Aftonbladet – 27 mars 1850, sida 1

liga sätt. Se här hvad som stått au lisa i den reaktionära tidningen Assemblee Nationale: De män, hvilka sluta sig till sin egen öfveriygelse, äro tillräckligt sällsynta i våra dagar, och vi tro oss derföre böra offentliggöra namnen på de personer af handelsklassen hvilka voterat rödt, och som åt partiet af denna färg gifvit ett så rörande exempel at sjelfförsakelse. Vi taga i hast några ef dessa namn hvilka kommit till vår kunskap. Vi komplettera sedermera denna aristokratiska lista af röda patrioter. Uti rue de Coq, S:t Honorice Alphonse Giroux. Rue Vivienne, guldarbeiaren Spinelli. Rue du Bac, ägaren till det stora magasinet, du patit Saint Thomas,. I rue de Paix, fabrikanten Faban m. fl.; man vet hvilken stor och lysande klientell alla dessa magasiner äsa. Det är uti dessa röda handlandes votering så mycket större patriotism som, med detsamma de gi n lexa åt makten och det moderata partiet, de ganska väl visste att de skulle förlora sin rika klientell, oct finnes få röstägande bland de moderats, som äro nog svaga att hädanefter sätta sin fot inom magasiner, tillhörige revolutionärer. Vi skola fortsätta vår socialistiska revy på boule;dborgaren varden, i qvarteret Boaurdonnais, i Richelieu, Palais Royal och ända till Faubourg S:t Germain.n Anledningen till denna desperata angifvelse är endast att en del af nyssnämnde män offentliga uppmaningarna till folket at! och stilla, samt för öfrigt den kunskap mänhet kan äga om deras opinion, ty hemiig och kan icke vara känd af nå emellertid huru man offentligt uppsä såkallade misstänkte; huru mar ut aktningsvärde medborgare till hat och parti; huru man söker ruioera hederliga bandlance med att fråntaga dem deras kunder; huru man uppmanar dem att förändra den oinion man tror dem äga medelst ett angrepp mot deras fortyn och ett ingrepp i deras enskilda lif. Detta är väl det svartaste anfall man hittills sett mot opinionsfrihoten, mot den allmänna valrätten och mot bemligheten af voteringen, samt utgör just en sådan terrorism, som den för hvilken det parti, som nu begagnat den, beskyllt det demokratiska partiet. I nationalförsamlingen begärdes i går af de Laästeyrie regeringens uppträdande mot denna anklagelselista, men justitieministern var utaf motsatt mening. Den sednare fruktar hvarken att klandra eller fördöma den allmänna valrätten. Han apellerar heldre tecknat de sig lugnt till hatet än till förlikningen. Tidni La Voix du Peuple har i dag i anledning häraf en ganska väl skrifven artikel af ungefär följande innehåll: Inga previlegier mot förtrycket. Dei gifves trense systemer: Autoritetssystemet för alla och mot alla. Frihetssystemet för alla och till fördel för ala, Frihetssystemet för en del och maktspråket mot de öfriga. Det första af dessa systemer är afskyvärdt, men det innebär åtminstone en id af rättvisa. Der det regerar äro alla lika inför despotismen. Förtrycket hinner alla. Det andra systemet är det enda förnuftiga. Jemilikhet i despotismen finnes numera blott i grafver. Jemnlikhet i friheten är en jemnlikhet i rättvisan, luften, solen, i hela lifvet. Despotismens sämsta system är att bevilja friheten åt några, och borttaga den från det största antalet. Detta system är en förening af rättvisa och orättvisa, af jemnlikhet och olikhet, af frihet och förtryck. Vi vilja icke detta system. Så länge icke friheten är allmän, föredrage vi makispråket mot alla. Det bör icke vara tillåtet för en, att uppmana genom tal och skrift till h8t emellan medborgare, då det är förbjudet för en annan. Maktspräket mot alla, eller frihet för alla, det öfriga blifver blott osanning, tyranni och hyckleri. De rojalistiska tidningarne, med La Patrie i spetsen, söka dagligen uppväcka hat emellan medborgare. I myndigheternas namn fordra de republikanarnes tillintetgörelse. De vilja att den politiska bödeln skall återtaga sitt svärd; hvarje rad tyckes vara skrifven med en svärdsudd doppad i blod. Icke ens under händelsernas grymmaste tidpunkt framvisar historien en penna, som så smutsat sig. — Lagen bör uti republikanarne endast se medborgare, och då den lagstiftande mek . ten ansett ett straffsystem nödvändigt för att gifva säkerhet och beskydd, är det icke då rättvist att lagen handhafves mot dem, hvilka uppmana styrelsen och royalisterna till hat mot republikanerne, lika väl som man angriper dem, hvilka söka förmå de sednare till hat mot de förra? — Må det vara förtryck, efter man anser det nödvändigt, men jemnlikhet äfven i detta. Vi underkasta oss att böja hufvudet under oket, men med förbehåll att icke ensamme vara slafvar. Förföljen och indragen den republikanska pressen, men förföljen och indragen äfven den rojalistiska. I annat fall må man ej tala om rättvisa. J hafven då icke mer någon rättighet, j hafven endact styrkan. Ministerförändringen har inskränkt sig till F. Barrots aftåg och herr Baroches intåg. Man fann troligtvis den förre för mild och har derföre ersatt hans plats med den sednare, hvars skarpa opinion är tillräckligt känd sedan hans verksamhet vid process:n i Bourges såsom generalprokurator emot de anklagade af den 45 Maj 1848. De trenne nyvalde representanrterna voro i går närvarande i nationalförsamlingen. Deras porträtt r äro utkomne och säljas i boklådorna, med följande underskrifter: Carnot, ducation pour tous. Vidal, bien-8åtre pour tous. De Flotte, justice pour tous.n Man väntar dagligen en ny message af Louis Bonaparte, afhbandlande en lag mot tryckfriheten och valförsamlingarne. Ett eget sätt att söka återvinna den förlorade populariteten! Demonstrationerna vid Juli-kölonnen hafva nästan oafbrutet forifarit ända tills för några dagar sedan. Alla möjliga corpser och associationer hafva ditsänd: deputerade med fanor, kransar och blommor. Det hela bildade till slut en blomstertrofe till hvilken man aldrig sett maken. Det omgifvands gallerve:ket var alldeles öfverhöljdt med kransar och rundt omkring detsamma svajade fanor med föga afstånd från hvarandra. Innanför gallret höjde sig kransarre i pyramidalform mot kolonnen och skylde hela foten deraf. Det var en ättehög af eterneller. Anblicken var vacker och imponer.nde af denna minnesvärd; just derföre beslöt äfven polischefen att våga änvu ett försök för att väcka folket till desperation. En dag voro nemligen hälften af kransarne borttagne, tillika med alla fanor och standarer. Folket mötte äfven denna utmaning med lugn. Stillhet och moderation är dagens lösen. Franska folket är beurs dransvärdt och med skäl kan man kalla det för det största i verlder UTRIKES. FRANKRIKE. I en tidning läses följande: Reaktionen har lidit ett nederlag. Detta nederlag är en historisk bändelse. Paris, intelligensen och hjertat i Frankrike,