Aftonbladet – 20 mars 1850, sida 3

aller 1OTCVal. OCU8HPFULOKUITS DIVIL JUSECPTEUT, förklarade handelsbetjenten Ekström; som råkatotillhandla sig tvenne af de förlorade lånehandlingarne, att hans förvuft icke hade kunnat säga honom, att han bort misstänka Hjelms åtkömst af dåneskterna... Derefter öfvyerlemnade hr ILallerstedv nålet till rättens pröfning, under yrkande af lagavanbvar och ersättningsskyldighet för kostnaden af Huffudbokens återförsättande i vederbörligt skick.o0o Han vände dock sin talan mot ingen annav än Hjelm samt handelsbetjenterna Ekström och Laurelt Hjelm bade ingenting vidare att säga. Ekström örklärsde jsig vara beredd, om det kunde tillåtas hörum; att igå ed på, att han icke insett det låneak af den beskaffenhet, att han bort fatta m och Laurell, slutligen, bestred såväl yrkvad ansvar för köpet af hufvudboken, som ock ersättniogsskyldigbeten för dess iståndsättande hsiken af målsegaren uppskattats till 400 rår bko. Onrdaga hinder icke möta, akudnar rätten utsug kästa onsdag. j — En piga vid namn Thörnqvist hade blifvit Idrifven från sin tjenst af en mamsell Ytterberg. Med anledning häraf anmodade hon polisuppsyningsmännen Julin och Lundström atv åtfolja henne för att vara vilinen till, att hon icke fick stanna qvar. SeI dermera har hon instämt saken till domstol, under :yrkande, att hon skulle få kost och lön till nästa Ifardsg samt ersättning för rättegångskostnaden, med tillsammans 46 rdr rgs. i I dsg då målet förevar vid Rådstufvuräsens 6G:te afdelning, vittnade Julin: att han, som åtföljt Thörnquist hems till I Ytterberg, hört denna sednare förklara dels at: ThörnQuist måste vara ur huket innan kl. 6 samma af;ton. dels också, att Hon kunde få vara Qvar, ty då kunde Ytterberg handtera heone, som bon fann för godt, hvilket Julin således ansåg hafva varit mera ett hot, än ett medgifvande. dels ock slutligen, att Yiterberg uppskattet en thekopp, som Thörnquist sönderslagit, till 40rdr bko. Vidare hade Ytterberg satt i den Thörnquist påtvingade orlofssedeln, att hon fått flytta på begäran. . I Julins vittnesmål instämde Lundström. Et: fruntimmer åberopadt af Ytterberg. intygade deremot att Ytterberg erbjudit pigan få stanna qvar, men att hon icke velat det, och att detta erbjudande skett i polisuppsyningsmännens närvaro. Dessa förklarade likväl bestämdt att något sådant erbjudande icke skett för än pigan redan mottagit betyget, hvarvid hon svarat att nu får lagen skiljan. Utslag afkunnas om. åtta dar. — Sergeanten Jurling vid stadens militärkår. har begärt det beriktigande, att det icke varit han; utan någon officer, såsom han förmodade vid Westmanlands regemente, men hvilken han icke känt, .som under det vid eldsvådan uti Gåsgränden. uppkomna slagsmålet blifvit illa slagen; samt att. sergeant Jurling icke deltagit deruti, men väl bjudit till att afstyra detsamma. — Förliden gårdagsafton kl. !,7 var: eldsvåda nära att utbryca uti fältkamreraren C. G. Roos stenhusegendom JM 9 vid Krukmakaregatan å söder på en vind öfver en inne på gården varande ljusfabrik, der en mängd ljuslådor, bomullsgarn samt papper, tillhörigt handlanden Oscar Holm, funnos förvarade. Lyckligtvis blefvo 3:ne dalkullor anställda vid fabriken, varse elden så tidigt, att de genom satt uppbryta vindsdörren kunde inkomma dit och släcka elden, som till största delen hade förbränt en ljuslåda och fattat uti ett parti bomullsgarn. Vid bärom: i dag hållet förhör upplystes det, att man i dag på morgonen funnit 2:ne plankor brutna från en vägg, som åtskiljer nämnde vind från en annan, till hvilken en lucka finnes åt gården. Ingen hade varit på vinden sedan