Aftonbladet – 25 mars 1850, sida 2

ARFTAGERSKAN. :) SKIZZ FRÅN GUSTAF ILS TIDEHVARF. Henriette hade baft ganska rätt, då hon föreställde sig att Gustaf skulle onådigt upptaga bennes bön om entledigande från teatern. Lättsinnig, som han sjetf var, och omgifven af ett hof, der dygd, blygsamhet och goda seder begabbades såsom tafatthet, borgerlighet eller bondblyghet, elier ock rent af betviflades och förnekades, såsom börande icke till verklighetens utan sagornas område, var han, oaktadt all sin finkänslighet och skarpa blick, likväl icke i stånd att rätt uppfatta hvad den unga flickan kände. De faror och försåt, som man redan börjat utlägga kring henne, förstod han visst så klart som någon annpar, ehuru de för henne, den oskuldsfulla, oerfarna, sväfvade i ett besynnerligt dunke!; men han var ej nog moralisk, för att skåda dem i någon rätt afskräckande gestalt, icke heller nog högsinnad för att rätt uppfatta kristalistrålarne i den unga flic kans rena, oförderfvade själ. Således ansåg han alltsammans för barnsliga griller, hoppades att de väl skulle försvinna med tiden och ansåg för sin pligt, att medelst en visad stränghet tillrättavisa hvad han kaliade en tillfällig kapris. ,Henriettev, sade han derföre med all den sräfbet i tonen, ben för ögocblicket kunde antega, hvad skall det heta, ait du så der af dumma isenniskor låter inbilla dig en hop saker? För en stor, en ovanlig talang, som du biir — ja, redan ör — växa idel blommor. De törnen, som stinga andra nybegynnares fötter, har du aldrig pehöft känna. De alla — med högst få undantag — hafva varit nödsakade att kämpa med motgång, brist, förbiseende och en mängd af missgypnande omständigheter, då deremot för dig, du lyckans skötebarn, all slags medgång stått liksom vinkande. Sia derföre bort alla griller och låt mig ) Se A.B. N:is 65—67 och 69.