Aftonbladet – 25 mars 1850, sida 2

Det Dybeckska målet. (Forts. fr. torsdagsbl.) Under den 5 Juli 1843 ingeafs till domstolen den stämning, som ligger till grund för denna rättegång, och uti hvilken stämning i fem särskilda punk ter framställdes följande påståenden, nemligen: 4:0 yrkades, att den af Christian Dybeck den 5 Juni 4830 upprättade köpeafbandling, på grund hvaraf han eller dess erfvingar satt sig i besittning af Eric Dybecks vid Brunkebergstorget belägna sockerbruksegendom, måtte, äfven om lagligen styrkas kunde att Eric Dybeck samma köpeafhandling underskrifvit, likväl, enär Eric Dybeck redan dä under en längre tid, Christian Dybeck veterligen, varit mindre vetende och vanvettig, förklaras ogiltig, samt fru Aspelin och hennes medparter till följd häraf åläggas, att, antingen genast till mine principaler återlemna nämnde sockerbruksegendom i det skick densamme befanns, då köpeafh rättades, jemte afkastningen derå, berätnad minst till fem procent på det å egendomen uti kontraktet af den 46 Juni 4804 utsatte värde, 84 000 rdr riksgäldssedlar, emot det att vederparterne återbekommo den för egendomen utgifne köpeskillingen, 27,100 rdr banko, med behörig ränta derå, eller ock till mine principaler utgifva 28,900 rdr banko, jemte derå ifrån den 5 Juni 4830 Jöpands fem procents ränta, utgörande skillnaden emellan den erhållna köpeskillingen 27,1400 rår banko och det uti berörde kontrakt å hela egendomen utsatta värde, som enligt kontraktet skolat ligga till grund för bestämmande af köpeskillingens belopp; 2:0 yrkades, att den af Christian Dybeck likaledes den 5 Juni 4830 upprättade afbandling, på grund hvaraf han eller dess arfvingar satt sig i besittning af alla Eric Dybecks sockerbrukseffekter, inventarier och sockerbrukets utestående fordringar, uppgående, enligt hvad ett vittne intygat, till mer än 244 000 rdr banko, äfvenledes måtte, på de i första punkten uppgifne skäl, förklaras ogiltig, samt vegerparterne till följd häraf förpligtas, att till mine principaler genast återlemna värdet deraf med 244,000 rår bko, jemte fem procents ränta derå. ifrån den 5 Juni 830, med afdrag likväl af den så kallade lifräntan, som med 7200 rdr banko om året blifvit erlagd ifrån sistnämnde dog intill Eric Dybecks den 7 Januari 1837 inträffade död; 3:0 yrkades, att, för den oförmodade händelse de ifrägavarande afhandlingarne skulle förkleres böra ega bestånd, vederparterne, som, oaktadt arhendlingarne å den tid, då de upprättades, endast afsett hälften uti fastigheten och en lika stor ar del uti sockerbrukets effekter, rudimaterier och utestående fordringar, likväl satt sig i besittning äfven af den andra hälften, måtte förpligtas i ersättning utgifva, för halfva fastigheten det derå kontraktet af den 46 Juni 1804 utsatta värde 60 rår barko, och för hälften af den lösa ege minst 122,0600 rdr banko, jemte fem procents rf å dessa två poster, räknadt ifrån den ö Juni 4 4:0 yrkedes, att vederparterne mi förpligtas, att till mine principaler aflemna alla Erie Dybecks sockerbruk tillhörande böcker och räkenskaper, jemte redovisning för hans i öfrigt egande kontanta medel och fordringar, i sammanhang med Eric Dybecks öfriga egendom; 5:0 yrkades, att, äfven om styrkas kunde att den obevittnade fullmakt, på grund hvera shandlaren Åspelin u!ur justitiekollegii jernsk!? Pp utbekommit det derstädes förvarade, till mine prircipalers förmån upprättade testamente, vore af Erie Dyb:ck skrifven, hvilket af reine principaler bestriddes, vederparterne, såsom bemälde grosshandlares sterbhusdelegare, måtte förpligtas, att ifrågavarande originaltestamente till mine principaler utlemuoa, samt att plikta, på sätt lag bjuder, derföre sti de icke vid bouppteckningen samma testomente uppgifvit. Till stöd för dessa påståenden åberopare mina rineipaler följande, före rättegångens börien, med ed fästade vittnesintyg, nemligen: a) af Eric Dybecks intima umgängesvänner, fruarna Torsselius och Högberg, rnälaremästaren Torsselius, samt kanslisten Georgii sammanstämmande: att Eric Dybeck under sitt vistande här i staden åren 4829 och 4830 varit till sina själsförmögerbheter så förstörd, att kan allmänt ansågs för mindre velande, eller hvad man i dagbgt tel kallar fjäskig; att den, som tilltalade honom, aldrig kunde vänta att få ett redigt svar; att han på främmande ställen brukade inne uti rummen påtaga galoscherna, samt äfven hoppa och dansa för sig sjelf; att han talade uten sammanharg och måste bevakas som ett barn; att Esie Dybeck, vid alla de tillfällen då vittnena sett honom åren 4829 och 4830, varit så beskaffad, gamt satt hans medvelslösa tillstånd varit i tilltaAJ