendom? Denna fråga kan sägas vu vara under pröfning af damecetAal ut; ott redan färnt I fäörhiga