Aftonbladet – 6 mars 1850, sida 2

De hafva sett enkans stilla undergifna sorg, hennes arbetsamhet och kloka beteende, hennes kärlek för sina barn, och hennes förtröstan till Gud, och alla som sett detta, ömma för hennes nödställda belägenhet. Qvinnan vid sitt arbete och de små barnen kring spishärden, ofta med de nakna fötterna på golfstenarna, mannens gångkläder från hvilka hustrun borttvättat blodet — hans syask med sybehör och verktyg — ty han lagade sjelf sina kläder och familjens skodon — hans psalmbok och en liten kälke som han på en ledig stund förfärdigat åt sonen, den lilla spegeln som han köpt och medfört en qväll från staden, hustruns spinnrock med det vackra garnet, stickstrumpan väl och omsorgsfullt förfärdigad, allt vittnar om ordningssinne, snygghet, arbetsamhet och duglighet, och ännu aldrig har någon af detta lilla hushålls medlemmar gått ut kring bygden och tiggt sin brödbit af andra. Dertill har modren sjelf lärt sina barn alt läsa och under hennes frånvaro styra om smågöromålen derhemma. Men hon bar äfven lärt dem, synnerligast genom eget föredöme, tålamod, undergifvenhet och förnöjsamhet. De äro henne ömt tillgifna och försöka ofta trösta och uppmuntra henne. För några dagar sedan kröp lilla gossen upp till fönstret och s5g utåt vägen som han ofta brukade: förr har jag tänkt det var pappa, som kom, men nu kommer han intet. ,Tala icke derom, barn, jag blir så ledsen, bad hans mor. Jag menade bara, att det är bra nu, att han slipper gå på sina sjuka fötter, sade den lille kloke och smålog mellan tårarne. Då man vet och ser detta allt, känner man liksom en stolthet på qvinnans vägnar vid betraktandet af dessa torftiga husgeråd: några pallar, en nästan tom säng, en tunna, en gryta, en hylla med leksaker) (glasbitar och lappar) i och framförallt dessa täcka, ömma, godhjertade och böjliga barn, hvilka en gång, vi hoppas det, skola blifva sin moders glädje. Af de personer som dessa dagar besökt henne har hon erhållit sammanräknadt 28 rdr rgs i kontanta penningar, samt diverse matvaror och