Aftonbladet – 22 mars 1850, sida 3

RÄTTEGÅNGSoOcH POLISSAKER. Ransakningen angående våldet å sedermera aflidne Anders Andersson vid Gångsätra å Lidingön har j lag fortsatts. Rundqvist var inställd från regemsnLet med samma sqvadronsfullmäktig som förra gången, och Jöngren förehemtad från häktet, der han är vara den förste ransakningsfånge, som fått besagna sig af egna kläder och dylikt, i stället för att, om de öfriga, klädas i fångarnes vanliga linnedrägt. Häradshöfding Ehrenpol uppträdde som Jöngrens ättegångsbiträde. Sedan protokollet för förra rättegångsdagen blifvit usteradt, framställdes åtskilliga frågor till hr doktor Brandelius, hvarefter tillkallade vittnen blefvo afnörda. k Doktor Brandelius intygade, — sedan han så väl vid örra rättegångstillfället minst två gånger som ock i lag en gång förut varit tillfrågad, om de åkommor högra sidan af hufvudet, som vid medicolegala beigtningen af ÅA. Anderssons lik blifvit iakttagne. iunnat uppkomma genom sparkar, sådana som dem lundqvist berättat, att Jöngren tilldelat A. Anderson, men desse trenne gånger antingen lemnat neande eller obestämda svar — att verkligen sådana kommor af sparkar kunnat uppkomma. För öfrigt voro så väl hr doktor Brandelii, som ktors, t. f. landsfiskalen Dahlqvists, yttranden vid tskilliga tillfällen egnade att väcka uppmärksamhet. Hr Ehrenpol begärde att Jöngren måtte blifva itsläppt mot borgen, som företeddes, och, i fall detta kulle afslås, att Rundqvist skulle förflyttas till cellängelset, men sedan notarien Sjöberg bestridt den örra delen af yrkandet och förklarat sig icke för nkans del vilja instämma i den sednare, och hr Dahl vist icke ansett det formenligt att instämma i den örre, men deremot förenade sig med hr Ehrenpol i rågan om sednare delen af dennes yrkande, så af unnade rätten det utslag, att den icke funnit skäl afva förekommit som kunde föranleda till någon ndring i förra beslutet. För dagen medhinnes icke en fullständigare redoörelse. — Vid fortsatt ransakning med häktade f. d. tobaks— rnmemmemmmmmmm ma