Aftonbladet – 27 mars 1850, sida 1

42 på dagen den 2 April. All frakt betalas härstädes. DETTE ETEN Korrespondens-artikel. Paris den 45 Mars. Den sistförflutna veckan har varit högst intressant. Representantvalen hafva försiggått med den största ordning, samt utfallit till demokraternas belåtenhet och enligt folkets önskan. De demokratiska kandidaterne: de Flotte, Vidal och Carnot hafva segrat på det reaktionära partiets utvalde: Foy, Lahitte och Bonjean. Aldrig har allmänheten med mera intresse följt något val, aldrig har man fästat större vigt vid rösternas utfallande, än denna gång. Reaktionen hade satt allt på ett enda kort, för att efter vunnen triumf kunna uttaga det sista afgörande steget till republikens fall. Uträkningen slog felt. Huru än partierna må drifva sitt spel, utgör dock folket den verkliga majoriteten, och detta har nu lårt hvad som med enighet och moderation kan vinnas genom den allmänna valrätten. Förgäfves hafva republikens fiender användt alla möjliga medel för att åstadkomma uppror och strid, hvilket af dem hade kunnat så nyttigt, begagnas till fribetens och folkrättens qväfvande. Förgäfves har men nedhuggit frihetsträden och försökt att skymfa revolutionshjeltarnes ärofulla graf. Dessa åtgärder hafva endast blifvit mötta med förakt. Folket har svarat derpå med sia rösträttighet, och reaktionen har lidit ett nederlag, lika hårdt för ögonblicket, som betydelsefullt för framtiden. Också känner icke det så kallade ardningspartiet några gränser för sin harm. Desstidningsorganer, Dedats, la Patrie med flera upprifrva himmel och jord och mana till öppen strid, för att med våld taga hvad som icke med list kunnat vinnas, för att med soldatväldet krossa allmänna opinionen. Samma dag resultatet af valen blef kändt, gjorde republikens president en utfart uppåt Boulevarden, der han öfverallt möttes af ropen: Vive la Republique dåmocratique! Dylika opinionsyttringar böra väl fråntaga honom tankarna på en statskupp eller usurpation. Ett rykte hade spridt sig, att royalisterna i dag ville våga ännu ett försök för att tillställa en emöt, vid uppläsandet på Stadshuset af de trenne representanternas namn. Säkerligen är detta rykte icke utan grund, då alla demokratiska tidningar bära i stora stilar följande varning: Till Folket! Valresultatet är kändt: Carnot, Vidal, de Flotte. Przoklamationen härom i dag, den 45 Mars, är endast för att bekräfta det. Må folket afhålla sig från att besöka platsen vid Stadshuset. Detta råd, som är enhälligt gifvet af den o5er0ende pressen, är icke lättsinnigt gifvet. Main hör icke exponera sig att förbyta en fredlig seger till en blodig strid. Atskiliiga andra varningar i samma anda hafva utgått såväl från enskilde medborgare, som från den demokratiskt-socialistiska kommitteen, och stå att läsa uti de flesta liberala folkbladen. Folket åtlyder varningen samvetsgrannt och enhälligt. Aldrig har det visat sig mera lugnt, försigtigt och kallblodigt. Sallan har man sett en hel population kunna så beherrska sig sjelf och göra om intet sina fienders afsigter, endast genom att undvika dem. Valet af den 40 Mars har sålunda hedrat den allmänra valrätten, på samma gång som den försäkrat republikens bestånd. Klockan 7 på morgonen såg man trupper af linien och nationalgardet tåga till stadshuset. Märerna vid alla arrondissemangerna i Paris samlades i salen S:t Jean, der den äldste af dem mr Monnin, under djup tystnad proklamerade de trennenyvalde såsom folkrepresentanter. Härpå följde ropet lefve Republiken! som upprepades af ett par hundra personer, hvilka voro närvarande, samt aflinien och borgargardet utanför. Ögonblicket derefter åtskildes de få närvarande, belåtne och tysta. Kl. 44 var platsen tom. . Uti den liberala tidningen VEvyenement lästes i går följande: Valen i Paris. Till republikens president. . Det är ännu tid. — Ombyt eder minister. — Borttag undervisningsloger. Afsänd till Rom en kraftful! ambassadör. Hell om trenne dagar revy med nationa!gardet. och ni skall återgå till Elys under lifligt bifell. Ni, som haft en sådan öfvervigt vid valet af den 40 December, ni kan få en lika stor öfvervigt vid valet af den 40 Mars. Det fordras blott att ni uppfattar dess mening. — Man ser uti er två personer: en konspiratör som har sårat Franksik, och en skriftställare, som på ett hedraude sätt studsrat de sociala grundsatserna. Den ene tillhör det förflutna, den andre, framtiden. Måtte ända till skuggan af konspiratören försvinna och den popufäre tänkaren ensem qvarstanna i Elyså, sysselsatt att styra Frankrike och tjena folket, biträdd af alla stora snillen, alla ädla hjertan. Beträd denna ärofulla bana hvilken ännu är eder öppen: Frankrike går framför er, nationalförsamlingen skall följa er. — Ni är president i en republik: Glöm Napoleon, sysselsätt eder med Washington., Ea ministårförändring lärer verkligen vara för handen. Man omtalar det Lamartine varit kallad till Elyse Och der haft ett längre samtal med presidenten. Mean vill med visshet veta att Lamartine fått anbud ati blifva konseljpresident, men vid bildandet af det nya kabinettet hänslutit sig till för mycket frisinnade namn, och då desse icke blifvit antagne, afsagt sig den erbjudna platsen.