Aftonbladet – 21 mars 1850, sida 3

oupplyllda äktenskapslöftet så ökades, att han vid början af 1829 var oredig till sitt förstånd och under loppet af samma år blef verkligen mindre vetande och vanvettig eller fånig, så att Christian Dybeck af sådan anledning fann sig nödsakad att helt och hållet skilja honom från all befattning med sockerbruket, Sedan Christian Dybeck derefter i början af år 1830 till sig hemtagit den sinnessvage Eric samt tvungit dennes barn och deras moder att bortflytta från hans hus, upprättade Christian Dybeck .den 3 Juni samma år ofvannämnde 2:ne köpeafbandlingar, genom hvilka han då sades hafva tillhandlat sig hälften uti sjelfva sockerbruksegendomen och en lika stor andel i sockerbrukets effekter, inventarier och öfriga tillgångar. Dagen derefter affördes den sinnessvage Eric till en tredje broder prosten Carl Dybeck på Odensvi prestgård, och 2 dagar sednare, eiler den 8 Juni var det, som Christian Dybecks mig, grosshandlaren cch riddaren Thomas Aspelin inställde sig hos justitiekollegium, och, genom dess beredvillighet att gå hans önskan till mötes, lyckades ur justitiekollegii jernskåp utbekomma Eric Dybecks origina!testamente, hvilket justitiekollegium lofvat att derstädes förvara intill hans död och alt då låta öppna detsamma inför justitie-kollegium. Eric Dybecks barn och deras moder, som emedlertid lefde i fullkomlig okunnighet om alla dessa transaktioner, lemnades icke ens tillfälle att se och taga afsked af deras fader och trolofvade man innan han saffördes till Odensvi prestgård. Den yngre sonen Thure, som var utsedd ait fortsätta fadrens sockerbruksrörelse, men nu fått sin lefnadsbana på detta sätt afbruten, öfverväldigades af sorg, hvaraf han kort tid derefter, eller den 9 April 1831 dukade under. Christian Dybeck, som emedlertid satte sig i besittning af sockerbruksegendomen och på dess tomt lade grunden till en större byggnad, fick dock ej länge njuta frukten af sina förutnämnde den 5 Juni 1830 upprättade köpeafbandlingar, enär han slutade sin jordiska bana redan den 17 Juni 18314. Hans enda dotter fru Lovisa Aspelin och hennes man (densamme, som förmått justitiekollegium att till honom utlemna Eric DyIbecks i jernskåpet förvarade testamente) inIträdde då i arfsrätt till Christian Dybecks högst betydliga förmögenhet, samt togo derjemte, Ipå grund af oftanämnde köpeafhandlingar, i I besittning den fånige brodren Erics hela, så I väl lösa, som fasta egendom, ehuru de sedermera under denna rättegång låtit sitt ombud 2 särskilda gånger skriftligen erkänna att Christian Dybeck genom samma afbandlingar inköpt lendast hälften uti sockerbruksegendomen och Jen lika ster andel uti Eric Dybecks lösa egendom. Emedlertid lät grosshandlaren Aspelin intill sin den 23 Augusti 1836 timade död, och derefter hans enka af den fånige Eric Dybecks räntemedel till mine principaler, Johan Eric I Dybecks och dess moders underhåll minadtliIgen utbetala 100 rdr banko, men sedan den fånige Eric Dybeck å Odensvi prestgård den 7 Januari 1837 aflidit, samt mina principaler förskaffat sig afskrift af den bouppteckning, som den 29 derpåföljde Mars, dem ovetande, blifvit hållen, inhemtade de deraf, dels att såsom närmaste arfvingar efter honom .sig anmält åtskillige hans syskon, äfvensom Christian Dybecks enda dotter enkefru Aspelin, dels att den aflidnes förmögenbet, som redan år 1830 utgjorde mer än 300,000 rdr banko, nu, sju år sednare, uppgifvits utgöra endast 72,000 rdr, dels ock att förutnämnde till mine principalers förmon upprättade testamente, som fru Aspelins man från justitiekollegium uttagit, för att, såsom orden i fullmakten lydde, nöfverses och granskas, icke ens med ett enda ord blifvit omnämndt i bouppteckningen. Till lycka för mine principaler hade dock Eric Dybeck, på sätt förut nämndt är, medan ban ännu var i besittning af sitt sunda förnuft, låtit testamentsvittnena på ed afböras inför domstol, i hvars protokoll testamentet fanns ordagrannt infördt. Mine principaler förskaffade sig derföre en styrkt afskrift af testamentet och bevakade detsamma hos vederbörlig domstol, men så snart enkefru Aspelin och hennes medparter erhöllo kännedom om denna bevakning, uttogo de den 11 Januari 4838 stämning å mine principaler, med påstående att samma bevakning måtte förklaras utan all kraft cch verkan, samt att mine principaler icke måtte anses, på grund af testamentet, vara berättigade till större ell:sr mindre del af Eric Dybecks efterlemnade qvarlåtenskap. Enkefru Aspelin och hennes medparter skydde således icke att offentligen frånkänna den be: vakade testamentsafskriften all verkan, emedan det icke stod i mine principalers magt att kunna framskaffa det af fru Asplins man, på ofvannämnde sätt åtkomna och sedermera för mine principaler undandolda originaltestamentet. Denna testamentstvist kom dock ej att fortsättas, sedan det af mine prineipaler särski dt instämda påstående, att efter Eric Dybeck varda tillagde äkta barns och laggift hustrus rättighet:r, genom underdomstolarnes och hofrättens sammanstämmande, af Eders Kgl. M:t uti nådig dom den 9 Augusti 1842 fasställde beslut, blifvit godkändt. Efter en femårig rättegång, hvarunder mine principaler fått pröfva fattigdomens tryckande bekymmer, voro de således nu lagligen erkände såsom Eric Dybecks rätte arfvingar och sterbhusdelegare, samt berättigade att -genast komma i besittning af alla boets tillhörigheter. Fru Aspelin och hennes medparter utbetaite ock den summa, som de vid bouppteckningen uppgifvit utgöra Erie Dybecks qvårlåtenskap, men förklarade deremot, att de, på grund af oftanämnde, den 5 Juni 1830 af Christian Dybeck upprättade afhandlingar, ansågo sig hafva blifvit egare af all Erie Dybecks öfriga egen