Aftonbladet – 4 april 1850, sida 2

uttryck om svenska regeringens ovärdiga förhållande mot Danmark, och svenska autoriteternas dåliga:j beskaffenhet, med mycket mera, som jag ej vågar tergiiva. Helt ursinnig rusade Rothe kring rummet, springande ut och in, under det att i protokoliet, som aldrig justerades, uppsattes en hop saker ej över;nsstämmande med sanningen cch den förklaring jag fgifvit, bvariill språkokunnighet och svårighet att uppfatta hvarandras menisgar och utryck, möjligen mycket ock kuanat bidragit. Och i denna mans hand skulle mitt öde ligga, min Tramtid måhända skoningslöst sköflas! Med känslor. Pj möjliga av beskrifva, insåg jag nu vidden af min djupa oycka. I denna förtviflade belägenhet klagale jag min nöd för en hösre tjensteman, br etatsrådet von Osten, och begärde protokollernas justerande, för att till rätte!se få ändradt hvad som orät! nfiuit, hvartill hr etatsrådet med godhet lJemnade bifall, men nu gömde hr assessor Rothe sig, och jag kunde omöjligen, osktadt otaliga försök, få protokollen justerad? innan min afresa. Men ej nog härmed. På det heligaste lovade och bedyrade samme man. på min bön, att ej något skulle omtalas i tidningarne, som graverade mig förr än man hunnitlag igen undersöka och afgöra min sak; men icke desto mindre lät man genom officiella blad kungöra och uibssunera mig såsom delaktig i förfalskningsbrouet. Di nu emellertid ondskans alla knep och konster i Kö penhamn strandade emot min oskuld, anlände OÖstgötha privatbankbolags ombud, bokhandlaren P. M. Sahlström, och fordrade, a:t jag skulle öfversändas till Sverige, der man förmodligen var öfvertygad, att jag skoningslöst skulle fullkomligt tillintetgöras. Mo! denna olaga åtgärd protesterade jag på det bestämdasie, af följande grundade skäl: att jag som dansk undersåte och tjensteman, emedan jag ingått i dansk krigstjenst och genom kontrakt med regeringen förbundit mig tjena under hela kriget, eller på vissa år, omöjligen kunde eller borde olagligen mot nin vilja utlemnas och öfversändas till eit land, der jag icke begått ringsste förseelse, mindre brott; att jag mot beslutet af min öfversändelse ville appellera til högre rätt, så mycket heldre, som jag i det kontrak! jag med danska regeringen upprättat, iklädt mig ej undersåtes alla skyldigbeter och förbindelser och ecligt ordalydelsen förbundit mig at seÅele mig de Danske Love og Krigssrtikter til nöje efierlefned samt städse varit bercid offra lif och blod åt mitt nya hemland samt svurit Hans Moj:t Konungen af Danmark tro och huldhetsed, så måste jag ock som en högst billig rättvisa. då jag puvktligt fullgjort alla skyldigheter och förbindelser, kunna begära några rätii er, åtminstone lagarnes beskydd, och ej. som nu, !d utom dem, på en privat mans egeanyttiga och olaga reqvisiion öfversändas till Sverige. Men oaktadt allt detra, så gjorde dock kocsiderationer eller annat, att jag öfverlemnades i dessa händer, sedan man mot min vilja utan ransakning och dom skiljt miz fråa tjensten. Men huru kunna beteckna de känslor, som bestormade mig vid återfärden till fäderneslandet, hvarifrån jag utgått fläcifri, för att på den militära banan uuder kriget söka bereda min fortkomst och lycka, nu återgå anklagad för ett brott, hvartill jag var oskyldig. Den 25 Juni verkställdes denna manöver, som ouplånligt står för min själ, och som jag aldrig skall gölmma. Vid det förhör, som hr lardssekreteraren Bråken bjelm å konungens befallningsbafvandes vägnar an stälde med mig i Malmö kongl. slott, och som bankbolagets ombudsman P. M. Sahlström persoaligen hedrade med sin närvaro, upplyste jag nu min 0 