Aftonbladet – 15 mars 1850, sida 3

MILITAR-AFDELNINGEN. (Insändt.) Med anledning af en annons i Posttidningen rörande entreprenad å hvitfärgning af 800 st. axelremmar för något regementes behof, tager man sig härmed friheten fästa vederbörandes uppmärksamhet på det olämpliga i bruket att ha dessa remmar hvitfärgade. Den enfaldigaste kan nemligen inse att man derigenom förvandlar våra soldater till skotttaflor, på hvilka de breda hvitglänsande remmarne, äfven på långt håll, för fienden utgöra förträffliga sigtpunkter. Visserligen bör soldaten offra lif och blod för konung och fädernesland, men man kan då med skäl fordra, att han ej onödigtvis blottställes genom styrelsens förvända åtgärder. Sak samma gäller om våra blanka gevärspipor och bajonetter. Män af facket hafva längesedan visat skadligheten af gevärens nästan dagliga skurning och polering, samt föreslagit bruket af dunkla pipor eller desammas öfverdragning med någon mörk fernissa; men fåfängt. Fördomen, ögonfågnaden, lyxen, ståten, veta nog att ta ut sin rätt, och folket får bestå fiolerna. Om vi sammanfatta berörde olägenheter, så äro de: 4:0 Soldatens onödiga blottställande under spridda striden, hvilket stridssätt i vårt land dock ofta blifver en hufvudsak. 9: Persedlarnes hastigare förslitning. En dunkel eller färgad bevärspipa torde hålla ut minst dubbelt längre tid än den skurade. : 3:0 Genom den oupphörliga putsningen, färgningen och skurningen förspiller soldaten dagligen en tid, som väl kunde bättre användas. Au revoir. s—————————— VA (Insändt.) HMvarföre tänker ingen på postförare? Eller äro de lemnade fullkomligt till pris åt godtycket och deras arma kreatur utan nåd och barmhertighet — d. v. s. ansvarslöst — till spillo gifne? Dessa frågor trängde sig ovilkorligt uppå mig, dä posten härom dagen från Stockholm till Upsala for mig förbi. En oerhörd väska, som -knappt fick rum i vagnen, hade till kamrat en lång låda. En annan mindre väska lärer legat inuuder och två karlar, postiljun och postbonden dertill — det kan man kalla lass. Snö och smuts klibbade vid hjulen. Da arma djuren stretade och sågo ut som de varit dragna uv sjön, hvilket väl kan förstås, då ett par hästar skola framforsla en sådan fora i detta väglag en mil på 4, timme, ty detta lärer vara författniugsen!igt. Nu tror jag väl knappt, att det lät sig göra den gången, men det är klart att postiljonen måsten drifva på djuren det mesta som möjligt är. Ati dessa på detta sätt icke kunna stå länge bi. är lika så klart. År detta också rätt? Det är en annan fråga... Vid postgårdarna finnes ingen inrättning att väga postens tyngd med, och man påstår att en sådan saknas till och med på Upsala pastkonrtor. Huru mycket posten väger kan sålunda aldrig kontrolleras, men postförarne tro, att den stundsn:, t. ex. den omnämnde gången, väl går upp till 40 :E. utom karlarne. Nu frågas: 40 1E och två karlar dertill i ohyggligt väglag skola fram efter vägen på 4, timme på milen — är detta rimligt? Kan och bör det få fortfara? spectetlor. — — MMMM RÄTTEGÅNGSoch POLISSAKER, I poliskammaren hade blifvit anmäldt af vaktmästaren vid provisoriska militärhospitalet vid Träsket, att en af de s. k. prinsens gubbar vid namn Johan Gustaf Widlund, sistl. tisdag dött derstädes, såsom han sjelf kort före sin död för vaktmästaren berättat, i följd af undergången misshandling af soldaten J4 22 Eriksson vid Tygstaten, under det han varit på besök i tygstatens kasern för att helsa på några bekanta. Vd i dag härom hållen undersökning, upplystes det dock, att Widlund, då han skulle gå utföre en trappa uti kasernen, halkat omkull och fallit utföre trappan, dervid han så illa skadat sig i hufvudet att bloden runnit. Widlund bade vid tillfället varit rusig, men ingen hade misshandlat honom. — Sistlidne tisdag den 42 dennes begärde bonddrängen Eric Jansson, i tjenst hos skolläraren Fernqvist på Säbyholm, polisbetjeningens handräckning med anmälan, att då han för sin husbondes räkning skulle af åkaren Johan Peter Isecksson uppbära 25 rdr rgds, utgörande Fernqvists fordran af Isacksson för ett dem emellan uppgjordt hästbyte, hade Isacksson i liqvid lemnat Jansson en af Hemmarskölds obligationer å 20 rdr banko, derpå Jansson gifvit 8 rdr. rgds tillbaka. Men då Jansson, som straxt derefter fick underrättelse att nämnde obligation Var utan ringaste värde, samt sökte Isacksson för att erhålla reda penningar, och icke kunde anträffa honom någonstädes, anhöll han om kalletse å bemälde Isacksson. ; Då målet i dag förevar, erkände Isscksson att han lemnat såsom ligvid nämade oblig.tion, men påstod att han varit okunnig derom att oblizationen, som han sj-1f emottagit för kontant, varit uan värde. Då Isaksson emellertid erbjöd sig att lemna andra penningar i stället, ehuru detta ej förräv i nästkommande Maj månad, fick målet bero på ny anmälan. — Hudiksvall d. 9 Mars. Sistlidne lördag gjordes beslag af tullhetjeningen härstädes hos Jonas Melin och G. Strandberg i Sandvalla, beläget !, mil från staden, dervid eo mängd ostämpladt gods anträffades, hvaraf en del till införsel förbjudet. (H. 2—— -—AA VER ANAR YRPEINEN TY ETN OVE SER