Aftonbladet – 18 mars 1850, sida 2

min familj hade jag det bästa hopp för min älskling, ty hon var då frisk och blomstrande samt började vexa bra; men hennes klena kroppsbyggnad har återväckt mina gamla betänkligheter. Om dock den ömma modrens omsorger kunna något uträtta, så skall med Guds hjelp hon åter komma sig. I går var krigsrätten samlad och äfven min dom, ibland andras, blef då beslutad. Dess beskaffenhet är endast känd af domrarne, men enligt lagens bokstaf kan den endast blifva en dödsdom. Du har rätt, kära Clara, då du förutsätter att jag kan gerna höra talas om den dom som väntar mig. I tjugu bataljer har jag skådat döden i ansigtet, och i den sista, Gud förlåte mig det, sökte jag den. Under sex veckor har jag haft tid nog att bereda mig derpå, och vore jag ensam. hade jag ingen familj, skulle den vara mig välkomien. Endast två gånger under min fängelsetid har bedröfvelsen öfverväldigat mig och då gret jag bittra tårar. Den ena var för min lilla flicka och den andra, då jag blef ställd till förhör i anledning af den der tidningsartikeln. Jag hade länge blifvit beredd derpå; men likväl, då detta skändligt lögnfulla bref i Allgemeine Zeitung upplästes, öfvergaf mig ståndaktigheten, och sorg och harm ådrogo mig en nerfskaknipg, så att jag under fem minuter icke kunde yttra ett ord. Vid krigsdomstolen frågade jag audiditören, om jag kunde hoppas att snart se mig frikänd i denna sak. Han svarade: Det finnes ingen ledamot af rätten som tror på denna artikel, t:i!ken dessutom är anonym; den kan ej komma av: ga ringaste inflytelse på eder dom,. Jag kan sanui:rdigt säga, att jag under krigets lopp frälst måi:;2 bundra österrikare och deribland icke få officerare. Ingen har varit, i mensklighetens intresse, så sträng mot sina soldater, som jag. Vid Szolnok klöf jag skallen på en honved, som ville skjuta en greuzer, då denne knäfallit om förskoning; och dock skulle mitt goda namn icke blifva betryggadt mot en sådan afskyvärd nedsvärtning, utan inför hela Europa hränvmärkt. Mina nerver äro icke svaga, men de blefvo skakade af detta usla förtal och det kostade mig några rätt tunga dagar. Nu har jag, Gud vare lofvad, blifvit såsom en sten för mig sjelf och för andra; och ödet må bringa mig hvad som helst, skall det finna mig beväpnad. Du tror, att om j g återfick fribeten, skulle jag blifva renare och bättre. Vi protestanter, ehuru vi icke hafva någon skärseld, tro att Gud pålägger oss pröfningar, i hvilka vår moraliska styrka måste bära oss uppe, på det vi måtte förtjena hans nåd. Så betraktar jag min närvarande ställning, och jag kan försäkra dig, att en bitter erfarenhets skola icke genomgålts utan att lemna mig lärdomar. Kanske har du rätt, och jag förtröstar äfven uppå, att jag skall blifva en bättre menniska härefter. Alla edra förboppniogar på amnesti hafva redan varit hysta här. Det synes sannolikt, att efter mildhet visats i I1alien och äfven i Pete: wardein, all lagens stränghet icke skall ensamt utövas mot 0sS. I Men jag räknar icke derpå, och gör mig inga illuIsioner deröfver. Hvad mig angår, har jag hvarken b j ängslan, hopp eller önskningar, utan är jag end.st bekymrad för deras lott som tillhöra mig. Om jag måste dö, vill jag dö i mina fåders tro och med det mod som egnar en Leitniogen. Sättes jeg i frihet, skall ingen lyckligare man andas, eller någon kunna finnas tacksammare för Gud Du frågar, om edra bref äro mig angenäma. Kan du tvifla derpå? Skrif, skrif långa bref; ett hvart är en lyckligt genomlefd dag för mig, ty jag läser. och läser åter för att sluka uttrycken af den tillgifvenhet, som så smekande svalkar i fängelsets enslighet. Om jag ej alltid svarar, eller svarar kort, så skrif ändock till mig, kära Clara, så ofta du kan. Em llertid är jag icke vanligtvis så ensam, som ni tro. Tankarne på dem jag älskar bålla mig sällskap och deras bilder stå framför mig; och sedan, minnena af ett minnesvärdt år, hvilka jag försöker att uppteckna på papperet, sysselsätta mig. Min dag börjar kl. 7 och slutar kl. 9, och jag har så omsorgsfullt fördelat min tid åt de olika sysselsättningarne, ifrån borstningen af mina kläder (som jag gör mindre af brist på biträde, än enligt egen vilja), till läsning, fundering och skrifning, att jag ända hittills hållit ledsnaden på afstånd. Måtte Gud beskydda eder alla med sin allsmäktiga hand och gifva er ämnen till många bref åt din svåger i Charles. Arads fästning d. 27 Sept. 1849. P.S. Jag har ännu en bön till dig. Skrif in genting tviflande och misströstande mot Görgey, ty det bedröfvar rig. Lemna mig i min tro på denna mans stora karakter. Jag kan hafva misstagit mig om honom, men det gör mig ondt att höra något ofördelaktigt om honom.