Aftonbladet – 18 mars 1850, sida 2

ån annat än en ofullständig uppfattning afP enna skiljaktighet. Vi införa här ett utdrag! f fullmäktiges yttrande: s Bankostyre!sens förnämsta syftemål måste vara, tt, så vidt på dess tillgöranden beror, upprätthålla edelmyntets värde och söka förekomma eller unanrödja verkningarne af alla sådana förändringar i enningerörelsen, som kunna ega ett menligt inflyande på bankens förmåga att sina sedlar och öfria skuldförbindelser i stadgad ordning inlösa. Banostyrelsen måste således omsorgsfullt tillse, att dessa telöpande sedlars och förbindelsers belopp icke öas utan en deremot svarande förstärkning af banens metalliska förråd eller förökning af dess öfriga, ör sedelinlösningen i behofvets stund användbara illgångar. Vid företagandet af hvarje financiel åtärd, måste alltså bemälde styrelses uppmärksamhet jaflåtligen vara fästad å samma åtgärds möjliga inverkan på bankens förmåga att kunna med klinvande mynt invexla den del utaf den utelöpandel yankosedelstocken, som allmänna rörelsen kan undvara. Deremot måste riksgäldskontorets styrelse, särdeles under närvarande förhållanden, anse för sitt jemförligt mest vigtiga och angelägna åliggande, att vid alla förefallande fall kunna, på stadgadt sätt. verkställa de mångfaldiga utbetalningar, Rikets Ständer å riksgäldskontoret anvisat, helst riksstyrelsens oafbrutna verksamhet samt hela landets lugn och vä!gårg möjligen kunna vara beroende af dessa utbetalningars ofördröjda verkställighet. Härvid får sistnämnde verks styrelse icke göra afseende på den försämring i verkets financiella ställning eller den brist för framdeles förestående utgifters bestridande, hvilken genom dylika utbetalningar kan föranledas. En utöfver tillgångarne utsträckt skuldsättning, äfven om den ej förr än i en aflägsnare framtid kan arbördas, strider hvarken emot detta verks hestämmelse eller hindrar detsammas fortfarande verksamhat. Kommer å!ter banken i den olyckliga ställning, att dess skulder öfverstiga tillgångarne och att den derigenom blir oförmögen genast vid anfordran inlösa sina sedlar, är densamma ovilkorligen underkastad den för dess framtida tillvaro hotande påföljd, som i 2 af 4830 års barkolag finnes stadgad. Sammanblandningea af statsverkets och bankens skulder samt den, från äldre tider, det sednare verket ålagda skyldighet att, med förbiseende och uppoffring af sin egentliga bestämmelse, under omvex lande benämningar bispringa och understödja statsverket, kafva varit de verkliga orsakerna till ban kens oförmåga att fullgöra sina ingångna förbindelser samt till de flera, tid efter annan skedda, nedsättningar i bankosedlarnes myntvärde. Minnet utaf de olyckliga följderna af en dylik sammanblandning utgör också otvifvelaktigt en tillfyllestgörande varning emot hvarje framtida förening af bankens och riksgäldskontorets nu åtskiljda åligganden och verkningskretsar. Revisorerne hafva icke ens antydt, än mindre föreslagit sättet för tillvägabringandet af den utaf dem omförmälda, fullkomliga öfverensstämmelsen mellan styrelserne öfver oftanämnde 2:ne verk. Det torde också sannerligen vara svårt att framlägga ett verkställbart och antagligt för-lag i denna riktning, så vida icke det ena verkets styrelse skall ställas i ett underordnadt förhållande till det andras, och så vida icke den styrelse, som ej, utan den andras medverkan och bifall, får ful!göra sina åligganden, befrias från ansvarigheten för de verkställighetsåtgärder, vid hvilkas vidtagande den icke fått handla efter sin öfvertygelse och sin uppfattning af Rikets Ständers föreskrifter och det förvaltade verkets fördel. Vidkommande den i revisionsberättelsen uppgifna anledning till nu ifrågavarande framställning, så hafva revisorerne, på sätt redan är anfördt, uttryckligen erkänt, att de, i afseende på förräntningen af en del utaf riksgäldskontorets kontanta behållning vidtagna beslut och åtgärder öfverensstämt med Rikets Ständers för fullmäktige meddelade föreskrifter. Erfarenheten har också vitsordat, att dessa åtgärder varit af omständigheterna påkallade samt befrämja! de af Rikets Ständer åsyftade ändamål. Så vid fullmäktige kunnat inbemta, hafva samma åtgärder ej heller medfört något mehnligt inflytande på bankens ställning och verksamhet. Enligt hvad full. mäktiges protokoller ådsagalägga och revisorerne äfven varit i tillfälle att på grund af dessa protokoller upplysa, hafva fullmäktige vid omförmälda förräntnings verkställande, sökt sorgfälligt undvika att der igenom föranleda något anlitande af det, för riks: gäldskontorets utgifter, på banken anvisade kreditiv Detta kreditiv har ej heller under sistlidet års lopE varit i ringaste mån begagnadt. Tvertom har riks gäldskontoret, oaktadt de vid räntebärande obligatio ners uppköp och belåning utgifna betydliga summor under största delen af året, haft på sin depositionsräk ning i, banken innestående en kontant behållning a ) dels nära, dels öfver en million rdr, oberäknadt be rörde, på samma räkning äfven insatta kreditiv I hela belopp. — För öfrigt få fullmäktige tillägga, att de ick kunna inse på hvad sätt och i hvilket afseende ban kens verkliga ställning kan förändras deraf, att dett verks depositskuld till riksgäldskontoret i någon må eller under någon tid förvandlas till sedelskuld. Ban I kens förbindelse att vid anfordran tillhandahålla oc -Jutbetala derstädes deponerade medel måste vara lik bestämd och ovil. orlig, som dess skyldighet att in . fria sina utgifna sedlar. Det har ej heller någonsir fullmäktige veterligen, blifvit ifrågasatt, att inneba! varne af bankens depositbevis eller attester och in I visningar skulle äga mindre eller sämre betalning lrätt, än sedelinnehafvarne. Den omständigheten, a! len deponent finner med sin fördel öfverensstämmand jjatt åter uttaga någon del-af sina i banken innesti ende kontanta medel, bör omöjligen kunna förefal! bankens styrelse oförväntad eller anmärkningsvärd särdeles då denna uttagning hvarken kan tillskrifve misstroende till bankens säkerhet eller tvekan 0! fortfarandet af en obehindrad dispositionsrätt öfve te buret tre T behöriga fullgörande måste äga en betydligare koi tant kassa, är det obestridligen en stor fördel a bafva denna kassa förvarad i Rikets Ständers ban Men skulle begagnandet af den i bankens förv: aflemnade kassabehållningen försvåras och förhindra llså måste sagde fördel uppoffras och de kontan ti medlen i riksgäldskontorets egna kassahvalf förvara — — mu soammmmestirrnn ommmm——-—ioeess—