sistl. måndag, och fabrikören, som sjelf bor på Vesterlånggatan, hade sjelf förvarat nycklarne dertill i sitt hem. Utur den ljuslåda, som brunnit, och hvilken vari: fyld med ljus, var nära bälften borttagen, så att man nödvändigt måste antaga, att någon gått upp på yttre vinden genom vindsluckan, samt derifrån frånbrutit plankorne och antändt ljuslådan. Herr Holm egde icke skäl att misstänka någon. Delkullorna, som hela dagen vistats i fabriken, hade icke sett någon göra försök att uppkomma på vinden. Målet anstår för vidare: efterforskningars anställande. — Sistlidne gårdags middag anmälte kryddkramhandlarenkan Maria Hultgren, som eger egendomen M 30 vid Rörstrandsgatan, att eld varit nära att utbryta från ett-innanför en lumpbod beläget -kallrum, hvilken lägenhet hyres af f. d. tobakshandl cen Pehr Gustaf Stenman; men att den genom tillsädeskomna personers biträde blifvit lyckligt släckt. Hultgren tillkännegef derjemte, att hon hade anledningen aut misstänka det Stenman anlagt elden. Vid härom i dsg hållet förhör berättade Stenman,. nit han på förmiddagen skrifvit ett bref till sin son, amt i ändamål ett försegla brefvet tändt ett ljus, om varit slående uti en tennstake på ett bord vid önstret, men ati Stenman, som derefter utgått en. sort stund uti ett ärende, glömt att släcka ljuset, ich vid sin återkomst funnit eld uti en i kallrumnet stående tjärpyts, samt på tvenne ställen uti taset helt nära en lucka till en ofvanpå rummet beägen vind. Nästan i samma ögonblick hade några 1:i samma hus boende arbetskarlar tillkommit, hvilsa biträdt Stenman ined släckningen. Härefter anmälde 9:ne af polisbetjeningen, att då le, som genast ankommit till stället, sökt eftor ljustaken, hade någon sådan icke alls funnits; samt att. tet bord, på hvilken ljusstaken, enligt Sterimans ippgift, blifvit qvarlemnad, stått i motsatta hörnet f rummet, der elden brunnit. Häröfver tillfrågad, ade Stenmen sig icke kunna begripa hvart staken agit vägen eller kuona förklara huruledes elden ippkommit flera alnar frän det ställeder ljuset stått. Eokefru Hultgren, härefter hörd, berättade att Stenman var en högst farlig och vildsint menniska, om under det halfva år han hyrt ofvannämnde läenhet ständigt förföljt fru Hultgren med smädeord ch hotelser, hvaribland han flera gånger hotat att ända eld på huset. Fru Hultgren hede sällän våsat ensam passera förbi boddörren. Angående ellens uppkorsst egde hon sig ingenting bekant, men örmodade att den var anlagd af Stenman. De trepne arbetskarlar, som biträdt vid släckninen, hördes derefter och berättade, att de äfven sökt fter ljusstaken cch ljuset, utan att kunna finna nåo:dera. Aven berättade tvenne af dem, som först llkommit, att Stenman stått utanför boden och ökt att hindra dem ifråa att gå in och släcka elen, Detta förklarade S:enman så, att han endast edt. dem akta sig, tmedan det vore farligt att gå N; men vitltnena bestredo detta och sade att det ldeles icke varit någon fara att gå in, hvarcmot it dröjsmål kunnat gjort det farligt. Ett af vittena hade flera gånger under loppet af vintern hört enman fälia hotelser att antända huset, Detia betreds af Stenman. Hårefter anmälde gevaldigern Jederin, att fabriörsenkan Boman, egande egendomen JM 9 vid Stora urbrunsgatan, i dag på morgonen kommit till hoiom och berättat, att Stenman flera gånger infunit sig hos hustrun, som bebor ett rumuti Bomans gendom, och misshandlat hustrun samt med en yxa önderhuggit hennes saker, så att hor icke mera örs bebo det rum hvarför hon betalar hyrg, utan vist flytta till grannarne. Derjemte hade Stenman id flar2 af sina hoctk hatat att fända eld nå hucet.