Aftonbladet – 11 mars 1850, sida 2

att, når samtycke till testamente utan förbehåll blifvit af arfvinge gifvet, testamentet då skall mot arfvinge, till fördel för en hvar aftestamentstagarne, ega lika kraft, som om det blifvit lagligen bevakadt; att ett af flere, än en gifvare, upprätltadt testamente, som, efter enderas död, vunnit laga kraft, och ej kan af efterlefvande gifvare ändras, icke efter dennes död tarfvar ny bevakning; dock att derigenom ingen ändring sker i den klandertid, som hyardera gifvarens arfvingar efter dennes död och derefter erhållen del af testamentet och bevakningen tillkommer; och att, när fullständig del af testamentet blifvit arfvingarne lemnad, klandertiden skall derefcer räknas mot alla testamentstagarne, änskönt någondera af dem efteråt bev kat och af testamentet arfvin garne del gifvit. Detta hafve Vi i den ordning 49 och 24 8S regetingsformen föreskrifva, till pröfning förehaft; men då 4 och 3 punkterna af edert förslag innefatta ändring och icke förklaring af nu gällande leg; någon serskild förklaring i fråga om det i 2:a punkten föreslagna, icke är erforderlig, och 4:de punkten, hvar uti tillstyrkas föreskrifter, beroende och föranledde af de föregående, ej eller kan, der dessa icke antagas, varda godkändt, hafve Vi icke funnit skäl till eder hemställan lemna bifall. Hvilket Vi härmed velat eder till svar och underdånig efterrättelse meddela. Vi befalle c. Stockholms slott den 44 Februari 1850. OSCAR. G. A. Sparre. Högsta domstolen har, beträffande den af justitieombudsmannen förmenta stridigheten emellan tvänne högsta domstoiens domar åren 1843 och 1847, i sitt utlåtande upplyst, att i den år 1847 afdömda saken mellan löjtnanten friberre F. M. Akerhjelm m. fl. å ena sidan samt generaladjutanten m. m. friherre S. E. Ak-rhjelm å den andra med påstående, att, på grund af åberopade testamente, tillvinna kärandena delaktighet i besittningsrätten till åtskilliga egendomar, högsta domstolen icke ingått i pröfning, huruvida testamen:ct vore gällande eller icke, utan allenast derföre, att de af käranderne öfverklagade förhållanden ansetts förenliga med innehållet af den handling, hvarå käromålet varit bygdt, ogi!lat kärandernas talan. I öfrigt har högsta domstolen ansett den af justitieombudsmannen i första punkten äskade förklaring stridaude icke blott mot tydliga innehållet i 18 kap. 1 8 Arfdabalken, utan äfven mot hvad vid 1845 års riksdag af rikets ständer enhälligt blifvit yttradt och antaget, i afseende på lagens mening och tillämpning i berörde bänseende. Hvad andra punkten angår, har bögsta domstolen ansett någon tvetydighet icke kunna ega rum derom, att den arf vinge, som till testamente samtyckt, icke eger, så vidt det rörer hans egen rätt, deremot föra klandertalan. (A. P.) ———L——