Aftonbladet – 4 april 1850, sida 2

Några ord efteråt angående det sednaste tryckfrihetsåtalet mot Aftonbladet. Det är allmänt bekant, att ett tryckfribetsåtal nyligen varit anhängigt emot Aftonbladet, och att den till dess afdi mande utsedda juryn frikänt. För bättre minnes skull och af skäl som längre ned upplysas, lage vi oss friheten erinra derom, att kort efter ordensutnämningarne sistlidne höst förekommo i A. B. M 281 några observationer i afseende på en och annan af dessa utnämningar, och i JV 283 en citation af några reflexioner ur Afionposten, hvarvid Aftonbladet tillade följande: Till hvad Aftonbladet förra gången nämnde i denna sak ;kan dessutom nu tilläggas, det vi hört an;märkas såsom eget, att tvenne tullförvaltare, som ieke längesedan varit suspenderade för stjenstefel, fått Wasaorden., För detta yttrande anställdes en tid efteråt åtal mot Aftonbladet af tullförvaltaren i Norrköping, br Ullman, hvilken, äfvensom tullförvalaren i Gefle hr Cöster, hade fått Wasaorden vid den föregående ordensutnämningen, på den grund att yttrsndet ansågs ieke kunna angå någon annan än dessa båda tullförvaltare, hvarjemte det upplystes, att uppgiften derom att de varit suspenderade var ogrundad. Vid närmare efterbörande befanns det ock att så var förhållandet, men emellertid utröntes derigenom tillika, att båda de ifrågavarande tuliförvaltarne år 1848 verkligen hade gjort sig skyldiga till sådana uraktlåtenbeter i sin tjensteutöfuiag, att de deriöre af generaltullstyrelsen fått hvar sin allvarsamma föreställning eller skrapa. Detta anfördes under rättegången för att visa, det anmärkningen rörande Wasaorden i allt fall icke saknade all grund eller varit af illviljan uppfunnen. Det bestreds emellertid af kärandens ombud, hvilket föranledde svaranden att inför domstolen framdraga åtskilliga bandlivgar till den sistnämnda uppgiftens bestyrkande. d Aftonbladet afböll sig emedlertid under hea rättegången ifrån dessa handlingars publicerande, dels för at icke i någon mån kunna tillvitas att med pressens tillhjelp söka verka på juryn i en ssk der vi voro öfvertygade att sakförhållandet borde tala för sig sjelf, dels också derföre, att vi hade i någon mån orätt, nemligen i sjelfva uppgiften om suspensionen, och ville godtgöra detta genom iakttagande af den största mijliga grapnlagenhet mot vederparten i afseende på publieitetens begagnande. Denna tystnad hade ock sannolikt ännu fortfarit, om icke beställsamheten hos vissa andra tidningar nödgat oss att bryta den. Tidningen Den Conservative, som utgifves i Norrköping, bar nemligen farit serdeles strängt fram i en artikel med titeln: Ullman contra Aftenbladet, eller hvartill duger en jury, der det säges, stt ingen vän af vår tryckf-ihetsförsrdning kan se utgången af mål t wan gränulser — — ty, i sanning har åt en skrifven lag aldrig gifvits ett offentligare och skarpare hugg, som onekligen måste hafva till följd förakt i allmänna omdömet för en lag som så eluderas. Man har hittills under alla de gräslig2 missbruk, som nu drifvas med tryckfriheten, baft den trösten att kunna siga: felet ligger ej i tryckfribetslagen, utan i bristinde tillämpnirg af densamma; denna tröst är nu pute, ty af målet emellan tullförvaltaren Ullman och Aftonbladet är oss gifven den bittra upplysningen, att äfven om den tillämpas blifver den kraftlös, o. s. v I samma stil har äfven Morgonbladet yttrat sig, och båda hafva med anledning af denna saks utgång klagande påpekat behofvet att ändra tryckfrihetslagen och talat om juryinrättningens otillräcklighet med mera. Dessa slutföljder röra, såsom man ser, icke endast Aftonbladet, utan en af vårt lands vigtigåste inrättningar. Då det emedlertid synes oss påtagligt, att de, åtminstone hvad Den Conservative beträffar, endast kunna bärröra från obekantskap med sakförhållanderna och med hvad som under rättegången blifvit pro duceradt till juryns upplysning, så blir det en pligt, för hvilken konsiderationerna måste vika, att äfven lemna sllmänbeten del åtminstone al hvad som förnäm!igast kan tjena till ledning för on:dömet derorn, huruvida snmärkningen i Aftonbladet varit helt och hållet opåkallad och om brott mot den åberopade 3:e 8 12 momentet derigenom blifvit begånget, med ett ord, huruvida ej juryn haft sköl till det beslut, hvari den stannat. För att göra detta så kort som möjligt få lvi först nämna, att svaranden, till bevisning derom att tjenstefel verkligen blifvit begångna af de ifrågavarande tull:örvaltarne, produvcerade vid rätten följande handlingar : 1:o Berättelse öfver en på generaltullstyrelsens befallning förelegeu inspektering af Gefle nederlag och kreditupplag i Avgusii 1848. 2:o0 Tullförvaltarens eller tullkammarens i Gefle förklaring öfver denna inenektering: da