Aftonbladet – 5 mars 1850, sida 1

— HF nn och adressera bref, efter utseendet ganska föga generad af sin ovärdiga kusins visit. Jag har varit mycket olycklig,, svarade Ned, ganska orolig huru han skulle kunna genomtränga det hårda skal som omgaf hans kusin. När var du annat? frågade Charles och fortfor att skrifva. Jag menar, att jag bar haft den olyckan att förlora min hustru.n Ganska stor lycka för hennex, sade hans kusin; men han fällde pennan och betraktade sorgfloret på Neds hatt. nJag märkte ej att du var sorgklädd. Fanny är således död. Det var längesedan jag såg henne. Hon dog af ett brustet hjerta, det hoppas jag du medger., Hon dog af blodstörtning., Just detsamma. Skada bara att det inte var du.n Jag kommer till er för barnets skull. Hon bad mig lemna det till er. Till mig! eftersade hans kusin, slagen af bestörtning. Hvad skall jag göra med ett barn, och ett barn som aldrig finge återse sin far, om hon skulle lefva med mig. Hur gammal är flickan ?a Jag minns icke precis, svarade Ned. Finns det i staden en racehäst, hvars ålder du icke mins? Huru lång tid behöfde du för att döda din bustru, vet du det? Huru länge bar du varit en drinkare och en djefvul? Huru länge har du ätit när din hustru och dit barn hungrade? Huru länge har du dolt dem så att ej en gång jag måtte finna dem — kan du säga mig det, du galonerade låndstrykare? Jag slår vad att din hustru är lika varmt klädd i sin graf, som när hon lefde.n Ned kunde ingenting svara. Han var en usling och han hade nog förstånd att inse det. Han hade icke den ringaste aktning för sig sjelf; men han önskade sitt barn i en säker vård. Derpå tänkte han. Öm han haft ett qvarter bränvin och ett sex fots rep, skulle han muntra sig med bränvinet oeh hänga sig i repet; men han hade en stor kärlek till kort och vackra hästar. och det är traket att nm