Aftonbladet – 12 mars 1850, sida 2

och AKerprusx ramiogt et Taglorsiak, asytlande all h Då år 1849 öfverföra den del f anslaget å tre mil1 ioner, som år 1848 icke blifvit använd. Utskottet. . ill hvilket detta förslag blifvit remitteradt, har besagnat det tillfälle, som här naturligen erbjöd sig d tt efterforska de verkningar, som frambringats utaf!o let betydliga understöd, konstituerande församlingen!n beslutat. Dessa verkningar finnas frarnlagda uti ett!y Vv (S s n II mycket intressant betänkande af br Lefebvre-Du:uvffle. Vi skynda at förklara, det utskottet bland de ledsamma och bedröfliga fall det omtalat, icke upptagit ndra än alldeles fulländade fak:a, som icke mer kunna gedtgöras; och hvad beträffar de associatiorer, som ännu äro i verksamhet, har det stannat vid allmänna reflexioner, som icke kunna kompro-ir nettera någon serskild ibland dem; administrationen !g nar i öfrigt blifvit inledd i de vidlyftigaste detaljer, lå, enligt den konstituerande församlingens dekret, len skolat framlägga redovisning för anslagets förlelaing, äfvensom en räsonnerande rapport af coneil dencouragement. Den första omständighet. som förvånar oss vid ge le romläsningen af hr Lefebyre-Durufflts betänkande Is ir den som angår antalet at de ansökniogar, somih ill nyssnämnde conseil inkommit, och antalet ar lem som blifvit bifel!na. Haru många gånger har let icke blifvit szgdt och upprepsdi, i följd af den lmänna jisning, Februari-revolutionen framkallat. tt associalion vore tidehvarfveis stora behol Asso-l! siation vore, skrek man, det som skulle frigöra arvetaren ifrån menniskans ockrande med menniskan. )m rörelsen varit sådan, som man henne beskref, skulle helt visst, efter den utomordentiiga offentligret, konstituerande församlingens dekret erhöll, och inder inflytandet af de eftertryckliga upphetsningarna rån socialismens agenter, man hafva fått se talrika irhetareföreningar komma Mlöpanie från alla ändar. ff Frankrike och tränga: vid dörrarna till conseillö Pencouragemeat.. Nåväll antalet af de inkomna insökningarne har utgjort icke mer än 524, af hvilka lg. sndast 60 blifvit befunna rimliga. De 464, som afI, lagits, utgingo nästan alla ifrån patroner, dem Februari-revolutionea mer eller mindre grymt ruinerat, uppsyningsmän, som lemnat sina befattningar, eller projektmakare, någon gång alldeles främmande för yrket, och släpande med sig arbetare, som af dem nskrifvits under det de saknade sysselsättning. Tillliggom, att af de 60 föreningar, som biföllos, fanns ingen, som förverkligade principen af verkliga arbetaresföreningar, sådana man tänkt sig dem, och att om conseil dencouragement velat använda hela snslaget, hade den måst, mer än möjligt varit, utvidga vilkoren för ett bifall. I allt detta finnes, lerom må man vara öfvertygad, ingenting som liknar hvad man kallar de arbetande klassernas allmänna sträfvan till association. Se här några statistiska uppgifter om de associa.ioner, som staten understödt. De summor, som de mottagit, utgöra 4,789,000 francs. Dessa belopp hafva fördelats på 350 föreningar, af hvilka 30 i Paris och 20 i departementerna; de förra hafva bekommit 760,000, de sednare 4,029,000 francs. Det visar sig af utskottsbetänkandet, att bland dessa 50 föreningar knappt 8 å 40 bildats genom ett rent och enkelt närmande mellan arbetare, lifvade af begär att försöka associationsmetoden för dess egen skull. Med undantag af några, som uppstodo under Februari-revolutionens jäsning, före konstituerande församlingens dekret, hafva alla de andra uppstått genom en hop arbetare, som, då de såigo fabrikanterne ruinerade och deras verkstäder stäsgde, begagnat sig af de utaf staten erbjudna kapitalerna och bildat sig till sällskap, under anförande af sina gamla verkmästare eller patroner. De 30 pariserföreningarne äro de, hvilkas