Aftonbladet – 25 mars 1850, sida 2

sådana ovanor, och i detta afseende förtjenar; let att fästa uppmärksamhet vid berättelsen i Folkets Röstv för i lördags om hr lagman Lindberghs yttranden i ett par mål som föresommit vid hans domstol, naturligtvis under örutsättning att de äro troget återgifna, hvilet vi dock ej kunne garantera. Angående det ena målet som angick en kokerska, hvilken hade stämt sin f. d. matmoder, en kommersrådinna Grönberg, att få en rekommenderande orlofsedel, i likhet med hvad; hon förut skall haft från många andra ställen, berättas att då kokerskan, som heter Ostblad, besärt den förra matmoderns personliga inkallande, hade hr lagman Lindbergh i en häftig ton yttrat: tror du, din sakramenskade kona, att en kommersrådinna skall på din begäran kunna uppkallas,, hvarjemte Östblad fått nöja sig : ed orlofsedeln sådan den var, då svarande ombudet förklarat att matmodren ej ville gifva henne något annat betyg. Det andra målet är i F. R. uppställdt i dramatiserad form som följer: Ordförande: hr lagman Lindbergh. Målsegande: pigan Öberg. Tilltalad: qvinspersonen Nyström. Ordf. (vänd till Nyström): Erkänner du att ha från pigan Öberg stulit en kofia, en svart frack och ett par svarta byxor? Nyström: Jag har aldrig sett Öberg, ännu mindre hennes kofta, frack och byxor. Ordf.: Din fräcka kona, sådane kofsor som du få icke slippa förr än de betalt den yttersta skärfven. Nyström: Får gå på sin bals, nådig lagman. Ordf.: Sakramenskade kona, din kropp längtar efter ris, och du skall också få det, så sannt jag heter Lindbergh. Nyström: Håll ord min far, sa Rudbecken. Ordf.: Notarien Holm ska noga anteckna hvad det fräcka stycket säger. Denne betraktar den tilltalade med lorgnetten och skynder att efterkomma befallningen. Nyström: Jag lär väl inte bruka några byxor. Ordf.: (sedan han lyftat på glasögonen och tagit sig en pris ur rådman Beurlings dosa): Akta dig, flicka, din onda natur leder dig till norra korrektionsnrättningen; der späker man sådane 1...r som du. Nyström: Jag kan icke bekänna annat än att jag af en främmande person emottagit de stulna kläderna, som blifvit hos mig asträffade. Ordf.: Nu har du flyttat dig fram till en svår punkt, och så sannt jeg heter Lindbergh, ska jag visa dig att jag håller ord, och nu ska du på korrektionshuset. Nyström: Må gå. Föreställningen uppsköts tills nästa måndag. — Götheborgs Handeltidning innehåller en anmärkning som förtjenar tagas ad notam, i anledning af de långa utdrag som Posttidningen och Morgonbladet innehållit af den i Paris utkomna skriften, af Ckenu, innefattande en mängd skamlösa beskyllningar root provisoriska regeringens ledamöter och embetsmän, och för hvilken Chenu är stämd af dåvarande polisprefekten Caussidiere: Nyligen hafva trenne författare, hrr Chenu, Delahodde och Marchal, uppträdt, hvilkas brochyrer, fulia af de skamligaste beskyllningar mot Februarirevolutionens män, väckt mycket uppseende. De rzaktionära tidningarne hafva gjort mycket väsen af dessa böcker och behagat upphöja dem till värdigheten af historiska dokumenter,. Här i Sverige hafva Tiden och Postiidningen äfven citerat dem, men visligen glömt tillägga, att Chenu, den ene af de tre ädle förfsttarne, varit dömd till galererna för mord och rån, att Marchal under Ludvig Filips tid i eit bref till ministern Delessert erbjöd sig att mörda bertigen af Bordeaux mot en viss penningesumma. — Delessert var nog hederlig att afslå anbudet och kasta Marchal i fängelse — samt att Delahodde om möjligt är en ännu större skurk. Hr Chenu kan för öfrigt hvarken läsa eller skrifva. Hos allt rättänkarde folk i Frankrike stå reaktionärernas aktier så lågt som möjligt, sedan de sett sig nödsakade att gripa till dylika låga vapen för sin saks framgång.