Aftonbladet – 22 mars 1850, sida 2

— En dramatisk soir6e kommer i morgon, att i hr de la Croix salong gifvas till fördel för en familj i torftiga omständigheter. Publiken kan vänta sig, att se det välgörande ändamålet förenadt med sin egen belåtenbet; ty utom flera vid scenen vanda amatörer, hvilka benäget biträda i begge styckena, Fredman i det gröna och Pasqvillet,, kommer hr Hedin att spela baron von Hättens och hr Bergstedt Spiörlings roll. — Säkert har ingen läsare förbisett den stora sångoch instrumentalkonsert, som af br hofkapellmästaren Foroni annonseras att gifvas på kongl. teatern nästk. söndag. Ett genom nyhet och omvexling så rikhaltigt programm är verkligen att räkna bland musikaliska sällsyntbeter: det innehåller bland annat Beethovens stora esdur-concert för piano, en ny ouvertyr af Meyerbeer, nummer ur Meyerbeers nya opera Profeten, en för tillfället af konsertgifvaren komponerad ouvertyr, ett par Glunt-duetter, instrumenterade för orkester, nummer ur hr Foronis omtyekta opera Cristinan, m. m. — På Kongl. teatern gafs i går för första gången Mazarin, historiskt skådespel i 4 akter. Det framställer en kärlekshandel emellan Ludvig den fjortonde och Maria Mancini, en systerdotter till kardnalen Mazarin. — Den sluge ministerns fredsarbete mellan Frankrike och Spanien störes af denna intrig; såsom bekant är skulle den spanska infantinnan Maria Theresia blifva underpanten för en evig fred mellan de båda länderna, men mad. Birch-Pfeiffer sätter den unge konungen i sinnet att upphöja Maria Mancini till sin drottning — en ära, hvarifrån den ädla flickan dock slutligen, sjelfuppoffrande, afstår. Styckets sammansättning är god, som man af författarinnans kännedom om teatern kunde vänta. Karaktererna äro icke iila tecknade; det blir skådespelarnes omsorg att inlägga den behöriga koloriten och i detta afseende gjorde hr Dahlqvist, fru Bergmansson och fru Westerdahl (Anna af Österrike) sin sak så i publikens tycke, att de efter pjesens slut blefvo inropade, hvarvid äfven några buketter inkastades på scenen, förmodligen för fru Bergmanssons, räkning. Fru B:s nuvarande parti företedde också långt flera öfvervunna svårigheter, än den roll hvari bon förra gången med så myeket bifall uppträdde. Fru Bocks utmärkta talang förnekade sig icke i rollen af Mazarins gamla amma och herr Sundberg var en elegant Ludvig den fjortonde. Till efterpjes uppfördes Friers och förställning, en icke så obetydligt qvick komedi, hvari berr Hedin på ett särdeles lustigt sätt utmärker sig.