sammansättningar utskottet närmast kunnat pröfva. Vil någon veta, huru många personer dessa föreningar omfattat? Fyrahundradesextiofyra! eller et medeltal af Y4 personer för hvardera associationen! Och likväl hade de flesta af dessa föreningar en änau mindre personal än denna siffra: 6 föreningar inneslöto 194 personer. Nära en tredjedel af dessa association-r voro icke annat än små industrifirmor, bestående af tre eller fyra associerade. De voro, säger betänkandet, nästan omäörkliga punkter uti den talrika och ofantliga pariserindusirien. Hafva väl emellertid dessa föreningar, samman-! satta af ett så litet antal individer, hvilket alltid är underlättande för det pgoda förståndet dem emellan, hafva de pjutit af en fullständig harmoni? Af! de 30 pariser-associationerne, hvilka stiftats för 920,: 40, 60 ja 90 år, och som omfattat 434 personer, hafva på mindre än ett års tid inträffat 74 af-ägelser, 13 uteslutningar, 52 nja detäg re, af hilket; antal 52 i en förening. 41 gånger hafva föreståadareombyten skett, af hvilka 2 i följd af försnillning. Det är öfverflödigt anmärka, att denna osta dighet i personalen framkallat inre splittringar och klagomål, som hafva sitt ursprung lika mycket i egennyttans och egenkär!ekens afundsjuka, som i saknaden af all subordination. Vi sade nyss att dessa föreningar i allmänhet icke motsvarade den princip, man velat sätta i utöfning i och gezom s. k. arbeta eföreningar. Också är det lätt begripligt, att likheten i aflöning, Ppredikad vid sammankomsterne i Luxemburg, ingenstädes tillämpades, och att, enligt statuternas ordalydelse, aflöningen skulle vara proportionerad efter skickligheten och arbetsamheten hos hvarje ledamot, äfvensom att vinst och förlust skulle fördelas pro rata parte efter aflöningen. Men se här hvad värre är: de associerade kunde antaga ledamöter på försök eller medarbetare på viss tid, hvilka voro endast berättigade till sflöning, men icke till vinst. Det visar sig, att de 27 pariserförenizgar, som ännu äro i gång, använda 362 sådana medarbetaren. Tillfallen hafva gifvits, då antalet medarbetare har varit större än det af ledamöter. Ar det icke eget,! anmärker betänkandets författare, att man för ati l frigöra arbetaren från menniskans ockrande på menniskan, stiftar föreningar, som skapar medarbetare, för sitt särskilda bruk? Består framskridandet då deruti, att, i stället för menniskans ockrande på menniskan, införa swå understödda oligarkiers ock rande på arbetaren? De financiella resultaterna af dessa försök hafva sålunda utfallit: Af 30 Pariserföreningar hafva 3 gått så alldeles öfverända, att de icke förmå till staten återbetela 10,000 francs af de 25,000, som blifvit dem lemnade. 46, som erhållit 365,000 francs, hafva lidit förluster, hvilka dock icke äro svårare, än att de genom flit, enighet och ordning kunna repareras; 44, till hvilka staten lemnat 581,000 rancs, synas hafva gjort vinst, om man får döma efter deras räkenskaper, som dock ännu icke äro granskade. Man ser deraf att endast hvar tredje association gifvit behållning. Och likväl, behöfva vi väl tillägga det? ser man ati dessa behållningar äro till en del fiktiva, enär de uppstått till följd af de innehållningar, de associerade underkastat sig, och således icke representera annat än en del af deras aflöning. Dessa friviliiga innebållningar utgöra från ; till ?;, och och några associationer hafva till och med drifvit dem upp till ,, På sådant sätt, att arbetare, som förtjent t. ex. 3 francs om dagen i fria verkstäder, sett sig reducerade i associations verkstäderna till 4 francs om dagen. Och om man besinnar, att så beskaffade behållningar kunnat uppslukas af förlusten, i fall affärerna tagit en ogynnsammare vändning. s3 ckall man inse att dylika:j Lr mm 0 jer A — Ge — ÄR on --MM — p-— SI ÖÖM An mm mo mA rr ARA SL RKRLN