Aftonbladet – 2 mars 1850, sida 3

RÄTTEGÅNGSoc POLISSAKER, Kongl. Maj:ts utslag i Mars-målet bar pu blifvit afgifvet, och lyder som följer: K. M. har i nåder låtit sig föredraga dessa underdåniga besvär och böneskrifter, hvarvid K. M. finner förre guldsmeden Lenhbolm och gesällen Öbergsson ej hafva, såsom föremål för af dem begärdt ytterligare vittnesförhör, uppgifvit sådana omständig heter att anledning förekommer till beviljande deraf, och ej heller skäl vara af bemälde Öbergsson eller sidenväfveriarbetaren Schortz anfördt, som kan föranleda till bifall å någonderas anhållan om målets iterförvisning; blifvande domstolarnes beslut rörande der fremställda och nu i underdånighet fullföljda jäfsanmärkningar mot en del vittnen af K. M. giljade; äfvensom, enär gesällen Engströms förut i de underdåniga besvären gjorda anmärkning, att vittnet destillatorn Blackstadius vore angifvare i målet, ej blifvit i någon måtto styrkt, samt hvad Öbergsson likaledes först hos K. M. emot de såsom vittnen afhörda gardisterna Lyster, Nyström och Wickman anfört, nemligen att dessa i egenskap af målseganden, gardisten Johanssons tjenstekamrater, varit jemte honom beordrade till vakthållning vid det tillfälle, då Johansson skulle blifvit af Öbergsson öfverfallen, ej utgör något i lag grundadt jäf, Engströms och Obergssons berörde anmärkningar af K. M. lemnas utan afseende. Beträffande sedermera sjelfva målet och först den af förre guldsmeden Lenholm och skomakaregesällen Eagström förda besvärstalan, finner K. M. icke skäl att uppå deras klagan göra annan ändring i Hofrättens utslag, än att straffarbetet på fästning bestämmes för Lenholm till två är samt för Engström till ett år; börande likväl i följd af hvad Hofrätten, på sätt ofvan är upptaget, i underdånighet anmält, detta K. M:s nådiga beslut, hvad förre guldsmeden Lenholm angår, icke gå i verkställighet förr, än domaren yttrat sig öfver den i Hofrättens skrifvelse omförmälda angifvelse emot Lenholm samt, om han dervid sakfälles, jemväl öfver straffens symmanläggning. Hvad angår sidenväfveriarbetaren Schortz, glasmästaren Booberg och bankobokhållaren Almgren, så pröfvar K. M. skäligt, med ändring af Hofrättens utslag, att Kämnersrättens beslut i nåder fastställa ). Vidkommande åter gesällen Öbergsson. finner K. M. ej skäl vera anfördt, som kan verka ändring i Hofrättens utslag. Jemte det K. M. slutligen, såsom följe af hvad här ofvan angående förre guldsmeden Lenholm är vordet förklaradt, finner frågan om nåd för honom böra för närvarande förfalla, anser K. M. anledning ej förekomma att någon mildring af nåd gesällen Engström förunrnpa; men beträffande gesällen Obergsson vill K. M., med afseende å förekomna serskilda omständigheter, af gunst och nåd tillåta aut Öbergsson må umgälla sin ifrågaverande förbrytelse med åtta dagars fängelse vid vatten och bröd., ) Schortz dömdes för vanvördeligt skrifsätt emot domstolen samt för delaktighet i oroligheterna till 28 dygns vatten och bröd. Bankebokhällaren Almgren blef af Kämnersrättea frikänd och glasmästaren Booberg bl:f dömd till 20 dsgars fängelse vid vatten och bröd. Red:s anm. — Kusken Carl Berglind, i tjenst hos konsuln Cabanis, bar enmält, att då han lördgeg:atoren den 46 sistl. Februari setat i en mindre släde utanför ett hus vid Drottninggatan, hade en annan kusk, Edvard Thelin, kommit körande med sådan fart, att han öfverkört det ikdon hvari Berglind se:at; s3 att