Aftonbladet – 4 april 1850, sida 2

— En herr G. C. Löhr, som lärer ingått i dansk krigstjenst men förliden vår arresterades i Köpenhamn och tilltalades så-om misstänkt att bifva utprånglat falska svenska privatbanksedlar, samt i anledning deraf hållits fängslad dels i Köpenbamn, dels i Malmö slott och Linköpings celtföngelse, har uti Östgötha Co respandenten låtit införa en uppsats, hvaruti han icke blott söker rättfärdiga sig sjelf och betyga sin oskuld, utan äfven framkastar ganska grava beskyllningar, dels emot poliskammaren i Köpenhamn, dels emot Östgötha privatbanks ombud, bokhandlaren P. M. Sahlström, samt åtskilliga svenska myndigheter. På hr Löhrs uti nämnde uppsats framställde begäran, att de tidningar, som omnämnt hans inblandning i målet rörande förfalskning och utprång:ing af falska privatbankssedlar, äfven måtte intaga hans framställning om sina lidna oförrätter, införa vi här nedan densamma; men kunna icke undgå anmärka att åtskilligt deruti angående Löhrs behandlande förefaller så märkvärdigt och har så mycken färg af öfverdrift att det måste emottagas med varsarahet. Isynnerhet synas oss de skarpa beskyllningarna mot danska polisen vara dikterade under inflytandet af en, låt vara i känslan af liden oförrätt lätt förklarlig harm, som utgjutit sig i tillmäleua, hvilka stå i en märklig motgats till det begrepp man hittills haft anledning göra sig om de danska myndigheternas hamanitet och aktning för rättsformerna. Möjligen torde den upprörande berättelsen som här följer, och som i alit fall påikallar den offentliga uppmärksamheten, föranleda något svar från andra sidan, bvsrigenom saken kan blifva närmare upplyst. Söadagen den 20 Maj sistförflutne år hade dan ska polismakten troligen icke kunnat inbringa ett tillräckligt anta! off-r, för att fylla polisens inqvisi tionsfängelser, af bvilken anledning tvenne de oörskämdaste och skamlösaste af dessa den privilegierade polismaktens handtlangare utsändes, för att utan förutgången ransakning, eller ens något grundad: skäl, låta god:yckligt arrestera mig, för det jag skulle varit närvarande då ea för mig okänd svensk. boktryckerikonstförvandt Lind på ea restawation utvexlat en svensk bankosedel, hvilken selermera befunnits falsk. Redin dena 48 sist Msj erhöll jag som lån 20 rår bko af instruktions-underofficeraren vid militärskolan i Köpensamn, Gegerfeldt. Emellertid, och då Gegerfeldt på grund af ordres afgick till kriset, beledsagade såvä! jag som andre hans kämrater honom ombard vid afresan dena 47 Maj, och då fartysgets afgång kom at fördröjas, i anledning af krigsfångars embarkering, hvilka Gogerfeldt skulle öfverföra, inbjöds jag, jemte andra, till Olssons restauration, hvarest jag varseblef det Lind genom vexel liqviderade. Straxt efter Gogerfeldt; atesa anmodade jag bankiren och Vexeiören Lewin att realisera i gingbart danskt mynt den eaa af de 10 riksdalerssediar Gozerfell: lmnat, då jag redan gåärdigen förut fått den andra utbytt Lewin, som granskat myn tet. förklarade sed falsk och ville veta mina åtkomst, hvilken jag mycket mindre kunde styrka, som jag af Geger ken. enligt sin uppgift, dagarne förut erhållit 3 från Sverige -sisom af beta!ning på en fordran. emottagit summan mellan fyra ögon, och han möjligtvis skulle derför kunna neka, för ati icke sjelf blifva blottställd, hvilket ban dock på inet vis gjort. Inseende således mia yt terst vådiiga belägenhet, förklarede jag likväl Levis, det jag voro alldeles oskyldig tiil medvetaxde af penningarnes beskeffenhet, då, i motsatt fall, jog Daiurligtvis aldeles icke vä iz til någon vexelör, som evilkorligen genast na uppdaga rätta förhå!andet, utan Cändeligen lättare kunnat få sedeln (g