Aftonbladet – 11 mars 1850, sida 2

Dj----n i min själ! har ni icke rätt, madam Bergman . . . här står det kontant ... fy fan att en så bra karl ska bli utställd på det sättet till ett mirakel och spektakel för Gud och hela verlden . . . och det för en sådan strunt . . . Och på fästning sen . .. jo jag tackar jag . . . han blef väl ljus i synen när han fick ett sådant besked . . Han kastade bladet ifrån sig, knöt näfven och skakade den i vädret framför näsan på ma dam Bergman, som helt lugnt vände sitt ena öga emot honom, på sszmma sätt som en fågel hvilken skall betrakta något på nära håll. pVet ni hvad, madaie, att om jag gaf er en orre så gjorde jag fördömme mig icke annat än det som rätt var , . . började han med denna omständlighet i tonen, som visade att han icke var rätt nykter. . För si min mening är den att .. . att om ni inte bråkat och lagt er emot Sara och honom, så hade ban nu .. nu kunnat ta sig en toddi med goda vänner i stället att . . M ,Hvad pratar ni för persilja . . . jag frågade fan efter hvem Sara vill ha . . . Och Karlson var en bra karl . .. Men det här står han aldrig ut med . . . jag tror han stryker med af förargelse, han som var så morsker af sig... Nog ska jag se hur han står der, fast det är Jångt att gå . . så mycket kan en väl göra för en god vän, det är icke så ofta det vankas någon rolighet heller . . tillade hon betänksamt och strök med ena handen i den andra ned en del af lemningarne på bordet och kastade dem i ett ämbar som stod bredvid. Det kan just vara rätt åt honom .-Nu får väl hesrsktigheten stryka med, som han jemt kom stickande med ..Jag kunde fan i mig aldrig tåla den der fina krukan, som alltid skulle hålla sig för bättre än andrav, inföll en af de båda andra karlarne, hvilken attat sjö