Aftonbladet – 11 mars 1850, sida 2

samma upplysningen, de groteska figurerna, hvilkas alla rörelser och ord hade denna obeskrifliga, matta, sömniga och dvallika långsamhet, som i allmänhet ligger öfver svenskarnes lynnen då de äro halffulla. Sydlänningen är glad, passionerad, våldsam och ursinnig då han blir rusig, men öfver hela hans uppförande ligger en viss poetisk värma, en kraftfull och sprittande liflighet. Nordbon deremot blir envis och melankolisk; de spirituösa ångorna lägga sig som en döfvande förtrollning öfver hela hans väsen; sjelfva hans våldsamheter äro snarare yttringar af en omedveten, för honom sjelf plågsam, kraft, som bryter ut. Bådas egentliga skaplynne är endast stegradt: dea ena blir en sömngångare, den andra en bacchant. Sara! Skynda dig då, din latko, och rör på spelet... Hur länge ska Nilsson vänta på några fläskbitar? ropade ställets herrskarinna, som legat framstupa med armbigarne stödda emot disken och hakan i händerna, halfhögt läsande på ett tillskrynkladt tidningsblad, samt nu vände hufvudet mot en balföppen dörr bakom henne. Se så, nu är det förbanna mig gjordt med Karison... I morgon ska han schavottera, stackars satan, fortfor hon, resande sig upp, i det hon ställde sin anmärkning till de öfriga och kastade bladet ifrån sig. ,Hvad säger ni, madam? År han redan dömd ? ropade den långa karlen, som syntes vara sjöman, i det han vände sig ifrån sina kamrater och gick fram till käringen. De båda andra t cktes också intressera sig för underrättelsen, ty de stego upp helt långsamt och betänkligt och togo några osäkra steg emot disken, der sjömannen nu i sin ordning upptagit bladet, som blifvit genomdränkt af det utspillda brönvinet, och läste ifrigt och uppmärksamt, j