Aftonbladet – 6 mars 1850, sida 3

efter den plan han derför utstakat, är det förtjenstfullt. De källor, hvarur han öst (såsom: MCullochs 1846 utgifna Geografiska och Statistiska diktionär, Berghaus Allgem. Länderund Völkerkunde af 1838—46, Cannabichs Weltkunde af 1840 m. 1), hafva både godkända namn för sig och ett ungt datum. Det sednare är här af synnerlig vigt, emedan folkoch landförhållanden vexla med en så oupphörligt stigande skala, att uppgifter i denna väg blifva odugliga, så fort de äro några år för gamla. Hr W. har merendels undvikit sådana. I och för geologiska, klimatiska, botaniska o. d. uppgifter, finner man A.v. Humboldt på sina ställen citerad. Man möter således i hr W. icke en i vanlig mening tironisk geograf. Det hittills utkomna afhandlar Europa, och skall efterföljas af endast ett band till, omfattande de öfriga verldsdelarne. Då hvarken tid eller tillfälle medgifver oss att närmare kontroliera alla här förekommande sifferuppgifter, nöja vi oss med att endast påpeka några här och der förekommande inadvertenser, hvilka vid en blifvande ny upplaga, om en sådan instundar, lättligen kunna afhjelpas. Då förf. synes hafva vinnlagt sig om iakttagande af en sträng konseqvens vid ämnenas behandling, d. v. s. att samma slags uppgifter alltid lemnas i och för samma slogs saker (något, som aldrig nog kan rekommendras i böcker inom dessa fack, men hvilket ej sällan af svenska skribenter till stor skada för läsaren vårdslösas); så förekommer dock t. ex. sid. 475, alt för ryska guvernementet Witebsk hvarken areal eller folk mängd står utsatt, ehuru dylikt uppgifves för alla de andra guvern ementerne (se t. ex. Wilna och Kowno nyss förut, Minsk och Grodno straxt efter, m. m.) Likaså saknas sid. 167 för Mährens hufvudstad Bränn anteckning af folkmängden, hvilken eljest är utsatt för alla städer och framför allt hufvudstäder. (För Olmätz, Mährens gamla hufvudstad,, har man riktigt dess 13,400 invånare). Några små anmärkningar i stafningsväg kunna ock göras, såsom att Schweiz, sid. 282 o. följ. skrifves med tz (Schweitz). Att den bland oss mest under namnet Geneve bekanta staden af förf. nästan öfverallt skrifves Genf, kan väl icke kallas egentligen oriktigt; men är dock ovanligt, utan tillräcklig grund. Om skälet bärför skall vara ortens benämning på dess egna grundspråk, så är detta dels haltande, enär fransyskan (enligt hvilket staden heter och skrifves Geneve, — författaren nämner ock detta i förbigående sid. 288) der på stället gäller fullt ut lika mycket eller snarast vida mer såsom modersmål, än tyskan; och dels olämpligt derföre, att man i geografiska namn icke alltid bar att följa sjelfva den vernacula berämningen (man säger och skrifver ej Roma, Napoli, Torino, Venezia, Lisboa, Kiöbenhavn, m. m.), om ock detta ur språkgrund skulle vara det rättaste, utan måste härvid följa svenska språkbruket (Rom, Neapel, Turin ... Köpenhamn). Ait förf. tecknat åtskilliga ryska ortnamn med dubbel-s i början (t. ex. Ssaratov, Ssimbirsk, Sswiähsk, Ssussran, Ssarepta), har väl skett för att påminna om ryska ultalet; men är i vår tanke otjenligt, då svenskar säkert i alla all ej komma att prononcera dessa namn med len fina nyansering för ett visst slags s, som ryska språket här eger, och hvarför det besagnar en egen bokstaf. Då nyttan således blir ingen, återstår blott det barbariska för ögat. Författaren har dessutom ej varit konseqvent härvidlag; ty hvarföre skrifver han eljest )Moskaun, och icke Moskvå? hvarföre Petersburgp, och icke Sanktpeterburg? (På ett ställe har nan verkligen S:t Petersburg — men dock med ;vensk inslagning af s framför burg). Man kunde också fråga hvarföre han skrifver Nowaja Semljan så fullt ryskt, men icke Kronstadt och Czarskoje-Sselo, hvilka sid. 461 hetå Kronstad fLarskoe-Selo? Hvarföre stafvar han Mietaun och Liebaun, (sid. 462), hvilka dock öfligen skrifvas Mitau och Libau af tyskarne sjelfve se t. ex. Stielers charta öfver Rysslands Ost;ee-Länder af 1819). Men om han just vill bruka je, hvarföre skrifver han då Lifland, (s. 461) efter svenska sättet, och ej Liefland, såsom tyskarne merendels hafva det (jemför, bland tusen exempel, nyssanförda Sticlerska charta). Eller, för att gå till hr W:s skrifsätt i och för andra länder, hvarföre finner man vid Portugal, utt han nyttjar Algarvien (sid. 368) svenskt, stället för Algarve (såsom det heter, och såsom ji man äfven i svenska geografier hittills nästan ulltid brukat); men deremot Setubal, och p,Alemtejop o. s. v., närmare portugisiska grundspråket? Det är också litet underligt, hvarför hv W. skrifver Sverge, och Norge,. Det sednare är korrekt, emedan det bruk af Norrige,, man finner somlige adoptera, stödjer sig på den feliktiga suppositionen, att ordet härleder sig från Nord-rike, Nores rike, eller något dylikt, hvilket är ohistoriskt, då landet ursprungligen hette Norvegr, Noregr o. s. v. tills det slutlisen blifvit Norge. Namnet på vårt land har leremot sin etymologi verkligen fotad på rike Svea rike, Sverike), hvarföre det bör skrifvas Sverige och icke Sverge — ett stafningssätt, som endast synes tillkommet för att skaffa det en indelselikhet med Norges namn, hvilken saknar språkgrund. En annan oriktighet träffar man sid. 28, der, fråga om språkens hemvister, Chaldeiskan förlägges till Palestina, men åt Syriskan gifves plats pvid Eufrat och Tigris; hvilket förhåller sig Lvertom. Vi erkänna, att dessa anmärkningar äro af så obetydlig art, att de på intet sätt förringa arbetets sanna värde, oaktadt det synes oss, att de vid en ay revision af skriften kunna af förf. tagas i betraktande, jemte några andra af analog beskaffenhet. För den ton som genomgär det hela, och för utförssättet som i allmänhet råder i boken, måste ran vara förf.