Aftonbladet – 30 mars 1850, sida 2

och ovärdigt uppförande uteslutas från kim arna, om mer än 23, af kamrarnas medlemnar instämma uti ett sådant beslut. Förvaltningsrådet utser kommissarier som hafva rätt att deltaga i båda husens förhandlingar och der söra sig hörda, samt äro förpligtade att på kamrarnes begäran lemna nödiga upplysningar. Om; siter slutad författningsrevision, de båda kamrarna skulle stanna i olika beslut, så sammanträda de båda författningsutskotten till gemensamma öfverläggningar. Af Trekungaförbundets budskap till Erfurterparlamentet meddela vi följande såsom upplysande om parlamentets tillkomst och förestående verksamhet. De genom statutet af den 26 Maj 1849 allierade tyska regeringar hafva, enligt art. IV af densamma, förpligtat sig: Att skänka tyska folket en riksförfattning, medelst upprättandet af ett förslag, som förelägges en för detta ändamål sammankallad riksförsamling. Såväl vid utkastet till riksförfattning, som vid afslutandet af förbundsstatutet utgick man från den förmodan: att hela Tyskland, med undantag af de tysk-österrikiska staterna, skulle biträda förbundet. Likväl gjordes fördragets verkställighet icke beroende af denna förutsättning, utan fastmer stadgades med hänseende till möjligheten att icke alla de tyska staterna komme att deruti deltaga, uti 1 af författningsutkastet: Det Tyska riket består af de stater af det tyska förbundet, som erkänna riksförfattningen. Så snart genom samtliga tyska regeringars förklaringar öfver förbundet visade sig, att det stora flertalet beslutat sig att biträda detsamma, men att utom Österrike, Bäyerns, Wärtembergs, Luxemburgs, Lineburgsoch Hessen-Homburgs regeringar höllo sig tillbaka, så kunde de allierade regeringarne icke längre dröja att, såvidt det på dem berodde, uppfylla det åt tyska nationen gifna löfte. Endast regeringarna af Sachsen och Hannover voro af annan åsigt; de utgingo från den princip att förbundsstatens bildande ej kunde gå i kställighet förr, än samtliga tyska stater utom errikö biträdde densamma, och äfven det sistnämns in dets regering dertill gifvit sitt godkännande, Förgälvef bekämpades denna åsigt, som stod i uppenbar strid med förbundsstatutet. Båda staterna droga sig till: baka från delt2gande uti den enligt deras äsigt otidiga öfverläggningen om riksdagens bildande ock öppnande, och utskrefvo inga val dertill, likväl upz der förklaring att vilja bibehålla sin delaktighet i förbundet. Sachsen bibehåller ännu i denna stun denna ställning. Hannover deremot har, i -följd a beslutet om riksdagens inkallande, fullkomligt utträdt ur förbundet. I anledning häraf har emot båda dessa stater, hos förbundsskiljorätten, klagan blifvit väckt öfver bristande uppfyllelse af deras förhunds pligter. Utgången af denna klagan måste afvaktas; men intilldess äro båda staterna att anse såsom 1a8 ligen tillhörande förbundet, och de öfriga regerin garna må ej genom detta undantagsförhållande låta uppehålla och störa sig, på sin af ära och pligt ut stakade väg. Uti erkännandet af denna pligt hafva represep tanter från de genom fördraget af den 46 Maj 1849 allierade tyska länder, blifvit kallade för att bringa författningsverket till ett lyckligt slut. Inför den sålunda till folkoch statshus församlade riksdag, framläggas det, enligt art. IIT N 2 af före bundsstatutet bildade, och enligt 3 till ledning 8 riksdagens handlingar befullmäktigade förvaltnings råds utkast till tyska rikets författning, samt till ep lag rörande valen till folkhuset, båda i den oförä drade form uti hvilken desamma blifvit bifogad? förbundsstatutet af den 26 Maj 1849, och uppmanas riksförsamlingen att taga under sorgfällig pröfning såväl dessa utkast, som lagförslagen rörande organi serandet af en riksrätt och dess verksamhet; sam? bringa till förvaltningsrådets kännedom de förän dringsförslag, kvarom båda husen förena sig, på der att de allierade regeringarne, enligt föreskriften 7 art. IV af förbundsstatutet, må höras öfver deras am tagande, så att de genom deras bifall må befordra till slut. . af Förvaltniagsrådet representeras vid riksdagen fem kommissarier, nemligen: kongl. preussiska 5nerallöjtnanten v. Radowitz, kong. sachsiska sta ministern v. Carlowitz, storhertigliga hessiska Sa heimerådet, friherre v. Lepel, hertigliga nassavlst? presidenten Vollpråcht och hertigliga praunschweig ska legationsrädet d:r Liebe. ee ats)Dessa kommiesarier skola, så välifolkoch st 19 husets sessioner, som i dessas utskott och komm: sioner, representera förvaltningsrådet, samt äga be Jgenhet att väcka motioner, samt gifva muntliga ler skriftliga förklaringar. Sedan hr v. Radowitz uppläst ofvanstående budskap, förklarade han i de allierade regeria garnes namn parlamentet öppnadt. då Den kurfurstliga hessiska fullmäktigen va förvaltningsrådet i Berlin, hr v. Ochs, är rapa pellerad af sin regering, uppenbart för att gör en demonstration mot Preussen. Han skal efterträdas af professor Wetzel från Marburb? hvilken likväl blott inträder i förvaltningsr? det, för att i sin regerings namn förklara, ida den ej är böjd att vidare fortgå på den beträd j banan (deltagande i trekungsförbundet och furterriksdagen), uten till värnande af KU hessens rättigheter såsom suverän tysk stal, anser det strängaste vidbållande af 1815 år förbundsrättigheter erforderiigt. Äfven der storhertigliga Hessiska regeringen, som före? så beredviiligt slöt sig till det tyska enhet partiet under Preussens ledning, börjar P vackla. ÖSTERRIKE. Den bömiska armekåren har fått order hvarje ögonblick hålla sig marschfärdig. Uti Pressburg bafva ånyo åtta krigsrättsdö mar blifvit afkunnade. Katolska presten Strec? dömdes till salsen. men henådades med IV att