Aftonbladet – 15 mars 1850, sida 3

säkert betydligare än iör det närvarande, och kanske större än någon nu föreställer sig. Af sådan anledning böra dessa möten och sällskaper, i likhet med andra föreningar och folksammankomster för goda ändamål, lifligt uppmuntras och underhållas. Man får icke förundra sig, om diskussionerna här och der förekomma något svaga, stundom mindre innehållsrika, ej alltid just så väl genomförda. Huru kan man vänta annat i ett land, der ilångligal, tider genon de allmänna befattningarnes centralisation och läggande snart sagdt uteslutande i en temligen ensidig byråkratis händer, folket på det hela bifvit så afvändt från förmågan att uppträda och behandla någonting sjeliidet i offentliga? Dessa möten och sällskaper kunnal; alltså betraktas som en art exereisplatser. Detla betyder icke så !asligt mycket hvad som sä-lc ges under öfverläggningarne ännu — ehuru vij! tro att den opartiske läsaren äfven måste till; s t 1 f t t E ( am -— erkänna till exempel de förhandlingar vi här anmält, i många fall ett betydligt värde nog; det vigtigaste är emellertid, att något säges, d. v. s. att för dylika allmänna diskussioner gifves tillfälle exmellan talrikt och från hela landet samlade personer ur alla folkklasser. Man påminner sig också, att redan när frågan först i Sverige uppstod om instiftandet af Husbållningssällskaperne (hvilka i viss menin? kunna anses som förelöpare och stöd för de stora Landtbruksmötena), hyste en viss på den tiden mäktig politiker mycken farbåga för dem; och det var på väg, att dessa sällskaper ej skulle få komma till stånd. Han genomskådade och förutsåg deras icke blott ekonomiska, men äfven politiska betydelse. Hushållningssällskaperna tillätos kkväl; men genom statuterna och den föranstaltade angelägenhe-: ten af dessas sanktion ofvanifrån, sattes genast från början på hushållningssällskaperna den vederbörliga grimma, som ansågs nödig till förebyggande af allt vådligt,, och hvilket äfven hitintills visat sig tillräckligen stäfjande och ändamålsenligt för syftet. Huru det i allt fallj må vara, hafva onekligen Hushålfningssällskaperne, så organiserade de än äro, frambragt nyttiga resultater; och, vidkommande våra allmänna Landtbruksmöten, om dessa ej på länge skola kunna räta sig med de agronomiska kongresserna i Tyskland och England, kunna de dock redan icke förnekas sina goda frukter här. De Landtbruksskolor, som på allt flere ställen i Sverige uppstå, böra väl ock anses som följder af de nitiska mäns verksamhet och förslager, hvilka man under Landtbruksmötenas och Hushållningssällskapernas diskussioner lärt känna och akta. Så räcker det ena det andra handen; och man hjelper stundom saker å bane, som man sjelf i början icke så noga trodde eller viste. Afven i Tyskland har man börjat inse, att Landtbruksmötena — i sig sjelfva det oskyldigaste 2f allt, såsom man säkert äfven hos oss befunnit — dock, likasom i luften, medföra någonting politiskt tillika. Det är nemligen omöjligt och oförhinderligt, alt så fort menniskor saralas för allmänna, för hela landets gagn afsedda syfteroål, och NB samlingen sker afl personer, tagne utan impuls af ståndsintressen i eller genom kastval, samt blott tillhopakomne för det allmänna bästa; så bemäktigas sådana mö-! ten af en alltid i någon mån demokratisk ande, öfverläggningsämnena må angå hvad som helst och vara huru aflägsna från politiken man må hafva lagat. Flere af ledamöterna kunna för sina personer och enskildt i politiken hysa ganska aristokratiska tänkesätt; men på dessa slags möten, dit ingen kommit af börd eller för upprätthållande af privilegier, ser sig hvar och en i en samling, der ingen kan göra sig gällande genom annat än i sin grad förnuftiga och fosterländskt nyttiga resonnemanger; han blir således på stället demokrat, ohje! pligen, och utan ett sjelf ens alltid veta eller förnimma det. Och han blir genom dylika allmänna möten demokratiserad allt mer och mer. Man kan visst icke påstå, att alltid vid öfverläggningarne det absolut förnuftigaste dikterat besluten och blifvit rådande; men principen var emellertid, alt förnuftet och den allmänna sanna nyttan skulle gifva utslaget, utan afseende på hvem som talat, eller i hvad samhälleställning han var, då han yttrade sig. När detta är sjelfva principen, måste förnuftet, sanningen och det allmänna goda nödvändigt slutligen rödja sig väg. Det sker på denna bana ovilkorligen förr eller sednare, och stundom förr än man anar. Det är af denna grund, som alla slags möten, sammansatta utan kast-, bördseller privilegiival, oundvikligen blifva demokratiska, om vi så få säga, till sinnelaget, äfven om detta på en tid kanske icke märkes eller gör sig synnerligen gällande till det yttre. Så bar man t. ex. om våra Landtbruksmöten anmärkt den starka inpflytelsen af ett aristokratiskt element, vid tillsättandet af ordförandepersonalen, så för mötena i det hela, som för sektionerna. Det är också sant, att vid Landtbruksmötet i Norrköping utsågs hans excellens m. m. frib. Stjerneld till förste ordförande; men han anmälde förhinder, och suppleanten hr Job. Swartz intog sedan denna plats. I spetsen för sektionerna såg man namnen Palmstjern2, Kraemer, Arnell, och vid delras sida v. Schantz, Lewenhaupt, Hermelin. Dessa herrar tillhöra bördskategorien; och det är troligt nog, att deras egenskap af adel mycket bidrog till deras insättande på ordförandestolarne, oaktadt likväl ingen lärer bestrida Idem, eller åtminstone flere af dem, ekonomiIska och agronomiska talanger tillika, som kunde göra dem värdige förtroendet. Man finner också dessa herrar under diskussionerna på mötet icke hafva gått aristokratiskt, utan snarare Ihelt demotratiskt till väga: d. v. s. de läto det förnuftsenliga och allmännyttiga råda iöfI verläggningarne, så vidt och så långt något deraf lIförekom. Man förnam dessutom under sjeifva ordförandeplatsernas tillsättande vid Norrkö. I pingsmötet en ej så ringa opposition, hvilket I förhållande gör antagligt, att på blifvande Landtbruksmöten aristokratiska namn ej så exklusivt