skuld, samt att intet mot mig förekommit, hvarföre jag lagligen kunde hållas i häkte, mindre afföras till Linköping, som Sxhlström åter påyrkade) med en så rörande vältalighet, att landssskreteraren Bråkenhjelm genast beviljade hans önskan. Och sedan jag plågats i eländets hemvist Malmö kosgl slotts fängelse i 12 dagar, så afsändes j.g genom den provins, som sett mig födas, och hvarest jag tillbragt en lycklig ynglingaålder, direkte till Linköpings cellfängelse, hvarest jag utstått ett 9 måasders fö nedrande elände och de bittraste försakelser, p!ågad dessutom af bekymmer för min g nom Sahlströms omensklisghat förspillda framtid. Di jag nu ändtligen hunnit släpas hit, enligt bank bolagets godtyckliga vilja, förmodade jeg att man iiminstone för sken skull genast skulis undersöka målet, samt straxt härefter försätta mig på fri fot, emedan om danska lagarne skulle möjligtvis vara af den halt, att till brott oförvunnen person godtyckligt kan beröfvas fribeten, och utan ransakning och dom tjensten, står dock ursprungligen svenska lagskipningen ej på den låga ståndpunkt, att dylikt våld ostraffadt kan passera. Men dens min fromma tro blef på ett grymt sätt gäckad, och helt ansortunda stod redan tecknadt i ödets svarta hök. Vilr s icke hvar man skulle göra af mig, ty derom hade bankboiacet gerom konungens befallnings hafvande gästvänligt cragit försog med att magasinera och assurera mig i Lisköpizgs cellfängelse, utan hvad man skulle göra med mig, då jag alldeles icke b-gått rågon förbrytelse i Sverige, på hvilket mon nu först kom att tänka; ingick också konungens befallningsbavande direkte till Kong! Götha hofrätt. med förfrågan rörande denna lilla omständighet; men i den form frågan androgs fann Koagl. hofrätten ej skäl att meddela svar, hvarföre konungens befellsiogshafvande nu i skrifvelse anmodade Linsöpings stads kömaersrätt, under hvars jurisdiktion landshöfdingeembetet förmodaie, såväl mig som privatbanken i Linköping vara beligna, att till ransakning och handliggniag upptsga det utländska målet. ) Genom utslag den 40 sistl. Augusti har kämnerslrätten med åberopande af 40 kap. 24 rättegångsIbalken förklarat sig icke vara behörig eller berätti gad handlägga detta mål, enär bestämda lagrummef tydligen föreskrifver, att brottmål skola ransakas oct Idömas, der förseelsen skett. Med detia utslag ha jag förklarat mig nöjd. och då allmänna åklagarer och bankbolagets ombudsman genom besvär till kong! IGötha horrätt öfverklagat detta beslut, har omnämnd: höga rätt, genom utslag den 40 sistl. Oktober fast ställt kämnersrättsu!slaget, hvarmed alla parter för klarat sig nöjde, och då detta stadfästelseutslag så lunda vunnit laga kraft, uppgick en stråle af hopr hos mig, då jag nu, enligt gällande lag och laga dom förmodade mig, antingen genast bilva försatt på fr Ifot, eller i värsta fall att straxt få återgå för att laga ordning dömas i Köpenhamn. il Men än var icke oly ksbägaren, man räckt mig t tömd till sista droppan, än skulle denna kalk åny rågad fyllas, för att öka min djupa olycka. Sedar målet nu uppehållits 3:ne månader i Götha hofrät Ifrån min häktning här, begärde konungens befall. .ningshafvande i skrifvelsa den 44 till Hans Maj: IKonungen förhållningsordres af högstdensamme, hvilken begäran haft den menliga följd, att sedan målei ,Jinyo hvilat i justitierevisionsexpeditionen i 3 måna: der, har slutligen Hans Maj:t Konungen genom ni. ,Idigt bref af den 48 sistl. December tillåtit att Lin köpings stads rådhusrätt eger lag). handlägga dett mål. Men justitierevisionen har likväl, dewa oak ltadt, ej förr än den 44 sistl. Janusri expedierat om