Aftonbladet – 18 mars 1850, sida 2

in och tömma den der ölmuggen, som du har; bjudit oss på.n Säg snarare den der bålenx, bifogade Hallman. : Bellman, eburu med ett moln öfver pannan, l. hvilket nu vid lyktlågans hastiga uppflammandel: tydligen syntes, lagade sig till att efterkomma den ånyo gjorda uppmaningen, då Kexell plötsligt ropade: Se, se! hvad är det för hummelstörsfigur, som framilar der, vid hörnet af Fredsgatan? Se hur han stretar mot stormen.n Jag vill vara en af Apollos snyltgäster och icke en af hans egna gullgossars, utbrast Hallman, om det icke är starke Finn.n Starke Finn? sade Bellman, som nu kommit upp i förstugan. Starke Finn — hvad är det för en? Åh kors, hvad du nu är bortkommenl menade Keaell. Det är ju Stålberg, en af de yppersta hjeltarne på Msaja-Lisas kaffebus, en skicklig spelare och slagskämpe ). Ack, jo, den känner jag visst., återtog Bell-, man. Han är min goda vän och bror, til och med, ehuru betydligt yngre än jag. Det var ban, som fick sina fingrar uppristade, då han skulle bålla der der bankören, som spelade falskt.n ee il Skola vi bjuda honom att dri med o0ss? frågade Hallman. Nej, för tusan ! ropade Kexell. xLåt honom gå der med sina styltben och sitt majstångslif. Bellman är icke vid sitt rätta esse i afton, och Stålberg, som är en bra karl eljest, men som långt ifrån var med då krutet fanns upp, skulle bara förstämra honom värre. Dessutom skall jag ju läsa mitt msnuskript., Det är sannt, genmälde Hallman. Och nu voro alla tre poeterna inne i källarsalen, der det röktes ur sjöskumsoch kritpipor om hvartannat, så att strålarne af de matta talgljusen knappt förmådde genomtränga cka ett glas I) Carl Fredrik Stålberg, då extraordinarie i krigs) kollegium och bokhållare i spanmålsdirektion, sedermera fältkamrerare, kassör i kongl. förvaltningen af sjöärenderna, var Bellmans samtida cch sän.