Aftonbladet – 3 april 1850, sida 2

Då Henriette, ett par veckor derefter kastad2 ögonen på den djupa sorgdrägt, hvaruti bon var klädd, föreföll det henne som en dröm, atthon egt och förlorat en far; och det skulle ha förefallit henne ännu mera drömlikt, så vida hon icke af alla hade helsats för fröken B. Emellertid var hon icke längre den utfattiga, faderoch moderlösa flickan, som, förlofvad med en lika fattig yngling, hade en temligen mörk framtid i perspektiv. Hon hade efter sin far ärft en summa at 400,000 daler. såsom man på den tiden räknade; vi-serligen en obetydlig summa i våra dagar; men temligen stor då — när penningen egde vida större värde; Hvad som dock egentligen var att tala om, var den förmögenhet gamla grefvinnan efterlemnat och som, ehuru Djursholm var betydligt intecknadt, uppgick till omkring 400,000 daler. Redan vid första underrättelsen on grefve B:s återkomst till Sverige hade en mängd af hans fordna kreditorer — nb. de som lefde, ty många voro under de fjorton åren med döden afgångna — gjort sig redo att infinna sig och göra sin gamla talan gällande; men de hunno icke förr, än den så oförmodadt återkomne gäldenären redan var död. Henriette låg nu öfver sin förmyndare med böner, att han måtte betala alla dessa fordringar; men doktor Wenner föreställde henne, att hon ingalunda beköfde ikläda sig fadrens skuld, då hen sjelf förvärfvat en del af förimögenheten och ärft resten efter sin aflidua moder, sedan så många år voro förlidna. Men Henriette ifrade för att rätt måste vara rätt; att, om ock en hel mansålder varit förliden, så hade dock hennes far varit de ifrågavarande kreditorerna skyldis de summor, hvarpå de framvisade ordentliga skuldsedlar, så mycket mer som han, på den tiden, rymt från allt